När man ser saker ur ett mer sunt perspektiv
Dagen idag kan räknas till en av de där dagarna där man påminns om att ingen är här föralltid.
När man känner sig smått patetisk för att man blev så knäckt av att jobberbjudandet hamnade i skräpposten och jobbet man helst ville ha redan var tillsatt.
När två skadade armbågar som hindrar en från att syssla med sin favoritsport på riktigt, får en att bli deprimerad.
När det känns som att man aldrig kommer vara en av dem som kan åka på spontanweekend och surfa i Biarritz för att man aldrig kommer ha pengar över till sådant.
När man känner sig stressad för att stallet, hemmet, träning, socialt liv och jobb ska hinnas med på bästa sätt och det slutar med att allt blir halvdant.
När man känner sig stressad över att vara 25 och inte ens ha påbörjat en utbildning.
Vad spelar det egentligen för roll?
Vanliga dagar spelar det stor roll. Då känns det där stort och jätteviktigt.
Men idag, en sådan dag som aldrig kan bli en i mängden för att man vaknade av en isande kalldusch.
Då betyder det ingenting. Spelar ingen som helst jävla roll.
För det är det här som gör det. Så länge ni är med mig <3
/ Victoria
En del av det underbara
Första bilden sen jag landat i Australien, blivit upphämtad på flygplatsen av Jodie och matad med frukost på McDonalds. Här har jag ingen aning om vad som väntar men väldigt nyfiken och förväntansfull.
Första veckan fick jag vara med om så många nya saker. Allt ifrån hur man selar en häst till hur man kör tvåspann och hur det känns att sitta i en vagn med hästar som stegrar rundor o ramlar i en hög. För att sen vara uppklädd till elegant groom på ett Bröllop.
Bruce började lite avvaktande för att kolla in vad jag för en. Men efter att jag räddat en vagn, hämtat hästar själv som jag i efterhand förstod var ett test och jobbat på utan att klaga från morgon till kväll i några dagar började han tina upp.
Fångade in två unghästar från en flock på ca 15 hästar som vi skulle rida in. Här är min Virginia. Kändes väldigt avlägset att jag skulle sitta på hennes rygg bara några veckor senare som dem försökte intala mig.
Blev antastad av Charlie Chuckles som blev helt kär i mig. Han juckade på/med min keps så fort han kom åt.
Såg ut såhär mestadels. Asgött.
Jobbade på med att vinna Virginias förtroende och lära henne och mig själv allt som hör den Australiensiska vuxenhästvärlden till.
Hjälpte till med slutfixet på huset som Bruce har byggt. Så jävla fint.
Fortsättning följer!
/ Victoria
Realitycheck
Nu har jag varit på svensk mark i nästan en vecka redan. Det har varit full rulle den mesta av tiden precis som det brukar och som jag förväntade mig. Det bästa har varit att få träffa och krama alla individer jag saknat och längtat efter att få vara nära igen. Det är alltid det bästa med att komma hem från en längre resa. Det och svenskt kaffe. Men den där euforin jag brukar känna över att vara hemma har inte infunnit sig alls denna gången. Jag har inte svävat på rosa moln som jag brukar och så fort jag inte är med någon jag tycker om känns allt lite...grått.
Jag har gjort så häftiga saker, träffat människor jag aldrig kommer glömma och levt ett helt annat liv fyra månader, och nu känns det så fjuttigt att komma tillbaks och bli Sverige Victoria igen.
Räkningar ska betalas med pengar jag inte har, jobb ska hittas och helst ett som känns utvecklande och inte gör mig deprimerad, ponpon har flyttat och allt med det ska fixas, träningen ska hinnas med och vara rolig trots att jag inte kan boxas med min arm, jobbigt skit ska tas tag i som hängt över mig i flera månader...OSV.
Missförstå mig rätt nu, jag tycker egentligen om mitt liv hemma också men när jag har hela äventyret på andra sidan jorden så färskt i minnet känns detta snöregniga, kalla och gråa Sverige inte sådär sjukt motiverande.
Så fort jag har en inkomst, ett nytt mål inom snar framtid och är mer van vid rytmen här är jag säker på att det kommer kännas bättre.
Nu ska jag köra till min guldklimp för att höra vad veterinären har att säga om ben och tänder denna gång.
/ Victoria
one night only
Nu ligger jag här i min hostelsäng på andra sidan världen för att sova sista natten i detta fantastiska land. Det är alltför surrealistiskt för att jag på riktigt ska förstå att jag denna gång inte ska vinka av någon utan faktiskt följa med hem. Om bara något dygn ligger jag i mitt flickrum i everöd med familjära ljud och dofter omkring mig. Slut är det på papegojor som flyger omkring överallt och väcker mig om morgnarna. Slut är det på så mycket som varit så bra, och ikväll känns det mest väldigt tråkigt att behöva säga hejdå till Australien. Fast först ska jag ha en så jävla bra dag på rottnest island där vi ska cykla rundor, stanna till o snorkla på någon strand som ser fin ut, ha picknick när vi blir hungriga och sola och bada som fan.
Kvällen var meningen att bestå av party, men när vi parkerat oss med vårt öl och vin på hostelet för att förfesta lite träffade vi på först en svenska med en massa häftiga resehistorier, sen tillslöt det fler och vi delade reseupplevelser och pratade om livet. Vips så hade kvällen försvunnit.
Jag blir så sjukt sugen på att uppleva det dem har upplevt, snorkla med valhajar, bo i djungeln i Mexiko och volontärarbeta med att samla prover i havet, vandra i Himalaya och skövla (?) ris i Nepal.
Varför har inte jag gjort sådant och när ska jag kunna göra det.
Min resesjäl är så långt ifrån tillfredsställd ikväll. Och imorgon åker jag hem.
Men självklart ser jag jättemycket fram emot att träffa alla igen. När jag väl är hemma kommer jag älska det. Men just ikväll känns det vemodigt.
/Victoria
Inte som man tankt sig
Planen var att ta oss fran Kalbarri till Coral Bay via buss kl 05.20 i mandes morse. Sa blev det ju da inte.
Vi hade stallt klockan pa 03.40 eftersom vi skulle ta en shuttlebuss vid 04 fran vart hostel ut till ingenmansland dar den stora bussen skulle hamta upp oss. Vid 01 vaknade vi av att hostelagaren stod och sa att det var fem minuter tills vi var tvugna att aka. WTF?! Sa hejoha vi slangde ihop vara grejor och satt fem minuter senare, somndruckna och lite forvirrade i bussen pa vag genom odebushen. Rod jord, torra buskar och en och annan kanguru var det vi sag. Efter 50 minuter var vi frame vid en store vag och dar satt vi sen och vantade pa bussen. I tre javla timmar! Det ar lite hipp som happ med bussarna har verkar det som, nej den stalldes in utan iformation, en annan ar fem timmar sen och sa ibland ar dem en halvtimme for tidiga. Sjukt opalitliga! Men vi kom iaf pa bussfan och trodde att vi skulle vara frame i Coral Bay vid 13. Icke sa nicke, vagen in till staden var fortfarande anstangd pga Olwyn och vi fick snallt aka med anda upp till Exmouth dar vi till sist anlande vid 16. Trodde att det var en lite storre stad, iaf storre an Kalbarri men det ar en liten, torr och inte alls speciellt fin by dar det egentligen inte finns sa mycket att gora om man inte har en bil eller vill betala massor av pengar for att aka pa en tour ut pa havet och se whalesharks och delfiner. Vilket vi ju iofs hade kunnat tanka oss om det inte var sa att allt ar stangt efter cyklonen. Inte ens snorkla kan vi gora utan bil, och det var det vi kom hit for att gora.
I sadana har stunder kan man ju bli lite irriterad och frustrerad. Men inte vi inte! Igar drack vi gott kaffe pa ett av tre cafe'er, hanged med skona manniskor pa vart hostel, promenerade rundor och drack ol. Och at an en gang var middag ute pa en bank. Av alla maltider vi atit sen Martin kom har nog 90% varit pa nagon bank nanstans. Jag gillart, och det ar asbra att Martin har lika lagom (laga?) krav pa bade boende och mat.
Vad som ocksa ar skitbra ar att vi kommer asbra overrens och inte har varit irriterade pa varandra det minsta (an iaf) fastan det varit asvarmt, vi har varit jattehungriga och vara planer gatt i stopet flera ganger. Och det kunde vi ju inte veta innan eftersom vi bara umgatts ensamma en gang forut och egnetligen inte kanner varandra sa jattebra. Vi har tranat boxning ihop och festat da och da, men mer an sa har det faktiskt inte varit. En javla tur da att vi funkar sa bra ihop och att Martin star ut med mig aven "utan filter". Jag ar sa mongo som jag ar och tanker inte det minsta pa hur jag beter mig. Skitgott! Vi har kommit fram till att vi ar valdigt lika vad galler valdigt mycket och att vi ar som syskon fran olika foraldrar. Sa gott att ha en helt avslappnad kompisrelation med en kille. Killar ar fan najs o hanga med. Speciellt Martin nar han harmar en baver och nyser sa snusen flyger. Fin kompis!
Imorgon ska vi iaf antligen fa komma till Coral Bay (yaaaaaaaaayyy!) och da javlar ska det snorklas satan!
Sen kan jag aka hem helt nojd med min tid har. Fast forst ska vi parta i Perth, vara bohemiska i Freemantle och cylla rundor pa Rottnest Island.
Australien alltsa <3
/ Victoria
Olwyn
Livet just nu ar javligt gott! Det ar semester i full patte med surfing, kanotpaddling, oldrickande, solande, promenerande, djupa samtal, tramsande, lite traning och helt enkelt bara hakuna matata! Precis som jag onskat att mina sista veckor skulle vara.
