I feel it in my bones

Hujedamej ungefär. Nu har hjärtat börjat slå aningens för snabbt igen (ganska bildligt talat) och jag känner mig alldeles för stressad för jävla ofta. Mestadels pga allt plugg. Eftersom jag kom in senare i biologi A och inte fick boken förrän ännu lite mer sent så ligger jag sådär en 4 kapitel efter >_< Och det bara byggs ju på hele tin med fler sidor som ska läsas och uppgifter som ska göras, i alla tre ämnena. Och om typ 3 veckor ska vi ha prov i alla ämnen på samma vecka. Perfekt va. Och eftersom jag fortfarande måste tjäna pengar för att betala dels nya räkningar och hyror så har jag skulder till mor och nisse så känner jag att jag måste jobba så mycket det bara går. Och så måste jag hinna med min lilla ponny som har fått alldeles för lite aktivering denna veckan. Inte för att jag tror att han bryr sig jättemycket om han slipper arbeta så länge han får sin mat och sin klapp och puss men det ger mig ändå lite dåligt samvete. Och så vill jag ju motionera mig själv också! Jag villvillvill ju gå en match denna våren och det ska fan ta mig gå men det är lite dåligt med tid till att få till träningarna riktigt. Och vi har ju ett stundande göteborgsvarv på 2,1 km som flåsar mig i nacken. Åh halleda och fy fan nu stressar jag bara upp mig själv ännu mer MEN en sak ska jag säga;
Tack självdisciplin för att du är så jävla bra!
 
Nu ska jag brumma in och laborera på biologi B med alla smartisar som ställer frågor som jag inte ens förstår. Men det ska nog gå bra så länge man ler och gör sitt bästa höhö.
 
/ Victoria


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Victoria

Man kan inte välja när och hur man ska dö. Det enda man kan bestämma är hur man ska leva.

RSS 2.0