Sen ett tag tillbaks har i princip det mesta i mitt liv varit kaos. Så jävla mycket tunga saker som malde och malde i mitt huvud. Har mått bajsedåligt och varit jävligt off på allt. Och under denna perioden har jag också ätit sjukt dåligt. Jag har tänkt flera gånger att "imorgon börjar jag äta bättre så idag får jag passa på att kränga" men den där imorgon har inte riktigt infallit och min ledsenhet har vägt ikapp med kilona som blev resultatet av allt skit. Och JA jag vet, jag är inte på något sätt tjock eller överviktigt det minsta MEN som tränad och boxare är vikten alltid en del av själva boxningsvärlden eftersom vi tävlar i viktklasser. Och vågen har inte varit min vän på sistone. 

Så funderade jag på det här med tröstätande eller nog mer i mitt fall jag pallar inte bry mig-ätande ock kom fram till att jag har ju aktivt valt att stoppa ex. chokladen i munnen fastän jag vet att det är himla onyttigt. Ingen har tvingat mig att äta en hel chipspåse utan det är jag själv som velat trycka in chipsen i munnen. 

Och det blir en ond cirkel av skiten. Jag äter dåligt, märker att jag blir (för att vara jag) tjockare, äter mer för att jag redan slarvat så mycket och blir ännu tyngre. 

Jag hade kunnat skylla det på att jag inte mått bra, att det varit väldigt jobbigt i familjen med konstant oro och sömnsvårigheter. MEN alla dessa saker innehåller inga kalorier. Det enda jag kan skylla på är min egen bristande karaktär PUNKT. Man väljer fan själv.

Och det har jag gjort igen nu. Denna veckan är jag lite gladare och 2 kg lättare. Både i våg och själ tror jag.

 

Så det så.