jag var högt över varje golv

En alldeles vanlig tisdag en vanlig höstig oktoberdag. Vad har hänt idag då?
Jo det mest vanliga på tisdagar. Började med skit NK lektion som suger och det gör hon också, sen filosofi för att sedan prata lite om koranen på religionen. Efter det åt vi i södra kasern, förmodligen var min mat sämre än kattmatt. Efter det hade vi samtal med Lena om kvinnornas liv på medeltiden. Sen åkte jag buss hem, väl hemma drack jag te, åt skorpor och kollade på gamla top model avsnitt.  Hämtade conversen (YÄÄÄY) som hade kommit idag efter det och sen var jag pyttelite duktig och pluggade svenska läxan och väldigt pytte lite på spanska provet. Men jag pallar verkligen inte. Och jag vet att det är nu jag borde kämpa som fan, men allt känns bara så meningslöst. Vad har jag för nytta av skiten egentligen, på riktigt? det är bara poäng till högskolan jag kan se. Och eftersom jag inte vet var eller när eller vad min högskoletid kommer handla om så känns det inte alltför motiverande. 
Vi pratade om högskolan lite på NK skit lektionen idag. Vi, jag och mina jämnåriga klasskompisar, pratade om högskolan som något som vi behövde bry oss om. Något som kommer att finnas i vår framtid snart, något som vi måste börja tänka på och bry oss om. Herregud säger jag bara
Fy fan vad stor jag börjar bli. 
Och jag tror att den jobbigaste tiden ligger framför mig, för det är nog tiden precis efter gymnasiet, när man måste ha kommit på vad man ska ägna sin tid åt, vare sig man vill resa, jobba eller plugga. Man vet inte än vem man är, vad man vill eller när man vill allt. Några år efter studenten, när vi alla förhoppningsvis har kommit på det ganska mycket tror jag däremot är en fin tid i livet. Det är då man förhoppningsvis har hittat sin kärlek, hittat ett hus man kan börja göra hemtrevligt, börjat få ordning på jobb och ekonomi och kanske planerat ett barn. Ja, det är nog mysigt. Även om det säkerligen är hemskt jobbigt. Men hela livet är jobbigt, mer eller mindre, så det kommer vi aldrig ifrån ändå!

Extra jobbigt är det när man nästan aldrig är helt frisk. Jag borde kanske göra en riktigt hel undersökning av vad som egentligen står på i min kropp?
nåväl, den som lever får se.

morsh


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Victoria

Man kan inte välja när och hur man ska dö. Det enda man kan bestämma är hur man ska leva.

RSS 2.0