Hela mitt kommande äventyr är inte längre en avlägsen grej som händer någon gång där i framtiden. Det närmar sig, med stormsteg. Tiden bara swishar förbi och snart kommer dagen vara här när jag ännu en gång säger hejdå till alla för ett ganska långt tag och står på kastrup med en oviss, spännande och omtumlande väg framför mig. Inför de andra resorna har jag knappt varit nervös alls, typ ingenting. Denna gången kittlar det till lite i magen när jag verkligen tänker på vad det är jag har framför mig. Men det är för att denna gången står jag där ensam. Ingen annan att luta mig på, rådfråga eller söka trygghet hos. Läskigt som fan, men så jävla bra också. Jag kommer att få stå på helt egna ben mer än jag nånsin gjort förut och det kommer bli tufft, men oj vad jag kommer växa. Det är jag väldigt säker på. Sitter med en lätt pirrig känsla i magen bara av att skriva om det. Men jag kan ju det här. 

 

Nästan alla jag berättat om resan för har samma svar- "åh vad häftigt det skulle jag också vilja!"

Ja men gör det då! Välj destination, bestäm dig och sen bara kör. Svårare än så är det faktiskt inte.