Det låter swish ha

Hela mitt kommande äventyr är inte längre en avlägsen grej som händer någon gång där i framtiden. Det närmar sig, med stormsteg. Tiden bara swishar förbi och snart kommer dagen vara här när jag ännu en gång säger hejdå till alla för ett ganska långt tag och står på kastrup med en oviss, spännande och omtumlande väg framför mig. Inför de andra resorna har jag knappt varit nervös alls, typ ingenting. Denna gången kittlar det till lite i magen när jag verkligen tänker på vad det är jag har framför mig. Men det är för att denna gången står jag där ensam. Ingen annan att luta mig på, rådfråga eller söka trygghet hos. Läskigt som fan, men så jävla bra också. Jag kommer att få stå på helt egna ben mer än jag nånsin gjort förut och det kommer bli tufft, men oj vad jag kommer växa. Det är jag väldigt säker på. Sitter med en lätt pirrig känsla i magen bara av att skriva om det. Men jag kan ju det här. 
 
Nästan alla jag berättat om resan för har samma svar- "åh vad häftigt det skulle jag också vilja!"
Ja men gör det då! Välj destination, bestäm dig och sen bara kör. Svårare än så är det faktiskt inte.
 
 
Här är jag i Atacama öknen nånstans mellan Chile och Bolivia. Så jävla..glad och tacksam för att jag ens fått se hälften av de platser jag faktiskt varit på. Sjukt häftigt och nästan svårt att förstå såhär i efterhand.
 
/ Victoria
 

kom så går vi vidare

Sov så jävla oroligt inatt, drömde om konstiga och jobbiga saker som gjorde att jag vaknade hela tiden. När klockan ringde kände jag mig typ överkörd och lååååååååångt ifrån utvilad så jag ställde ett nytt alarm och sov i två timmar till. Hade en lång lista på saker att göra idag och till följd av min längre sovmorgon halkade jag efter i mitt eget schema. Detta ledde till sån jävla äcklig stresskänsla som vägrade ge med sig på i princip hela dagen. Tror det var lite drömmarnas känsla också som följde med in i vaket tillstånd. Inte ens att galoppera på Finn och pula i stallet kunde få mig i balans. Ynklig och gråtmild har jag också varit. Råkade höra en låt och bölade som fan. Men då behövdes det väl antar jag.
Och idag har jag saknat mycket och många. Känns jobbigt och tungt. Men vet att det går över. 
Nåväl. Efter boxningen kändes det lite bättre. Den är räddningen som så många gånger förr. 
I helgen ska jag lägga halmtak och det ser jag mycket fram emot.
 
Snart kommer dampi hem och det ser jag fram emot som fan!
 
Inatt ska jag drömma bättre och sova sötare. Så det så.
 
/ Victoria
 

Bästa veckan på länge

Bildbomb från min vecka på Rhodos hos min bästaste dampi <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tack älskling!
 
F A D F!!!!
 
/ Victoria
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Victoria

Man kan inte välja när och hur man ska dö. Det enda man kan bestämma är hur man ska leva.

RSS 2.0