vaknade typ nyss här i nisses säng. Han är o tränar så jag kollade på scrubs, men tröttheten tog överhanden till slut så ikväll lär det bli svårt att sova iaf = /

Idag var jag hos ännu en doktor för att såsmåningom snart få de därade stödsakerna med stopp till armbågarna. Han var väldigt trevlig och glad, men tyvärr kom han inte med så glada nyheter. Han sa nämligen att förmodligen kommer inte hela den hära träna-upp-musklerna-i-armen-så-att-de-drar-ihop-sig-grejen att funka, för det bukade den aldrig göra och då fanns där inget mer att göra. Jag vet inte riktigt vem jag ska våga tro på i detta. Sport med killen som är specialiserad på idrottsskador och som sa till mig att det kommer ta tid, men att armbågarna kommer bli bra och som gav mig en hel säck full med nytt hopp?
eller ortopeden som sa att han ställde den här diagnosen väldigt ofta och som säger åt mig att musklerna inte kommer dra ihop sigså pass mycket att det kommer göra någn skillnad?
sportmed ger hopp, men kanske bara falska?
ortopeden stänger praktiskt taget dörren till ringen och tar bort allt hopp, men hindrar mig också från att bli besviken om inte träningen hjälper så what to do?
första- med hopp, kanske framgång, kanske onödiga föhoppningar?
andra-  stängda dörrar, med en säkerhet om att inte bli förkrossad längre fram?
näe fy fan. Det känns som jag är tillbaka på ruta jävla ett = (
ibland är viljan inte tillräcklig, tyvärr som fan för fy fan vad jag vill ha en kropp som tål att jag utövar sporten alla andra sporter vill nå upp till.

en sak slog mig idag. När ett nytt liv tänds, släcks ett annat. Jordens balans I guess