When I grow up
Dåligt med bloggande på sistone men jag har inte haft lust eller direkt tid. Sista delen av jullovet var jag i Lönhult som sagt och det var bäst som vanligt. Fast jag var något öm i kroppen när jag åkte hem. Första blåmärket kom när vi tolkade och vi galloperade på en åker med mullvadshögar o då flög vi som fan så höften och tummen blev blåa. Sen red vi och jag skulle gå över ett stendjär (hur sören stavad det egentligen?) med finn och eftersom det var i ganska brant nerförsbacke så var det nästan omöjligt att sitta kvar när han till min överraskning bestämmer sig för att hoppa över det. BANG på skinkan och aj som fan men upp igen. Sen skulle jag gå ut med både finn och pixar på morgonen och då var pixar lite galen så han bestämde sig för o sparka lite på mig. Aj och ett blåmärke till. Och sist när vi tolkade igen gick alla band sönder och vi skulle nödlösa det vilket slutade i att jag flög som en idiot eftersom jag inte släppte snöret och det resulterade i en sträckt rygg. Men man ska känna att man lever o det gör jag verkligen efter allt det ^ ^ annars så var vi ute o promenerade ganska mycket i snön med hundarna, kollade på Felicias förebild Ceasar Millan, spelade spel, mockade som fan, red och var allmänt nöjda med lovet. Det finns inget bättre ställe än Lönhult om man behöver bli på gott humör.
En väldigt väldigt viktig och väldigt avgörande dag i mitt liv närmar sig med stormsteg. Nu jäklar
No pain- No gain