Ja det har gått en tid nu. Och här är jag, levandes och faktiskt mycket av tiden okej. Tack vare alla fina bästa individer jag har runtomkring mig. Ni och träning. Lösningen på typ alla problem. Jag har skrattat mycket, så att magmusklerna värker och kisset nästan kommer. Jag älskar att jag har människor i mitt liv som kan få mig att göra det, även nu. Och då för den delen.

Jag har varit spontan och impulsig på sistone, vilket ger så sköna frihetskänslor! Som en dag åkte jag direkt från boxningen till stallet för att ta in hästarna, när jag kom dit var Jojjo och Helena där och tyckte vi skulle rida. Så det gjorde vi, och det var jättehärligt. Eller i söndags när vi huxflux bestämde att Erik skulle följa med till stallet och fota lite i rapsen och det slutade med att vi efteråt satt hos mig och pratade om livet till sent.

Och idag hörde Carro av sig och frågade vad jag skulle göra, och när det visade sig att båda var lediga körde vi på utflykt till Brösarp och spenderade hela dagen där med att äta, promenera, filosofera och skratta som fan. Så himla bra för själen.

Lite blandning av fina stunder på sistone: