Nu ligger jag här i min hostelsäng på andra sidan världen för att sova sista natten i detta fantastiska land. Det är alltför surrealistiskt för att jag på riktigt ska förstå att jag denna gång inte ska vinka av någon utan faktiskt följa med hem. Om bara något dygn ligger jag i mitt flickrum i everöd med familjära ljud och dofter omkring mig. Slut är det på papegojor som flyger omkring överallt och väcker mig om morgnarna. Slut är det på så mycket som varit så bra, och ikväll känns det mest väldigt tråkigt att behöva säga hejdå till Australien. Fast först ska jag ha en så jävla bra dag på rottnest island där vi ska cykla rundor, stanna till o snorkla på någon strand som ser fin ut, ha picknick när vi blir hungriga och sola och bada som fan. 

 

Kvällen var meningen att bestå av party, men när vi parkerat oss med vårt öl och vin på hostelet för att förfesta lite träffade vi på först en svenska med en massa häftiga resehistorier, sen tillslöt det fler och vi delade reseupplevelser och pratade om livet. Vips så hade kvällen försvunnit. 

Jag blir så sjukt sugen på att uppleva det dem har upplevt,  snorkla med valhajar, bo i djungeln i Mexiko och volontärarbeta med att samla prover i havet, vandra i Himalaya och skövla (?) ris i Nepal. 

Varför har inte jag gjort sådant och när ska jag kunna göra det. 

Min resesjäl är så långt ifrån tillfredsställd ikväll. Och imorgon åker jag hem. 

Men självklart ser jag jättemycket fram emot att träffa alla igen. När jag väl är hemma kommer jag älska det. Men just ikväll känns det vemodigt. 

 

/Victoria