Allting kan ändra sig så fruktansvärt fort. Man väntar sig att saker ska ske i den förväntade ordningen, men plötsligt kastas de tankarna i marken och spricker som en glaskula. Hela omgivningen förändras och man tvingas ändra på det väntade händelseförloppet. Det kommer inte alls bli som man trott. Det overkliga är plötsligt verkligheten. Och även om man vill skrika, slåss och sparka på att det är som det är finns det inget annat att göra än att acceptera att det har blivit såhär. Hur sorgligt och hemskt livet faktiskt är ibland. Jag hatar det!
Jag hoppas att lidandet snart är över, vilket håll det än går på så ska det vara befrielse och inte tortyr som väntar.

Jag älskar dig mormor, du är världens bästa <3