Vi fick dock andra vara planer pga cyklonen Olwyn som harjat langs norra vastkusten nu i nagra dagar och som igarkvall vantades sla till mot Kalbarri dar vi befinner oss. Staden var i lockdown och vi fick radet att handla tillrackligt med mat for att klara 48 timmar inomhus och sen stanna inne. Spannande och lite pirrigt tyckte vi. Intressant att fa ha varit med om hur det fungerar nar en cyklon slar till! Det blev dock inte sa farligt har som dem trodde. Det regnade valdigt mycket och blaste en del, men inte varre an en hoststorm i Skane.
Men Olwyn satte iaf stop for vara planer om att ha akt norrut i fredags, sa nu ar vi fast har tills mandag nar nasta buss gar om vagarna inte fortfarande ar avstangda. Men vafan, vi bor vid havet i en lugn och trevlig by med hjalpsamma manniskor och Inga masten. Sa vi har det javligt bra anda!
Skulle lagga upp lite bilder men av nagon anledning vill datorjaveln inte sa det far vanta till senare.
I eftermiddag blir det squashtraning men nu blir det gokaffe och kanske lite gelato. Det ar ju trots allt semester!
/ Victoria
Början på slutet
Nu är det inte mycket kvar. Inte av min tid på farmen i Perth och inte av min tid i Australien.
Att jag snart lämnar denna platsen är nog lätt att räkna ut att jag ser mycket fram emot. Att jag snart lämnar landet känns...konstigt. Fyra månader har gått så jävla fort, och samtidigt inte. Såååå länge har mitt mål och min motivation till saker jag gjorde hemma innan jag åkte varit för att kunna göra det jag nu gjort. Pengar, planering och något att se fram emot- allt riktat hit till andra sidan världen. Och det är på det viset det har varit dem senaste fem, sex åren. Jag har jobbat så mycket jag bara kunnat för att få ihop så mycket pengar som möjligt till olika resor. Och livet hemma i Sverige har liksom kommit på andra plats på min prioriteringslista, för siktet har ständigt varit inställt utanför landets gränser och oftast långt iväg.
Jag är så jävla nöjd med hur jag valt att leva mitt liv för jag har fan inte slösat bort min tid på att mala på i gamla, tråkiga hjulspår. Det har varit fantastiskt, lärorikt och sjukt utvecklande!
Men...efter den här resan känner jag att jag vill satsa på livet hemma. Sätta upp mål som handlar om andra slags resor än dem man gör via flyg eller tåg.
Jag vill boxas. Jag vill göra mitt hem fint och faktiskt lägga lite pengar och tid på det. Jag vill studera. Jag vill fira alla högtider under ett år med mina hjärtmänniskor i Sverige. Jag vill INTE åka ifrån min älskade ponny varje år, och tvingas lämpa över honom på någon annan. Jag vill inte behöva säga hejdå till alla jag tycker om. Jag hatar farväl och tycker det är lika asjobbigt varje gång.
Jag vill liksom inte vara den där tjejen som man vet att man inte riktigt kan räkna med för hon reser ändå alltid bara iväg. Jag har älskat att vara henne, verkligen älskat det, men det känns som nästa period i livet är på väg att starta. Blir nästan sorgsen av att skriva det här för det känns som jag tar farväl av en så stor del av den jag varit.
Men sen vet man aldrig. Genom denna resan har jag nu kontakter i Colorado, Mexiko, Israel och Kenya. Så vi får se hur länge äventyrarsjälen kan hålla sig lugn. Maktub!
/Victoria
Just keep swimming....
Det blev visst ett långt uppehåll här i bloggen. Internet där jag bor nu var inte så bra som jag hoppats på, därav inga inlägg. Men nu har jag faktiskt bra wi-fi hurra!
Hela dykupplevelsen förtjänar ett eget inlägg med bilder så det sparar jag på lite. Istället tänker jag dela med mig av min vistelse hos kvinnan i Perth där jag fortfarande befinner mig.
Det har varit knappt två väldigt annorlunda och påfrestande veckor, både fysiskt och psykiskt. Mest psykiskt.
Farmen hon har är mycket mindre än den jag bodde på förut, med endast fyra hästar, två hundar och en drös karpar. Sättet hon sköter sina hästar på är ungefär det mest motsatta man kan tänka sig i jämförelse med Bruce och Evanne, vilket inte är dåligt i sig för hon ger sina hästar så mycket kärlek och tid. Själva tankesättet är mer likt mitt eget kring hur jag vill att Finn ska skötas med noggrannhet och rutiner.
Hon har levt ensam dem senaste tio åren vilket verkligen, verkligen märks. Hon har ett speciellt sätt att göra allt på och det är bara hennes sätt som fungerar. Det gäller allt från hur man plockar upp hästbajs till hur man låser en dörr. Det som är mest påfrestande är hennes humör. Hon är så otroligt instabil och stressad!
