tar upp en dröm ur fickan!

Ja nu är drömmen om SydAmerika äntligen verklighet! Vi lämnade Sverige i tisdes för en två månader lång rundresa i Chile, Bolivia och Peru. Och vi kunde inte haft en mer spännande (eller förjävlig) början. Första motgången kom kvällen innnan vid ca 22 när vi kopierade alla viktiga papper och jag upptäcker att mitt pass har blivit för gammalt. Ja, jag håller med vad förmodligen alla tänker att hur kan man vara så dum i huvudet och inte titta på det, men jag har inget bra svar. Jag var dum i huvudet helt enkelt! Men! turligt nog för mig så blev nisse inte galen utan började försöka hitta en lösning på problemet och efter en del diskuterande med mor och far kom vi fram till att bästa lösningen var att tidigt som fan köra till Sturup för att fixa ett provisoriskt pass där och hoppas på att det skulle funka i alla länder. Sagt och gjort, vid 5 lämnade vi kristianstad (efter ett stopp i everöd för att pussa Finn hejdå såklart) och styre mot Malmö. Efter några timmars väntande hade jag mitt pass och polisen sa att det inte skulle vara några problem men att jag kanske skulle behöva ett visum. Så vi ringde ambassaden och hörde hur vi skulle göra. Där fick vi då sådär en 6 timmar innan planet skulle gå reda på att vi behövde minst ett EFTAS (eller vafan det heter) visum och att det ska man ansöka om minst 72 timmar innan avresa. Men vi tänkte att vi måste iaf chansa så vi ansökte så fort det gick och hoppades på det bästa. När det var vår tur att checka in i Köpenhamn var dem först tveksamma till mitt pass och sedan om våra ansökningar hade gått igenom, men efter några telefonsamtal var allt löst och vi var välkomna ombord YÄY! Första flygningen till Amsterdam gick snabbt, runade genom flygplatsen för att hinna med nästa till Atlanta. Den resan var seg som fan, vi satt inte ens bredvid varandra. Jag hamnade bredvid en kines som hade lite märkliga handrörelser för sig när han skulle sova (hjälp) och när vi sen äntligen efter 9 timmar landade i Atlanta för att typ direkt gå på nästa plan till Santiago åkte vi på nästa motgång. Då hade det blivit något fel i bokningen så det gick inte att skriva ut våra boardingpass! Men tack och lov var personalen väldigt snäll och hela 4 mann stod och knappade frenetiskt på tangentborden och fixade till slut, efter sådär en 20 minuter fram våra biljetter så att vi kom med planet. Pjhuuuu! Dags för 9 timmar till som faktiskt gick snabbt eftersom vi sov mycket. Sen var vi framme i en helt ny världsdel och resan kunde börja (för första gången under ekvatorn). Nu har vi hängt i Santiago några dagar och idag i Valparaíso som vi ska lämna redan imorgon för att åka till La Serena. Allt är bra och vi trivs!
Hoppas ni orkar läsa!
 
 
(första timmen på resan vid president palatset i Santiago)
 

 
(Såhär gott tyckte jag just den här sortens Pisco (som är en chilensk sprit) smakade. Fifan!)
 
 
(Nisse har en del av gigantiska Santiago bakom sig)
 
Såja haj o ivaj för denna gången!
 
/ Victoria
 
 


Kommentarer
Marie

Ja allt löste sig till slut :) Ha nu en fantastisks resa! Kram

2012-10-20 @ 14:13:33
Isabell

Skönt att allt löste sig. Nu får ni ha det så bra!! Ska bli spännande att följa er här :)

2012-10-21 @ 00:14:36
Felicia

Halleda! Ni är modiga och bäst. Och det där löste sig ju fint. Jag önskar att du har en mindblowing resa, jag tror att den kommer ge dig mycket! Puss på dig, du är bäst. Och oj vad jag tar till mig av bloggens motto: man kan inte leva när och hur man ska dö, bara välja hur man ska leva. Sant som fan :D Kramar och pussar och snuffar finaste <3

2012-10-21 @ 15:36:03
URL: http://ekollonet.blogspot.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Victoria

Man kan inte välja när och hur man ska dö. Det enda man kan bestämma är hur man ska leva.

RSS 2.0