När jag är glad är han busig och bufflig och puttar mig långt iväg med den där mulen som levet ett eget liv.

När jag är trött är han oftast mer medgörlig och står sen nöjd och lugn där jag placerat honom.

När jag är stressad samarbetar han oftast genom att stå still när jag ber om det och skyndar sig när jag ber om det.

När jag är ledsen står han helt still med huvudet mot min mage och låter mig gråta mot hans panna trots att han har en miljon flugor surrandes runt och på sig.

När jag går på autopilot väcker han mig genom att t.ex. pipa och försöka dra iväg eller se så söt ut så jag kommer tillbaka till verkligeheten och blir så kärleksfull att hjärtat svämmar över.

 

Min bästa, bästa Finn. Tänk att du förgyllt mitt liv i hela ditt liv. Du är det finate jag har <3

Och värd ett nytt hyllningsinlägg.

Min älskade älskade ponny!