Alltså, detta året blir jag 24 år gammal. När jag ser Paradise hotel deltagare (vill piska mig själv för att jag kollar på det men så är det) som är 24 tänker jag att dem är vuxna på riktigt och i nästa sekund kommer jag på att vi ju är lika gamla. Och jag känner mig jävligt långt ifrån vuxen på riktigt. Och för att addera lite åldersstress (ni kan skratta som är 50+ och tycker det är löjligt  att ha åldersnoja när man är 23 men sånt är det!) kommer jag inte att ha min utbldning färdig än på många år. Innan jag ens kommer in på den måste jag skärpa mig som fan och det kommer ta MINST 2 år tror jag. Då är jag 26 år när jag PÅBÖRJAR en 3- årig utbildning. Nä fy fan jag vill gråta lite.

Och i nästa stund örfila mig själv för att jag nojjar. Det löser sig för fan och jag kommer göra det mesta av åren innan jag börjar plugga, se mer av världen och vara young and crazy (nåja lite iaf) innan allvaret börjar. Sen kommer stresstankarna tillbaka, och men förjävelen folk i min ålder har redan en gedigen utbilding och ett fast jobb med något dem gillar och en säker inkomst och fina egna boenden.

Swisch, men jag har varit i 4 världsdelar, träffat folk från andra kulturer, sett platser man knappt tror finns på riktigt, provat jobb i olika branscher, bott utomlands. 

 

Och faktiskt, nu när jag sitter här och skriver detta så inser jag att mitt liv som det sett ut och som det kommer att se ut, där jag antagligen är en av dem äldsta i klassen, är så jävla mycket bättre än om jag hade jobbat på Strömsholm som djursjukvårdare och bott i en liten lägenhet med ett jobb jag älskar och haft en fast inkomst i dagsläget. Det livet kommer sen.

 

Så för fan Victoria, chilla! Res, upplev, testa nya saker, var lös och ostabil och planera bara några månader i taget. Allt det andra kommer. 

 

Och slapa stressen och människor som spär på den istället för att lyssna. Nu är det nu, och nu är jag fortfarande 23 år gammal (ung) och har en otydlig och spännande framtid som kan utspela sig varsomhelst i världen. NJUT!

 

/ Victoria