Nu är det inte mycket kvar. Inte av min tid på farmen i Perth och inte av min tid i Australien. 

Att jag snart lämnar denna platsen är nog lätt att räkna ut att jag ser mycket fram emot. Att jag snart lämnar landet känns...konstigt. Fyra månader har gått så jävla fort, och samtidigt inte. Såååå länge har mitt mål och min motivation till saker jag gjorde hemma innan jag åkte varit för att kunna göra det jag nu gjort. Pengar, planering och något att se fram emot- allt riktat hit till andra sidan världen. Och det är på det viset det har varit dem senaste fem, sex åren. Jag har jobbat så mycket jag bara kunnat för att få ihop så mycket pengar som möjligt till olika resor. Och livet hemma i Sverige har liksom kommit på andra plats på min prioriteringslista, för siktet har ständigt varit inställt utanför landets gränser och oftast långt iväg. 

Jag är så jävla nöjd med hur jag valt att leva mitt liv för jag har fan inte slösat bort min tid på att mala på i gamla, tråkiga hjulspår. Det har varit fantastiskt, lärorikt och sjukt utvecklande!

Men...efter den här resan känner jag att jag vill satsa på livet hemma. Sätta upp mål som handlar om andra slags resor än dem man gör via flyg eller tåg. 

Jag vill boxas. Jag vill göra mitt hem fint och faktiskt lägga lite pengar och tid på det. Jag vill studera. Jag vill fira alla högtider under ett år med mina hjärtmänniskor i Sverige. Jag vill INTE åka ifrån min älskade ponny varje år, och tvingas lämpa över honom på någon annan. Jag vill inte behöva säga hejdå till alla jag tycker om. Jag hatar farväl och tycker det är lika asjobbigt varje gång. 

Jag vill liksom inte vara den där tjejen som man vet att man inte riktigt kan räkna med för hon reser ändå alltid bara iväg. Jag har älskat att vara henne, verkligen älskat det, men det känns som nästa period i livet är på väg att starta. Blir nästan sorgsen av att skriva det här för det känns som jag tar farväl av en så stor del av den jag varit.

 

Men sen vet man aldrig. Genom denna resan har jag nu kontakter i Colorado, Mexiko, Israel och Kenya. Så vi får se hur länge äventyrarsjälen kan hålla sig lugn. Maktub!

 

/Victoria