Kan checka av en grej från min egentligen icke-existerande bucket-list;

Hoppa fallskärm!

Och vi valde att göra det på det vackraste av alla dem vackra platserna på NZ, nämligen Wanaka. Magiskt!

Dock inte alls så nervkittlande och adrenalin pumpande som jag föreställt mig. Stunden innan man går in i ringen framkallar 100 gånger fler fjärilar i magen om man säger så. Jag var mest bara nyfiken på hur det skulle kännas, den där stunden när man faller i full patte mot marken som kommer närmre och närmre innan fallskärmen vecklas ut och man gliiiiider och njuter av utsikten. Så när min hoppkille kasade oss fram till kanten och frågade om jag var redo så var jag faktiskt jäkligt redo. Hejohå för fan!

Och så skrek jag som en liten tös när vi slängde oss ut och hade sen ett flin över mitt fladdrande ansikte hela vägen ner. Rekommenderas starkt för alla, prova förijössenamn!