Dagen idag kan räknas till en av de där dagarna där man påminns om att ingen är här föralltid. 

När man känner sig smått patetisk för att man blev så knäckt av att jobberbjudandet hamnade i skräpposten och jobbet man helst ville ha redan var tillsatt. 

När två skadade armbågar som hindrar en från att syssla med sin favoritsport på riktigt, får en att bli deprimerad.

När det känns som att man aldrig kommer vara en av dem som kan åka på spontanweekend och surfa i Biarritz för att man aldrig kommer ha pengar över till sådant.

När man känner sig stressad för att stallet, hemmet, träning, socialt liv och jobb ska hinnas med på bästa sätt och det slutar med att allt blir halvdant.

När man känner sig stressad över att vara 25 och inte ens ha påbörjat en utbildning.

 

 

Vad spelar det egentligen för roll?

 

Vanliga dagar spelar det stor roll. Då känns det där stort och jätteviktigt.

Men idag, en sådan dag som aldrig kan bli en i mängden för att man vaknade av en isande kalldusch.

Då betyder det ingenting. Spelar ingen som helst jävla roll.