But I never really had a doubt
Jag har nu tagit tag i mitt liv på riktigt efter den tvära vändingen jag valde att göra. Mina dagar består nu till en viss del av matematik B som jag behöver ett G i för att komma in i Örebro. Jag har ju läst kursen en gång redan, men fått IG i den, och även om det inte var mycket jag förstod av det Klas-as sa så finns det ändå någonstans långt därinne i huvudet. Och det lilla som jag lyckades få in i hjärnan på lektionerna i gymnasiet bubblar då och då upp till ytan och jag får en: " Jamen just det!" känsla och ett fånigt leende på läpparna eftersom jag precis förstått en liten del av denna underliga uppfinning kallad matematik. Att det kan vara så otroligt svårt att förstå! Jag önskar verkligen att jag hade "sett den röda tråden" för då är nog matte ganska roligt. I mina ögon är matte lika roligt som att missa bussen och behöva vänta ute i snön med blöta skor, inga vantar och en storrökande blondinbella bredvid.
Jag har inte jättesvårt för så mycket annat och kan (även om jag skäms över mig själv när jag gör det) sucka lite när någon inte kan fånga en boll på gympan eller läsa en text på engelska utan att fastna på varje ord. MEN då brukar jag tänka såhär: Den där bollen som den personen inte kan fånga, är det där talet som jag inte kan räkna och då är det väldigt mycket lättare att ha sympati för den personen. Och så tycker jag att man borde tänka oftare. När det står någon och har svårt för att göra något som man själv tycker är superenkelt, så kan man istället för att sucka och himla med ögonen tänka på sina egna svagheter. För det är jag alldeles säker på att vi alla har!
Annars så träffar jag fina människor, dansar en hel del, tränar boxning och söker lite jobb.
Dagens gladhet: Jag har lärt mig Halo dansen och fått veta att vi ska vara med och fira dansens dag den 29 April på teatern med den moderna dansen :) WHOO!
/ Victoria
I make you wanna say Jai Ho!
I lördes var det dags för Shall we dance på sommarlust. Det var så otroligt kul att stå på scenen och ge allt i Jai Ho dansen. Och det gick skitbra, vi var riktigt grymma och synkade! Adrenalinet flödade och vi kände oss heta som korvspad! Jag har verkligen hittat en passion i livet igen; DANS!
Terry, min kära boxningstränare var också med och dansade en cool tango. Tyvärr blev det lite felsteg, annars var han grym.
Idag har jag varit och dansat modern dans för första gången och HALLEDA vad svårt det är! Det är piruetter här, CHassé, plié, axlar ner och armbågar upp, spänn vristen och snurra utan att tappa balansen. SJUKT SVÅRT! Men kul som fan :) Så nu är det mer dans i mitt liv och det gillar jag sf!
Nu sitter jag och väntar på att nisse ska komma hem, då blir det kaffe och mys <3
dagens gladhet: Jag har fått in mer dans i vardagen :)
/ Victoria
Terry, min kära boxningstränare var också med och dansade en cool tango. Tyvärr blev det lite felsteg, annars var han grym.
Idag har jag varit och dansat modern dans för första gången och HALLEDA vad svårt det är! Det är piruetter här, CHassé, plié, axlar ner och armbågar upp, spänn vristen och snurra utan att tappa balansen. SJUKT SVÅRT! Men kul som fan :) Så nu är det mer dans i mitt liv och det gillar jag sf!
Nu sitter jag och väntar på att nisse ska komma hem, då blir det kaffe och mys <3
dagens gladhet: Jag har fått in mer dans i vardagen :)
/ Victoria
Gammal nog att göra vad jag vill
Ja nu är man hela 20 år. Begränsningarna har tagit slut tror jag. Nu kan jag nog göra vad jag vill i Sverige. Coolt
Festen i lördes var väldigt lyckad, jag hade jättekul! Tack alla!