När hon trycker på fel knapp på datorn morrar hon (bokstavligt talat) och svär. Det är på den nivån. Jag känner mig konstant på helspänn när jag är omkring henne för att göra mitt allra bästa för att inte vara det som upprör henne. Och det är inte lätt.
Först tänkte jag att detta inte var hållbart att bo i och ifrågasatte min plan att stanna här i två veckor. Det är ju faktiskt min semester det handlar om.
Men nu har jag tänkt om. En av anledningarna till att jag tycker så mycket om att resa är för att jag känner att det utvecklar mig. Och genom att bo med en person som projicerar sin stress och instabilitet på allt i sin omgivning får jag verkligen jobba på att försöka hålla mig lugn. Min första reaktion när hon börjar skrika om något är "åhnej hur kan jag hjälpa så hon slutar vara arg?!" tillsammans med en uppjagad känsla. Men så kom jag fram till att jag faktiskt inte behöver gå ifrån mitt trygga och lugna sätt för att hon inte kan hitta nycklarna i sin väska. Det är inte mitt fel och det finns ingen anledning för mig att bli stressad. Det är inte lätt alltid men nu försöker jag varje gång ett sådant tillfälle uppkommer (vilket är många gånger varje dag) att ta ett djupt andetag och behålla lugnet.
En annan sak som satt mig på prov under tiden här är att stå upp för mig själv och kräva betalningen som hon pratade om innan jag kom hit men som hon sen inte nämnde när jag väl var här. En vecka gick utan att hon tog upp det, och efter påhejande hemifrån tog jag mod till mig och frågade henne om det. Med tanke på hennes humör visste jag inte vad jag skulle vänta mig, men det gick bra och jag har fått mina pengar. Så stolt jag var över mig själv efteråt att jag gjort det. Det har gått upp för mig att en av mina svagheter är att jag har svårt för att ställa krav på folk, speciellt när det gäller pengar. Och det är en väldigt dålig egenskap eftersom man då alltid kan bli utnyttjad av folk som kommer på det. Vilken tur att jag fick ett uppvaknande- och stöd hemifrån så att jag kunde göra något åt situationen medan jag var här istället för att vara irriterad på mig själv för att jag smet ifrån en obehaglig situation. Tack för hjälpen ❤️
Att resa handlar också för mig om att befinna sig utanför sin bekvämlighetszon. Det kan vara genom att sova på räliga hostels, inte ha några rena kläder att ta på sig ur den skrala packningen eller att sitta på en buss i 27 timmar istället för på ett flyg i tre för att man sparar pengar.
Eller så kan det vara genom att bo hos en människa som får en att gå runt som på nålar, livrädd för att göra fel, och endast utföra riktigt tråkiga jobb som lövkrattning och ogräsrensning.
Jag befinner mig så långt utanför min bekväma zon just nu och jag är säker på att det en dag i framtiden kommer att ha gjort mig så gott.
/ Victoria
Tropic days
Oj vilken lyx jag levt i medan mamma o Åsa var här! Vi bodde på det ena fina hotellet efter det andra, åt god mat och drack gott. Såg blåa asfina berg, operahuset och harbour bridge (andra gången för mig men lika grannt som första) och shoppade en del. Jag har verkligen njutit av sällskapet och vi har haft riktigt go semester där dagarna var hakuna matata och nätterna fyllda av öronproppar o snarkande. Hehe.
Men att dem tog chansen att komma hit o hälsa på mig är så jävla bra! Så tack min älskade mussa och sötåsis för att ni drack ett extra glas vin och bestämde er för att åka över hela världen och göra mig väldigt glad 😘
Imorse kramade jag om brudarna, vinkade av mamma på tågperrongen ännu en gång och åkte till flygplatsen för o ta flyget till Cairns. Och här sitter jag nu på ett hostel utanför staden, med svett konstant rinnande överallt. När Carro var här diskuterade vi det här med att resa själv, och vi sa att fyfan för att bo på hostel ensam. Nu gör jag precis det och det är inte så jävla farligt. Har pratat en del med holländaren som jag bor med, annars har jag vandrat rundor och svettats som fan, druckit kaffe på ett cafe och nästan läst ut min bok alkemisten. Väldigt passande bok att läsa just nu. Ska snart lägga mig i en av hängmattorna och läsa klart. Glad att jag fick den med mig, en väldigt bra present 😘
Imorgonbitti börjar jag lära mig om konsten att dyka! I två dagar ska jag lära i klassrummet och i poolen innan det är dags att hoppa på båten och dra ut till havs i tre dagar. Är jävligt peppad!
kommer säkert uppdatera imorgonkväll om hur första dagen var.
Nu ska jag försöka ringa Bruce igen och hoppas att han svarar denna gången så jag kan berätta att jag mår bra och fråga hur det går på farmen utan deras foreigner.
