En intet ont anande Victoria stod på flygplatsen i Oslo och undrade var i Norge vi skulle hän. Fick en biljett i handen med destination Antalya. Småkaos i hjärnan och "men nu blev det nog fel här, detta ligger ju i Turkiet och vi ska ju till en stuga i Norge". Tittar upp på tre leende människor och hör Björn Rosenström sjunga "jag har blivit luraad wo-o" från Tobbes mobil. Nisse har alltså, med hjälp av kollektivet och min mor, lyckats få mig att hela tiden tro att vi skulle tillbringa några dagar i en stuga i Norge när vi i själva verket skulle på solsemester en vecka i Alanya! Så fin överraskning han gjort min nissepånke. 

Så vi har stekt och svettats som as i 40+ och doppat o dippat i havet som höll ca 30+. En himla skön svennesemester (min och nisses första)..(antagligen sista också)..(hehe) där vi bara chillaxade, drack öl, solade, hamamade, svettades sf, dansade på barer, bord och dansgolv, åt gott och skrattade. Tack Ida och Tobbe för himla roligt sällskap, och tack mest och sf till nisse som ordnade detta, du är fin du älskling <3

Självklart blev jag sjuk i vanlig ordning på resan och är det fortfarande, så både gårdagen och idag har varit lugna för att vara jag. Umgåtts med min ponpon som visade att han saknat mig genom att gnäggande komma springandes genom hagen, följa mig med blicken när jag gick omkring och trava efter när jag kom för långt bort. Den gubben alltså :´)

Jag har en skön känsla av att ett nytt kapitel snart börjar, och istället för att känna ovilja inför förändring som jag brukar, är jag sugen på att kasta mig in i den. Det går fint.

Höst, du är för första gången hos mig väldigt välkommen.

 

 Bilden har ingenting egentligen med inlägget att göra, mer än att den känns så himla jag