Egentligen är så mycket upp nu men i denna stunden blev det så jävla mkt ner. Jag vill kunna jaga fåren utan att tänka i varje steg att jag inte får trampa snett och röra mig som en tant. Jag vill kunna sitta i skräddarställning och på huk. Jag vill springa så snabbt jag bara kan och ta i ända från tårna. Jag vill dansa hur som helst och inte behöva bry mig om vridningar och stötar. Jag vill testa nya saker, som kite-surf och BJJ. Jag vill säga "ja för fan!" när någon föreslår en aktivitet som kräver en fysisk insats, typ dra och klättra. Jag vill göra Acroyoga. Jag vill slänga mig på soffan med vänsterbenet uppdraget. Jag vill jobba utan att vara livrädd att någon ska putta till mig när jag står i ett steg på "fel" ben. Jag vill motionera Finn utan att vara rädd att han ska putta mig eller dra i mig.

Och jag vill träna MMA och thaiboxning.

Men bara att få leva som vanligt utan restriktioner, smärta och handikapp är något man fan inte ska underskatta.

Och nu är tiden snart inne för att jag ska vara hel och ju närmre augusti vi kommer, ju mer rädd blir jag att det inte ska funka. För går jag sönder igen nu när jag vet hur lång tid rehabiliteringen tar, då vet jag fan inte hur jag ska pull it together. Och det skrämmer mig.

Blev bara så jäva less just nu på att vara tillbakahållen av min kropp. Fucking gift.

 

/ Victoria