fy fan vad jag är trött på att vara sjuk. Idag har jag varit det i 8 jävla dagar. Och det sjukaste är att för att vara bara en vanlig förkylning är den jävligt långrandig, det är typ först idag jag börjar känna mig piggare och helt feberfri. Jag har så jävla tråkigt men jag vet att jag borde vila så mycket som möjligt eftersom det är håkan imorgon. Men ändå..att bara ligga stilla under duntäcket i soffan kan ibland vara något man längtar efter som fan. Nu står det mig upp i halsen.  BLLLLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ på att vara sjuk!!!!!!!!
och allaa funderingar om hur jag ska göra... det är så jäkla svårt, fast egentlign inte. Vissa stunder är jag kanon säker på vad jag ska göra, andra tänker jag att livet är kort och då får man ta vara på det och göra saker man verkligen vill ist. Men jag är ändå den jag är som fan, men kanske inte just nu. Kanske ska det vara jag någon gång i framtiden? uffff vad jobbigt = ( Men jag behöver verkligen en ljuspunkt, en energikick för att orka med all skit..och som det ser ut nu saknas det. Och därför är jag på så jävla dåligt humör ofta. Men det är så plast över så mycket och det gör mig så irriterad.
Och såklart var lyngby redan tagen... men jag tog iaf steget och ringde! det är bra för o vara jag. Men jag är fortfarande på samma plats och jag vet inte alls hur jag ska göra.
När jag tittar på bilder är det självklart, men tyvärr är inte verkligheten som det ser ut på bilderna. Inte ens tävlingarna. Det är just bara de där 60 minutrarna före, under och efter matcherna som jag verkligen vill ha. Men de 60 minuterna uppväger tyvärr inte alla de andra triljoner minutrarna av väntan innan träning, träning och väntan på bussen efteråt. Jag trodde jag skulle vara superglad inför första träningen, men jag kände typ ingenting. Och jag har varit helt tom inför alla träningar, under alla träningar men efter dem är det skönt att jag gjorde det. Men man kan ju inte bara leva för den korta stunden efteråt.
i sånna här stunder hade det kanske varit skönt att ha en gud att tro på, för då hade han valt min väg och jag hade litat på det.
Men nu har jag inte det. Jag har bara mig själv.