Svett o hoj!
/Victoria
Dags att säga hejdå
så kom dagen jag både sett fram emot och fruktat lite, dagen då jag skulle säga hejdå till Shepherds hill farm och alla individer som bor där. Och på samma gång träffa min kära mor och Åsa igen. Jag och Bruce körde in med pickupen till kyneton för o hämta dem och ta med dem ut till farmen för o visa var jag bott, vilka jag pratat om och vad jag ägnat dagarna åt. Kändes helt surrealistiskt att stå i det ganska nergångna stall"köket" och göra snabbkaffe till mamma o Åsa, dem passade inte riktigt in i lantmiljön och att dem var där bara! Helt galet. På ett mycket bra sätt. Dem fick se mig köra den vackra frieserhingsten gumboots, mata "mina" bäbisar Jackie the lamb och grumpey the calf och dem fick träffa min australiensiska familj. Så roligt att visa dem allt!
Men när det började dra ihop sig till att åka ifrån stallet för sista gången och jag stod med min Virginia för att säga hejdå blev det fan jävligt sorgligt. Blödig som man är.
Grannen Wayne fick den geniala idén att vi skulle äta middag tillsammans i kyneton på kvällen, vilket gjorde att jag slapp säga hejdå till både djuren och människorna samtidigt. Skönt!
Så på kvällen åt vi alla tillsammans, drack vin (!!!!) och pratade om minnen och Australien.
När jag sen inte kom ifrån att säga hejdå längre bölade jag som väntat och hade svårt för att prata. Som tur är var jag förutseende och hade skrivit ett brev till Bruce och evanne som dem sa att dem skulle "cherish" ☺️
Det jobbigaste var att säga hejdå till Bruce. Honom kommer jag verkligen sakna! Han har lärt mig mest, och inte bara om djuren utan även om livet. Så jäkla fin och genuin människa. Tänk att jag skulle hamna på en sådan människas farm. Ibland har man fan riktig tur här i livet, och som jag sagt flera gånger innan, så är jag såååå tacksam för att jag hamnade där jag gjorde.
jag åkte vidare med massor av minnen för livet!
Nu njuter jag av att ha semester med mamma och Åsa. Vi har det så jäkla bra och dem är så jävla bra som kom hit! Bor just nu på ett lyxhotell (lyx för mig iaf) med takpool och ett gym som jag alldeles snart ska besöka! så jävla gött! Har inte tränat sen jag kom hit så det ska bli helt jävla underbart! Och hela dagen idag har jag varit ensam. För första gången på mer än 11 veckor. Också helt jävla underbart! Började dagen med att ta tåget till armAdele där jag mötte upp min forna grannkompis caty för frukost och lite cathing up. Så trevlig tjej som gett upp allt hemma i Tyskland för o flytta hit till sin kärlek. Fint!
Efter det gick jag rundor på stan lite med en så himla härlig känsla av positivitet och glädje. Så bra jag har det!
Sen har jag legat i soffan och kollat på tv, somnat lite då och då, ätit grekisk yoghurt och bara chillat som fan. Nu vill jag spy på att vara inomhus så jag ska ut och handla lite vin till balkongmys som jag ska överraska damerna med ikväll, sen svira om till träningskläder och kötta som fan 😁
kanske tar och simmar lite senare också bara för att jag kan. Hade tänkt ligga vid poolen idag, för har man en takpool på sitt hotell kan man ju bara inte ligga inomhus! Men sen kände jag att det egentligen inte var vad jag verkligen ville. Jag har varit utomhus varje dag, hela dagarna sen jag kom och jag ska vara ute på havet i tre dagar när jag tar mitt dykcert så jag kommer få det ändå. Dessutom har kvinnan jag ska jobba för i Perth pool. Så istället för att göra vad jag kände att andra mer skulle tycka att jag borde göra, sket jag i det och låg i soffan.
ibland är det skönt o bli vuxen!
/Victoria
Blessed
Idag fick jag en film i födelsedags present. En så jävla fin film med hälsningar från hjärtmänniskor som fick mig att skratta som fan, bli rörd till tårar och så otroligt tacksam för alla er underbara individer som jag har omkring mig. Ni betyder så mycket!
Mitt hjärta bara fylldes av kärlek och värme och ni gör förgyller alla min resa.
så tack, tack ni underbara!
/en Victoria som känner sig väldigt lyckligt lottad
In the middle
Nu är jag i mitten på min resa, med nio veckor bakom mig och nästan nio veckor framför mig. Jag har redan uppfyllt drömmen om ett farmliv med djur, natur och hårt utomhus arbete för länge sen och ser tillbaks på dem här två månaderna med sån tacksamhet över att jag hamnat på detta otroliga ställe. Det är verkligen once in a lifetime man får en sån här chans och jag är så glad att just jag har fått den. Waow som fan!
