Herregud. Det gör så ont och känns så mycket att kroppen är på gränsen att brista. Åtminstone hjärtat. Och huvudet av allt hysteriskt gråtande där jag knappt får luft. Detta är det tyngsta jag varit med om. Och just nu vet jag inte hur jag ska orka med att bära denna vikt. Men det måste ju gå för det finns inga alternativ. Längst ner på botten som en liten pöl, det är där jag befinner mig nu. Allting känns överjävligt. Totalt svart. Och så jävla overkligt. Men ibland räcker det inte med att älska, tyvärr. För älskar, det gör vi. 
Allting som varit vårt, är nu minnen. Minnen som för tillfället är så smärtsamma att tänka på att jag nästan går sönder. Men som jag en dag kan tänka tillbaka på med ett leende och tacksamhet. För allt vi gjort, allt jag fått uppleva och känna tillsammans med denna fina människan. 
Du kommer alltid vara du och jag kommer alltid älska dig.
 
/ Victoria


Kommentarer
Dampi

Du är stark!! <3

2014-03-19 @ 20:04:26


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Victoria

Man kan inte välja när och hur man ska dö. Det enda man kan bestämma är hur man ska leva.

RSS 2.0