Jag kan om jag vill
Plötsligt har ondska smugit sig skrämmande nära. Vi står frustrerade, förbannade och känner med en avsky hur maktlösa vi är. Hur kan det vara "offret" som ska lida, när det är förövarna som borde vara de som jämrar sig i smärta och ånger. En del av asen förklär sig dessutom, till fjärilar som lurar personer att beundra deras fina färger och harmoniska existens, när de egentligen inte är annat än köttätande malar som livnär sig likt parasiter på andra. Även jag har blivit lurad att le mot en sådan, när jag egentligen skulle stampat på den.
När det kommer till ilska, rädsla och hot är människor inte alls olika djur. Och likt djuren slåss vi utan mycket eftertanke för att skydda dem vi älskar.
Och jag kommer använda tänder och klor om det krävs.
Era jävlar.
/ Victoria
Kommentarer
Felicia
Rysningar*
Trackback