Annars så går jag här hemma och funderar över utbildningar. Ett alternativ är en 2 veckors kurs i stockholm där jag blir personlig tränare. Ett annat är att först gå den 2 veckors kursen, för att sen i Maj eller i höst börja på en högskoleutbildning där jag blir wellness coach som det så fint heter. Där ingår bland annat den 2 veckors kursens innehåll och då drar jag av kostnaden och tiden för den. Eller så skiter jag helt i 2 veckors kursen och går bara den 3- åriga högskole utbildningen. I maj eller till hösten. Eller så flyttar jag till ett lantbruk i Malagá och blir bondmora. Vem vet?
Jag är fri som en fågel och kan göra vad jag vill. Det är svårt minsann.
Snart är det boxning. Tydligen är det en överraskning som väntar oss idag. Och ändå är jag noll motiverad = /
Imorgon däremot, är det dans som gäller. Och det har jag längtat efter sen avslutningen i december. Just Dance!
dagens gladhet: Idag är det bara en dag kvar tills jag ska dansa igen
/ Victoria
Festen i lördes var väldigt lyckad, jag hade jättekul! Tack alla!
Annars så går jag här hemma och funderar över utbildningar. Ett alternativ är en 2 veckors kurs i stockholm där jag blir personlig tränare. Ett annat är att först gå den 2 veckors kursen, för att sen i Maj eller i höst börja på en högskoleutbildning där jag blir wellness coach som det så fint heter. Där ingår bland annat den 2 veckors kursens innehåll och då drar jag av kostnaden och tiden för den. Eller så skiter jag helt i 2 veckors kursen och går bara den 3- åriga högskole utbildningen. I maj eller till hösten. Eller så flyttar jag till ett lantbruk i Malagá och blir bondmora. Vem vet?
Jag är fri som en fågel och kan göra vad jag vill. Det är svårt minsann.
Snart är det boxning. Tydligen är det en överraskning som väntar oss idag. Och ändå är jag noll motiverad = /
Imorgon däremot, är det dans som gäller. Och det har jag längtat efter sen avslutningen i december. Just Dance!
dagens gladhet: Idag är det bara en dag kvar tills jag ska dansa igen
/ Victoria
Det blir aldrig som man tänkt sig
Nej, mitt år blir verkligen inte som jag tänkt mig. För er som inte redan vet så har jag avbrutit min värnplikt.
Anledningen är att jag inte klarade av det vi var där för att bli, nämligen soldater. Redan vid första kontakten med vapen fick jag en klump i magen. Men eftersom det var första gången vi höll i ett så kraftfullt vapen tänkte jag att"jaja, det blir nog bättre". Men det blev det inte alls, det blev snarare sämre och sämre. Varje gång vi hade vapenlektion mådde jag superdåligt. Klumpen i magen blev stor som en fotbollsplan och jag blev jättedeprimerad. När vi fick låsa in våra vapen igen och inte hade övningar som påminde allt för mycket om krig/strid försvann klumpen i magen och jag tyckte det var kul och lärorikt. Men så kom vi till vapenlektion igen och då blev jag deprimerad. Jag tittade mig omkring när min pluton stod i stridsutrustning med våra vapen i händerna och tänkte " vi ser ut som barnsoldater och jag vill inte vara en del av det här". Vi hade en lektion om moral och att följa sin magkänsla eftersom den nästan alltid har rätt. Min magkänsla formligen vrålade "FEEEEEEL!!!" när våra befäl kallade oss för blivande krigare och alla de andra svarade "Ja löjtnant!" med stolthet. Jag kom till en inre självinsikt att lumpen inte var för mig som jag trott. Mitt högsta befäl sa till oss att han bryr sig om 2 saker; att vi mår bra SÅ ATT vi kan vara bra soldater. Jag kommer aldrig att bli en bra soldat för jag kommer aldrig må bra av att vara en.
