Jag blir så jävla ledsen och hopplös, och då vet jag inte ens säkert att det är så. Men troligtvis har jag fått en spricka i en kota i ryggen när jag blev kastad (det var så jag hann svära i luften innan jag landade) i mattan på mman förra veckan. Har avfärdat det som inte så farligt men fick tänka om efter att ha pratat med sjukgymnast idag som genast frågade om jag röntgat och att det skulle jag absolut göra. 

Och det jävligt irriterande med det är att jag inte fick boka in mig på vårdcentralen här om jag inte var inskriven och det skulle sen ta två veckor efter att jag väl skrivit in mig för att få boka en tid. När jag skulle skriva in mig här kunde jag bara välja ställen i Skåne eftersom Skatteverket tydligen fortfarande har mig folkbokförd där. Så nu måste jag vänta på att skatteverket ändrar min adress, så att jag sedan kan skriva in mig på en vårdcentral i Halmstad, för att sedan vänta två veckor på att få boka en tid hos en läkare som sedan ska skicka mig vidare till ett sjukhus där jag till sist kan bli röntgad. Man kan säga att jag var en pöl på golvet där ett tag. 

 

Och allt för att jag bara vill träna något som jag älskar. Jag vill inte ens tävla, kroppen behöver inte hålla för det men snälla snälla låt mig få träna. Om ändå kroppen var på samma nivå som hjärna och hjärta. Vad lycklig jag hade varit då. Ikväll har det varit bryt ihop. Imorgon är upp igen. Jag har ju gjort detta förr.

 

 

Och jag som för kanske andra gången i mitt liv verkligen börjat tycka om min kropp. När jag tittar i spegeln på träningen är det med uppskattande blick vilket känns så skönt för det har hänt för sällan under åren. Här är en bild från i lördags där jag tycker om jättemycket hur jag ser ut. Stark och sund. Som en amazon. 

En amazon med trasig rygg.

 

Imorgon är en annan dag.

 

/ Victoria