Man kan gå åt höger eller vänster. Jag vill inte gå åt något av hållen. Jag vill gå bakåt på stigen. Till när vägen inte var full av taggtråd, glasskärvor och tistlar.

När vägen var full av fjärilar, blommor och mjukt gräs.

Jag vill det så in i helvete!

Men jag vet att det inte går. Jag måste välja.

Jag vet också att något eller snarare båda hållen till sist leder till något bra. Jag vet bara inte vilken av dem som har minst taggar att ta sig igenom innan det blir bättre terräng igen.

För jag orkar inte med mer taggar i fötterna och rivsår på armarna.

Men jag måste orka med det. Vilket håll jag än väljer kommer jag att riva mig blodig.

Och jag vill inte blöda mer.

Men ingen kan få blodet att sluta rinna förutom jag själv.

Så vad tvekar jag för?