den ser ut såhär:
jag sitter vid datan och väntar på träningen. Och känner bara för att sucka högt som fan och göra något impulsivt. Ibland blir jag så jävla trött på att vara den jag är. Det är så mycket jag skulle vilja, våga och prova. Och mycket som jag inte vill men jag gör det ändå. För att jag är jag och det är ju såhär jag ska vara. Ibland är det så jävla tröttsamt och tråkigt att vara victoria löfgren. nu ska hon till en träning som hon inte ens vet om hon vill vara på? för fan, livet är kort och jag blir bara äldre. Vill jag då att det ska se ut såhär?
Ja det är fan frågan.


hej då