det var ju inte såhär det skulle vara...

Sen det förra inlägget har det minsann inte hänt mycket. Jag är fortfarande sjuk och varit det hela veckan. Vi har fått in lite rutiner i detta, väldigt slöa liv. Vi vaknar, går ut o äter lunch, går till hostelet och läser/ kollar på datorn, går och äter middag, går hem och gör samma saker som innan tills vi får nog och somnar. Repeat. Alltså har det inte varit en förjävra rolig vecka. Imorgon ska vi iaf äntligen ta oss till La Paz. Det fick bli med flyg istället för buss som vi tänkte först eftersom min förgrömmade magjävel inte klarat 12 timmars skumpande på dåliga vägar. I La Paz bor nisses farbror Mats som varit till stor hjälp nu när jag är dålig. Han har hjälpt oss att hitta läkare både här i Sucre och bestämt tid med en i LP imorgon. Ska bli jäkligt skönt att få veta vad fan som är fel. Vi tror på matförgiftning av något slag. Och då såklart inte den snabba varianten som går över efter någon dag, utan den jävliga som tar längre tid på sig. Är det så kommer vi hem tidigare. Det är ingen mening med att betala pengar för ett boende här där vi bara sitter och stirrar i taket medan vi samtidigt betalar hyra för vår lägenhet hemma.
Men detta är bara spekulationer, vi får se vad läkaren säger imorgon.
Försökte gå till en läkare här i Sucre för typ två dagar sedan. Ja halleda...det gick inte sådär lysande direkt.
Förstod inte vart man skulle hän när vi väl kom in, frågade rundor på min lilla spanska och förstod deras svar till hälften. Kanske lite mindre. Tror dem sa att vi skulle stå i en kö som var lång som fan och inte rörde sig ett dugg. Vi chansade inte på det utan gick till ett apotek och fick antibiotika och smärtmedicin där. 
Man känner sig så liten när man är sjuk i ett land där man inte kan kommunicera ordentligt med folk. Vi var på sjukhuset, men kunde inte få förståelse i hur vi kunde träffa en doktor! 
 
Nåväl, idag har jag mått bättre än på många dagar (peppar peppar!) så kanske vi kan stanna. Håller tummarna för det iaf.
 
/ Victoria


Kommentarer
ida

amen stackare. krya på dig! kram ida

2012-11-15 @ 10:43:21


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Victoria

Man kan inte välja när och hur man ska dö. Det enda man kan bestämma är hur man ska leva.

RSS 2.0