Nu har vi kommit igång på riktigt, så som vi har funderat och klurat över i så många månader. Nu är det jag, nisse och våra cyklar. All day all night. Och yes la gente esta muy loca kan man väl säga. Det är tur våra mammor inte ser var vi kör, vad vi äter eller för den delen känner hur vi luktar. Dem första 3 dagarna har gått okej, första dagen fick Nisse punka ganska direkt så vi fick leda cyklarna någon mil. Trötta, hungriga och vilsna kom en räddande ängel och erbjöd oss att tälta i hennes trädgård. Väl där efter en jävla uppförsbacke fick vi duscha och hon lagade en riktig måltid bara sådär! Karré och ärtor, långt ifrån mina favoriter men jag slök allt. Så fina, fina människor som bara tog hand om oss fast vi var främlingar. Blir varm i hjärtat. Tack så hemskt mycket underbara Hawkins familjen!

Andra dagen var okej och nu tredje har mitt knä börjat göra ganska ont. Det är ju självefan att man ska vara byggt av så klent virke. Vi får se hur det artar sig och lösa det därefter.

Som boendet inatt, Vi har ingen aning utan hoppas på att det finns en snäll bonde som låter oss bo i en hage. Och att det inte börjar regna innan vi har lagat mat på vårt lilla stormkök.

Easeyliving.nu