Fina braiga hemma

Ja nu har vi varit på svensk mark i knappt 5 dagar och harrejävelen vad det har varit full fart framåt sedan dess. Kvällen vi kom hem åt vi först hos Marie, sen megaröjde vi våra väskor och sen kom Emil och Ida hit. Dagen efter var det AF (väntade på att få träffa en maddafukking handläggare i en och en halv jävla timme) lite julklappsshopping, återse min saknade bästa ponny och stallkompisar och såklart min fina familj! Åt middag och sov där och dagen efter var jag halva dagen i stallet och sen var vi hemma hos Emil och Ida och åt pizza och spelade. Dagen efter där åkte jag till stallet tidigt och var där några timmar för att sen fira jul i Everöd med Lönhult (egentligen fel att kalla familjen Gartz Levin det nu men så är det liksom). Det var väldigt väldigt kul att träffa dem alla igen. Dagen efter stod jobb på schemat klockan 07.00 och innan jag hann gå hem för dagen vid 15 frågade dem om jag ville jobba kväll också och det ville jag ju såklart med tanke på hur min ekonomiska situation ser ut nu och man tjänar fetebra på storhelger. När jag slutat vid 21.30 körde jag till Träne för att fira en stund julafton med nisse och hans familj. Idag var det upp med tuppen för att först köra till stallet och få dem sista instruktionerna av Gabriella innan dem åker till Borneo och sen köra till Axeltorp för att jobba. Efter 8 timmar åkte jag hem till mor och far och fick mat, däckade en stund på soffan innan jag körde till stallet och gav hästarna kvällematen. Sen hem till nisse för att svira om och gå till Emil och Ida där Madde och Linus också befann sig. Stannade bara en stund för jag kände mig så trött men väl hemma fick jag lite panik över mitt arbete på Axeltorp och var tvungen att söka rundor för att se om det fanns något annat jobb. Hittade typ personlig assistent jobb bara som jag skulle ha chans att få. Aldrig i mitt jävla liv igen säger jag bara! Är så fruktansvärt trött på att gå till ett jobb som jag inte trivs på. Att ha lite ångest innan det är dags att gå dit och en liten klump i magen när man väl är där. Har varit alldeles för mycket sånt senaste åren. Men vad gör man när man har skulder att betala. Man tiger och lider! och letar som en idiot efter något nytt.
Imorgon är det hemtjänsten som gäller och det är iaf lite bättre. Där får jag köra rundor själv och träffa hyffsat friska människor. Och det kan jag stå ut med ett tag till. Har dubbelpass på torsdag också i HTJ och sen kanske jag har en ledig dag om ingen hör av sig som jag ska chilla lite på. Och springa en runda som fan. 
Förstår inte min kropp riktigt, har ätit hur mycket skit som helst under resan och inte tränat nånting, ändå väger jag mindre än på flera år. Hur går det ihop?! sen när jag äter bra och tränar mycket går jag upp en massa. Dock väger ju muskler mer men ändå, man borde inte bli smalare av att lata sig och frossa. Nåväl, smal eller tjock, i vår SKA jag gå en match igen. Om jag så ska göra det med bara vänstran! 
 
Btw känner jag nu hur för jävla skönt det har varit att nästan inte ha känt stress på 9 veckor. Här hemma har jag typ en stresskänsla i kroppen för det mesta. Illa illa usch vad illa.
 
Nu ska jag sluta babbla. Kommer fler bilder och analyser av resan vid ett tillfälle i framtiden när jag har tid och lust. Håll tillgodo!
 
Här var jag jävligt matförgiftad. Men man måste ju hålla fasaden att bli vacker på bilder uppe även då.
 
/ Victoria


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Victoria

Man kan inte välja när och hur man ska dö. Det enda man kan bestämma är hur man ska leva.

RSS 2.0