Same same but so very different
Kommer hem efter tre dagar i skolan till ett tomt hus. Allting är sig likt, varje sak där den brukar vara. Inget har börjats packa ner eller flyttats ut. Det är bådas skor i hallen, bådas kläder i garderoben och samma lakan som vi båda sovit i tillsammans i sängen. Planen ser ut som den gjort i flera månader...jag kommer vara mycket själv i huset pga militärövning och skolgång. Skönt och inga problem har jag tänkt.
Ingenting har förändrats.
Och allt har förändrats.
Känslan att komma hem hit är tung som ett jävla berg. Ett sprucket hem med kvarlevor från något som inte längre finns. Som jag inte längre vill ha. Men som ändå gör så ont att släppa.
Jag har tyckt om att vara här själv. Men nu är jag ensam och det är fan stor skillnad.
Jag vill bara få börja mitt nya kapitel nu. Komma ifrån livet som jag redan tagit farväl av.
En dag i taget.
Kommentarer
Dampiii
du är aldrig ensam! <3
Trackback
