Har haft en så jävla sugig helg på en helg som jag sett fram emot länge och som skulle varit fet. Nog därför den känts extra dålig också. Den första planen ställdes in i torsdags. Blev jävligt besviken men tänkte att då kan jag köra både mma på lördagen och boxning på söndagen och rida i skogen så blir det bra ändå. Men så under typ sista jävla sparringminuten på thaiboxningen på kvällen vred jag till knäet i en spark. Sån sjuk känsla, hela knäskålen och alla ligament och hela skiten (kändes det som) liksom pressade sig utåt och sen flög det tillbaks in som om det studsat mot en vägg. Fick lägga mig på rygg med benet i högläge medan resten av gruppen avslutade passet. Som tur är jobbar min träningskompis som sjukgymnast så hon kände på det direkt och konstaterade att det inte verkade vara korsbandet iaf (PJUUUH!!!) och sen lindade hon det hårt och gav tips om vad jag skulle göra hemma. Och alla var så gulliga och kom fram och frågade hur det var och tränarna sa att jag fick gärna komma och bara boxas om jag inte kunde sparka på ett tag. Kändes fint i en annars jävligt rövig situation.

Hem och deppa.

Bestämde sedan på fredagen med Felicia att vi skulle ses på mitten, vilket blev Ängelholm på lördagen och mysa tillsammans och jag var så glad över att jag skulle få umgås med en hjärtmänniska och få ny energi och pepp. Men så blev hon också sjuk :(

Tänkte att jag skulle försöka göra det bästa av situationen och ha det mysigt ändå. Det var ju ändå fredag. Så jag tränade så gott det gick utan ett ben, sen köpte jag badskum och öl och tände massa ljus och lyssnade på Bon Iver och låg där i badet ett bra tag. Det var faktiskt jävligt skönt. Men inte fan var jag mindre depp när jag kom upp. Så jag satt här o kollade på idol och tyckte synd om mig själv. Arg, irriterad, frustrerad och ledsen. Och halt. Sen gick jag och la mig.

Igår gick jag upp och fixade alla morgonsysslor till djuren, jag hade lovat att hjälpa F och M med deras så det tog ju sin lilla stund (speciellt eftersom jag haltade rundor) vilket var ganska skönt. Vädret var som jag kände mig. Småregningt, blåsigt och grått.

Gjorde ett nytt försök till att gaska upp mig när jag kom in och bakade bullar till frulle. Pratade med dampe vilket gjorde att det kändes bättre ett tag. Åt mina jävla bullar och drack kaffet och panikade över tomheten. Bestämde mig för att jag får fan göra något åt saken och bokade biobiljett. 1 biljett. Trodde aldrig nånsin att jag skulle gå på bio själv för det har alltid känts så sorgligt. Men det var ändå ett bättre alternativ än att sitta hemma och bli bitter. Påbörjade mitt examinationsarbete, tränade mina styrkeövningar som faktiskt funkar bra trots knäet, lagade god mat, duschade och sen klädde jag mig i fina kläder och sminkade mig som till fest för jag tänkte att jag iaf ska vara snygg om jag ska sitta där ensam på bion. Och det var faktiskt inte så farligt att vara ensam som jag tänkt mig! Gick faktiskt hur bra som helst. Och jag är stolt att jag i ett sånt här depp-läge ändå väljer att utmana mig själv istället för att t.ex. köpa 3 kg godis och kränga hemma.

Men efter bion blev jag nästan ännu mer nere. Nu skulle jag hem till min tomma lägenhet och inte ens en ridtur dagen efter kunde jag se fram emot. Ingen jag bara kan svänga inom. Det har fan varit tungt denna helgen, nog den mest ensamma sen jag flyttade hit.

Idag skrev jag klart mitt examinationsarbete och lämnade in!!! Har även fakturerat och fyllt i allt om praktiktimmar. Så det enda som återstår med utbildningen nu är provet som avgör om jag får min certifiering eller inte.

Solen skiner och det är en perfekt dag för en ridtur på en galy ponny. Gör det bara ännu värre >_<

 

Blev lite pepp nyss när min ena tränare skrev att om jag tränar hårt kan jag snart gå in i buren. Coolt.

Om jag kan vara hel nån jävla gång då.

Imorgon ska jag iaf till sjukgymnasten. Så får vi se hur det blir.

 

Skönt att den sämsta jävla skithelgen snart är slut iaf. Om man nu ska vara lite positiv. (OBS ironi)

 

/ Victoria