HERREMENFÖRJÄVELEN!
Nu har det faktiskt gått lite för långt. Där står man och ler så vänligt man kan med fulla diskar och hyllor. Och in kommer människa efter människa med blicken fäst rakt framför sig, mobilen ringandes i fickan och magen hängandes på tok för långt ut över byxorna. ( Jag tycker faktiskt att det är hemskt att sälja mer dåligt fett till människor som redan har för mycket av det i sina ådror. Till slut orkar inte kroppen mer och då har jag hjälpt dem att få hjärt och kärlsjukdomar)
Med blicken fortfarande fäst rakt fram frågar dem: Har ni inga bredda bullar eller baguetter? Med mitt något ansträngda leende säger jag: Joooodå, där, och pekar lite till höger där en hel radda av baguetter, sallader och bredda mackor ligger.
- Har ni inga ostbullar idag?!
- Jovisst! Pekar precis bredvid axeln på kunden.

Går rakt in med bestämda steg, slänger en snabb blick på mig och säger:
NE-EJ! har ni inget lantbröd idag heller?
- Jodå, här har jag 5 stycken, säger jag med ett lite mer ansträngt leende och pekar på hyllan bakom mig, lite upp till vänster.

Nu kan det ju verka som om jag är en väldigt lättirriterad skitunge, MEN om man hör detta några gånger varje jobbdag i nästan 2 år får man till slut väldigt svårt att inte skrika MEN FÖR I HELVETE VRID PÅ DITT HUVUD OCH ÖPPNA ÖGONEN FÖR FAN!
Det skulle jag självklart aldrig göra ( bara inne i mitt eget huvud ) eftersom jag är Annas ansikte utåt, och då är det bara att ta skiten, räkna till tio och behålla lugnet ( och det ansträngda leendet).

Men ett litet tips när ni ska handla, se er omkring efter det ni söker. Vrid lite på huvudet åt båda hållen, kanske böj er lite ner ibland till och med. Personalen kommer älska er för att ni visar att inte alla är så lata att de frågar efter saker som finns mitt framför näsan.

dagens gladhet: några bilder från dansuppvisningen kom upp på facebook, YÄY

/ Victoria