.....Nej tack, jag tar hellre en korv. (och jag gillar inte ens korv)

Idag har jag varit i studenternas stad; Lund! man kan ju undra vad jag gjorde där, och egentligen undrade jag också lite innan varför i helsike jag skulle masa mig dit men det var faktiskt bra att jag gjorde det. Jag skulle nämligen träffa min jobbcoach som det så fint heter för att diskutera min yrkesbana i den närmsta framtiden. Nu är det ju så att jag har jobb helt säkert från och med 1 Juni, så jag är inte i så stort behov av något annat just nu, men jag fick ändå vara så vänlig och åka dit för det är AFs regler.
Iaf så fick hon mig att insé att jag redan nu kan försöka få in foten på olika ställen och på så sätt förhoppningsvis ha ett sommarjobb nästa år som är mer inom den bransch jag vill jobba inom sen. Jag vill ju inte jobba i restaurangbranschen och då är det ju dumt o fastna i den. Så det ska jag inte göra tänkte jag. Nu ska jag vara effektiv och intressant så får vi se vart det leder. DOCK så är jag hemskt tacksam för att jag har ett jobb överhuvudtaget! så nu var det sagt också minsann.

Förra veckan var jag hos en healare i Maltesholmstrakten för att få hjälp med mia armbågar. Jag var ganska så nollad när jag kom dit för av erfarenhet vet jag att man inte ska tro för mycket innan resultatet kommer. Men jag kom dit och vi pratade lite och sedan fick jag lägga mig på en brits och blunda och slappna av. Sedan höll hon sina händer lite lätt på olika ställen på min kropp. Hon sa ingenting, utan hon bara höll händera stilla. Först höll hon på mitt huvud, och efter ca 2 minuter kändes det som en stöt i högerarmbåge och sedan domnade båda armarna av succesivt och kändes tunga som sten och samtidigt svävande hela stunden igenom. Det var nästan lite läskigt att känna så starkt att energin som hon gav till mig gjorde något inuti min kropp.
Efteråt frågade hon om jag hade känt något speciellt i slutet av healingen när hon höll på mina armbågar. Det hade jag inte direkt, bara att jag var kall och att vänster armbåge gjorde lite ont. Men tydligen så hade min kropp börjat rycka som fan och mina ben hade sparkat OCH JAG MÄRKTE DET INTE ENS! sjukt som fan!
Det hela låter lite konstigare, läskigare och overkligare än vad det egentligen är. Men man behöver inte tro på det om man inte vill. Jag tror iaf.
Och anledningen till att jag tror är att i torsdags på boxningen så körde jag på som jag gjorde innan skadan. Jag slog rak höger när jag sparrades (boxades mot någon annan) och när jag slog plattor. Och varenda gång som jag har slagit plattor sen skadan har det gjort ont som fan. Men inte nu! för första gången på 2 år och 5 månader kunde jag träna utan något hinder. Och det var så in i helvetes skönt!!!!!!!!
Somliga kanske tror att det är psykiskt, att smärtan försvunnit för att jag tänker att den borde gjort det. Men det tror inte jag, för så mycket som jag har velat att min arm ska bli bra, och den har ändå inte blivit det. Då är det inte "låtsasont".
Jag tackar Maria Sjöö med hela mitt jag för att hon har hjälpt mig! TACKTACKTACK!!!
Och hon är ingen häxa, hon luktar inte konstigt och hon äter inte barn. Hon är bara en väldigt snäll "vanlig" person som vill hjälpa människor.

Dagens gladhet: jag ska dansa!

/ Victoria