När Carro var med på gården och flera gånger utbrast hur mycket jag kunde och vad cool jag var (kan dock aldrig va så cool som Viktor, eller hur Carro?) blev jag själv medveten om igen, hur mycket jag faktiskt lärt mig. Ibland säger evanne eller Bruce när vi tex håller på med unghästarna "oh she's getting good" och smilar mot den andre. Good foreigner. Att säga farväl till allt här kommer vara väldigt jobbigt. Detta är ju min vardag och trygghet nu, det kände jag speciellt när jag kom tillbaka till farmen efter min o carros resa. Kändes som att komma hem.
Men aldrig så hemma att jag vill flytta hit. Jag älskar mitt hemmahemma alldeles för mycket.
Nu när det drar ihop sig till att lämna försöker jag verkligen insupa, uppleva och se allt med friska ögon. Tur att jag har tagit så många bilder så att jag kan påminna mig om hur jävla fint jag hade det på Shepherds hill farm under vintern.
Om två veckor kommer mor min och Åsa hit! Så jävla häftigt att under mina fyra månader här får jag tre besök! Har man fina människor i sin omgivning eller vad?
Ser fram emot att visa dem farmen, att dem får träffa min australiensiska familj med typ 200 medlemmar, att se nya delar av landet tillsammans med dem och att bara ha det gött!
När dem flyger hem tar jag mig någonstans uppåt landet för att ta dykcertifikat vid stora barriärrevet och på så vis uppfylla ännu en dröm, att dyka. Hade inte bestämt mig hundra för om jag skulle göra det innan men nu är jag säker på att det är något jag inte vill missa. För även om jag önskar och vill komma tillbaka hit om några år vet man aldrig hur livet svänger och då är det bättre att ta chansen när den finns. Vem vet hur länge revet är kvar.
Sen flyger jag till Perth och jobbar på en annan hästfarm några veckor innan Martin kommer ner och vi semestrar som fan mina sista två veckor. Hoppas på att kunna surfa utan att bli uppätna av någon hajfan på västkusten, dem är ju tydligen lite vanligare där men vi får utforska och så blir det asbra säkerligen.
Första veckan kändes fyra månader som en evighet och jag ifrågasatte mig själv för att jag valde att vara iväg så lång tid. Nu är jag glad att jag har halva äventyret kvar.
Tur jag var klok och inte en pussy när jag bokade.
Vill säga tack till min älskade toka Carro som kom hela vägen hit helt själv trots att hon inte rest mycket förut och var nervös. Du förgyllde min resa som fan med all din galenhet och din underbara energi, så jävla bra är du! 😘
/victoria
njuter för fullt!
Farmliv, utforska Melbourne, carros första a natt på ett hostel, åka vilse med spårvagnen och ta lite roliga bilder för o sen åka tillbaks samma väg o prova ett annat håll, carroförstata nattbuss upplevelse, känna oss väldigt små o boniga i Sydney, bo hos en stor filmregissör, bli matförgiftad av en jävla burgare, se bondi beach, harbour bridge och operahuset, komma till Byron bay och känna lugnet och den riktiga värmen, götta oss på stranden, äta gott, sitta vid havet och titta på stjärnorna med varm vind i håret, carros första och min andra snorkel upplevelse där vi såg leopardhajar, olika havssköldpaddor, rockor och asmånga olika fiskar......
På mindre än två veckor har vi hunnit med rätt mycket, mer än andra gör på flera månader som vi träffat.
Och varje dag, flera gånger om dagen har vi skrattat så magen gör ont och kisset nästan kommer.
Helt jävla underbart och jag njuter för fullt!
En ledig söndag
Precis som vanligt har jag en ledig söndag. Vardagsrutinerna rullar på ungefär som dem har gjort nu de senaste sex veckorna, alltså ser ingen dag likadan ut helt och hållet men det stora hela är ungefär detsamma. Matar en massa djur två gånger om dagen och däremellan kan det va rida unghästar, måla fönster, dammsuga, flytta hästar från en enorm hage till en annan, sandpappra fönster och väggar, putsa selar osv..
Men imorgon är sista dagen som ser ut som vanligt på ett tag, för mina fina toka carolineeöööh kommer hit till mig imorgon kväll! Är så jävla glad och peppad! Kommer bli två helt asagrymma och skitbra veckor! Ser fram emot det som fan. Ska stå med en lapp där det står carolineeöööh och vifta och flyga på henne när hon äntligen kommer fram! Så jävla bra!
Det är ju ett nytt år sen sist också. Sammanfattade 2014 i min dagbok detta året ist för här på bloggen. Kom fram till att det startade så jävla mycket på botten med all skit med Rebecca. Ett förhållande som vi visste inte var bra men ändå fortsatte vara i, jag åt skit och gick upp mycket i vikt vilket gjorde att jag mådde ännu sämre och åt mer skit..ja dålig jävla cirkel osv...
