Jo sen sist då. Jag har slagit upp min armbågsskada, men det värsta av allt är att min ponpon slagit upp sin skada i benet. Förkrossad som fan. Stod där i regnet med paniken smygandes och tårarna rinnandes och tänkte "vadfan gör vi nu då?!" Som tur är har vi så många fina människor i våra liv som bryr sig och som vill hjälpa till så efter några telefonsamtal hit och dit så kom min fina morbror och hämtade oss och körde till Yngsjö där Jojjo fixat en box och sen hjälpte mig att fixa en hage där han kan gå. Så nu ska han bo där när vi reser. Det känns bra och tryggt. Vilken tur att min ponpon är så positiv och cool som bara tar allt med ro och är glad ändå. Bäst är han <3

Och ni finisar som hjälper oss, tack så hemskt mycket! <3