Nu ser jag tillbaka på ett väldigt bra halvår där jag gjort många förändringar som varit asbra. Är så stolt över både mig och Jeppe som avslutade våra nästan sju gemensamma år på ett så bra sätt.
Stolt över att jag flyttade, tog mig igenom sommarmånadernas helt sjuka jobbschema som en superwoman, att jag höjde mig ännu en gång på högskoleprovet OCH att jag gjorde verklighet av snacket om hur coolt det vore att jobba på en farm utomlands. Här sitter jag sex veckor in med så mycket nya kunskaper och erfarenheter.
Året slutade på topp, och jag är så jävla glad för det. Tack.
Och som förra året är jag så sjukt tacksam för alla fina människor och djur jag har i mitt liv. Puss på er <3
/Victoria
Home alone!
Idag ar jag for forsta gangen sjalv hemma i flera timmar och det ar helt underbart! Att inte vara ensam nastan alls pa over 5 veckor ar fan slitigt alltsa. Jag alskar att fa vara for mig sjalv ibland sa nar dem fragade om det var okej att jag tog hand om allt sjalv en dag blev jag asglad. Bara ak for i helvete typ.
Na men det har gatt upp for mig hur javla mycket jag faktiskt jobbar, 14 timmar/dagen, 6 dagar i veckan dar iaf 11-12 av dem ar aktiva. Sa att jag ar trott mest alltid och lite stingslig ibland ar inte sa javla konstigt! Och aven om det kan ta emot ibland och jag fragar mig hur dum i huvudet jag maste vara som sliter som fan gratis, sa var det ju faktiskt det har det jag ville ha nar jag satt hemma i sverige och langtade efter mer. Mer an samma vagar att kora pa, samma manniskor att traffa och samma rutiner. Jag har haft en period dar jag varit lite irriterad over att jag gor sa mycket hushallsysslor och sa lite djurarbete vissa dagar, men nu nar det faktiskt borjar narma sig att aka vidare forsoker jag att bara insupa allt! For med varannan skopa bajs- far jag en skopa minnen for livet. Tank pa det Victoria!
Jag har ridit pa "min" fina Virgina, i alla tre gangarter forra veckan! Hur coolt ar inte det!? Jag som ar en liten chicken i Sverige rider in unghastar i Australien. Jag har aven bra minne har (Evanne sager det nastan dagligen) och jag ater grona artor och skinka! Ja halleda allt ar lite pa anda har pa andra sidan. Jag goar med flowet!
Vi har borjat kora in dem ocksa och alla skoter sig valdigt bra! Marker hur latt jag har for att fasta mig vid djur, pa gott och ont. Tankte haromdagen nar jag stod och myste med Virginia att jag kommer sakna henne nar jag aker. Denna fina lilla hast har forvandlats fran nastan vild och osocial med stressade ogon, till en individ som alskar pyssel och kel, kommer fram till mig nar hon ser mig och har lugna, kloka ogon. Och att det ar jag som fatt henne att tycka om manniskor ar sa javla haftigt! "she loves you! I think she want's to live in sweden" sa dem haromdagen och det gor mig sa varm och glad. Ar sa tacksam att jag fatt gora denna resan med henne.
Forsta kontakten
Nagra veckor senare far jag sitta pa hennes rygg
Och hon ryggar inte tillbaka nar jag kommer mot henne utan moter mig med spetsade oron och vill bli klappad <3 Fina hast!
Julen har ju kommit och gatt ocksa typ, nastan obemarkt. Eller ja, valdigt annorlunda jul har det varit iaf. Har grillar man och ater kall mat mestadels for att det brukar vara sa varmt. Detta aret ar dock det kallaste pa sa lange dem kan minnas. Dem skyller det pa mig, att jag tog kylan med mig fran sverige. Men fredag och lordag ska det blir nastan 40 grader varmt sa da far dem sa dem fiser! Och jag ligger mest troligt och pustar i en hog nanstans. MEN innan dess, mer specifikt pa nyarsdagen ska jag kora en av hastarna i singelvagn pa en show som anordnas varje ar. Vi ska kora runt pa en bana med hinder och gora det sa snyggt och snabbt som mojligt. Sa javla haftigt! Trodde jag aldrig nar jag akte hit att jag skulle kora sjalv pa en show. Sen att jag bara tranat en gang ar en annan femma, men dem sager att dem tror pa mig och jag tror pa hasten Amanda sa det ska nog ga vagen! Fett som fan hur det an gar!
Om en stund ska jag kora Evannes fyrhjuling (som hon inte lanar ut till nagon! men jag far kora den) till stallet 1 km bort och gora kvallsfodringen. Jo..livet pa andra sidan fortsatter vara ratt javla bra!
Christmas day firades med nagra grannar och husdjuren. Har hetsades jag att ta en bild med pytonormen Wulma. Gomde mig mest bakom Ruth. Raligare an man kan tro.
God fortsattning!
/ Victoria
Tre veckor
igår var det tre veckor sedan jag sa hejdå till allt och flög mot fjärran land. Imorgon har jag varit på farmen i tre veckor. Det känns som jag varit här mycket längre och samtidigt inte. Men nu har jag kommit in i rutinerna här och dagarna bara flyter på. När jag går o lägger mig på kvällen vid 22 och verkligen längtar till sängen känns det som att det bara är en pyttestund till jag vaknar av att evanne skriker "Victoria!!! You awake?" vid 5.30-6 och det är dags att börja en ny dag. Det går fortfarande i ett, inte en lugn stund på typ hela dagen. Men det är bra! Jag kom inte hit för o sitta på röven och käka Cheesebolls. Är dock ganska trött rätt ofta men det är väl inte så konstigt, speciellt inte de dagar då det är typ 30 c. Har känt mig lite lättirriterad på sistone och kom fram till att det nog är för att jag inte tränat på mer än tre veckor. Brukar yttra sig på det viset. Ska försöka köra lite fys på kvällarna innan duschen för att hålla välmåendet på en bra nivå. Och nej, jag ska inte slita ut mig med skithård träning i nån timme utan bara lite snabba rörelser som jag tror både kropp och knopp behöver. Provar och ser om det kan chilla känslorna lite.
i veckan började vi rida in två unghästar! Den ena är som min och henne ska jag lära upp. Skitcoolt att få den möjligheten! Hon heter Virginia, är en brun d-ponny med lååång man och verkar vara trevlig häst. Andalusier-warlander tror jag? Nåja, väldigt bra storlek för mig som är van vid ponpon. har spenderat ganska mycket tid med henne redan. Borstat, lett rundor, lagt på gjord och inspänning.OCH! Första dagen hon blev handskad med på typ två år, bara några timmar efter att vi fångat in henne från flocken sa evanne att jag skulle gå in och tränsa henne medan hon gjorde något annat. Okej lycka till, till mig själv tänkte jag men jag klarade det fan! Tog några försök men det gick! Och på kvällen när jag satt en bit ifrån henne i roundyarden kom hon fram till mig och ville bli klappad. Så fin stund!
Igår red jag på en van häst och ledde Virginia bredvid och det gick hur bra som helst!
Får lära mig så mycket och ser verkligen fram emot fortsättningen.
Även denna söndag är jag ledig vilket är jävligt skönt. Man blir rätt sliten efter en veckas jobb här.
Var hos grannen på middag igår och han bjöd på öl. Det var så jääääävla gott! Första sen jag kom hit. Utan att fråga bjöd han på en till när den första var slut och vips så var jag lite berusad på två öl! Det var inte igår det hände sist. Lantluften gör saker med en.
nu ska jag cykla till affären, köpa något gott och sen förhoppningsvis få skjuts tillbaka till huset o lägga mig där och läsa om Harry Hole. Helt okej söndag kväll, och en mycket bra söndag morgon/förmiddag!
/ victoria
livet på andra sidan
Ett bröllop till. Här är Bruce med barnaby och Amanda
Ny i familjen här tre dagar, åsnan Georgio
Är mögi mest hela tiden. De e gött för de e vi alla.
Skitsnygga gumboots. Är inte lika vacker på bild dock
Trivs fortfarande mycket bra. Så jävla coolt!
Idag har vi klätt plastgranen. Känns väldigt konstigt och får mig att sakna pappas traditionella glögg och julmusiks högtidsstund. Men det tar jag igen nästa år förhoppningsvis!
/ Victoria
sagobröllop
tillvaron
Jag och Mary
Huset jag bor i och jeepen jag åker rundor i
Grumpey the calf
Larry min favorit, han är en ras jag aldrig hört om- warlander. Blandning frieser/andalusier och asfin!
Kommer fler bilder för det är efterlyst.
/Victoria
surrealistisk
Ojoj..Här ligger jag nu på andra sidan jorden i min säng i mitt rum i huset ute i buschen där jag ska vara nu ett tag framöver. Och idag är första dagen som det faktiskt känns väldigt bra! Jag lär mig så mycket varje dag. Jag matar olika sorters djur, bl a hästar, hundar, papegojor, lamm, kalv, kängurur osv. Det är ännu häftigare än jag föreställt mig. Och jag är ute och jobbar hårt med kroppen varje dag. Lovely!
Idag var första gången vi skulle köra med två hästar i en vagn, det slutade i kaos då den ena hästen fick damp, stegrade sig och drog rundor och ramlade över den andra stackars hästen så dem låg helt fastspända på marken på varann. Jag satt i vagnen med Bruce och den stod på två hjul o höll också på att välta men jag kastade mig av och hängde mig i ena sidan så den klarade sig. Och som ett mirakel klarade sig alla och allt! Sen spändes dem fast igen efter en stund och vi körde en sväng utan problem. Action i vardagen så att säga.
Iaf, jag har det mycket bra!