Det är alltså ett väldigt noga genomtänkt beslut att be om vapenfri tjänst och därmed avsluta min värnplikt. Jag gjorde det inte för att jag inte orkade, för att jag längtade hem eller för att jag inte trivdes med människorna där. Jag gjorde det för att jag inte vill bli det man blir genom den utbildningen. En soldat, beredd att skjuta någon annan.
Jag ser absolut inte det här som ett bakslag. Jag lärde mig saker om mig själv och har redan börjat planera vidare. Det här var inte ett slut på allt jag tänkt jag ska göra. Det var bara en av stigarna jag kan välja att vandra på som stängdes av. Nu går jag vidare på nästa stig.
Jag mår alltså väldigt bra och ångrar inte mitt beslut överhuvudtaget.
Dagens gladhet: Jag är här, som civilist och mår väldigt bra!
/ Victoria
Anledningen är att jag inte klarade av det vi var där för att bli, nämligen soldater. Redan vid första kontakten med vapen fick jag en klump i magen. Men eftersom det var första gången vi höll i ett så kraftfullt vapen tänkte jag att"jaja, det blir nog bättre". Men det blev det inte alls, det blev snarare sämre och sämre. Varje gång vi hade vapenlektion mådde jag superdåligt. Klumpen i magen blev stor som en fotbollsplan och jag blev jättedeprimerad. När vi fick låsa in våra vapen igen och inte hade övningar som påminde allt för mycket om krig/strid försvann klumpen i magen och jag tyckte det var kul och lärorikt. Men så kom vi till vapenlektion igen och då blev jag deprimerad. Jag tittade mig omkring när min pluton stod i stridsutrustning med våra vapen i händerna och tänkte " vi ser ut som barnsoldater och jag vill inte vara en del av det här". Vi hade en lektion om moral och att följa sin magkänsla eftersom den nästan alltid har rätt. Min magkänsla formligen vrålade "FEEEEEEL!!!" när våra befäl kallade oss för blivande krigare och alla de andra svarade "Ja löjtnant!" med stolthet. Jag kom till en inre självinsikt att lumpen inte var för mig som jag trott. Mitt högsta befäl sa till oss att han bryr sig om 2 saker; att vi mår bra SÅ ATT vi kan vara bra soldater. Jag kommer aldrig att bli en bra soldat för jag kommer aldrig må bra av att vara en.
Det är alltså ett väldigt noga genomtänkt beslut att be om vapenfri tjänst och därmed avsluta min värnplikt. Jag gjorde det inte för att jag inte orkade, för att jag längtade hem eller för att jag inte trivdes med människorna där. Jag gjorde det för att jag inte vill bli det man blir genom den utbildningen. En soldat, beredd att skjuta någon annan.
Jag ser absolut inte det här som ett bakslag. Jag lärde mig saker om mig själv och har redan börjat planera vidare. Det här var inte ett slut på allt jag tänkt jag ska göra. Det var bara en av stigarna jag kan välja att vandra på som stängdes av. Nu går jag vidare på nästa stig.
Jag mår alltså väldigt bra och ångrar inte mitt beslut överhuvudtaget.
Dagens gladhet: Jag är här, som civilist och mår väldigt bra!
/ Victoria
Dagen kom till slut.
Imorgon åker jag till Kallinge flygfotilj för att rycka in som insatssoldat. Jag hoppas på att jag ska överleva de första två veckorna utan allt för stor möda.
Återkommer med information om hur allt har gått någon gång efter den 21 Januari då jag får komma hem igen.
dagens gladhet: jag är inte speciellt nervös, mer fokuserad och lugn och det är skönt.
/ Victoria
P.S Grattis i förskott på födelsedagen kära dampi! hoppas din 20- års dag i USA blir perfekt! D.S
Återkommer med information om hur allt har gått någon gång efter den 21 Januari då jag får komma hem igen.
dagens gladhet: jag är inte speciellt nervös, mer fokuserad och lugn och det är skönt.
/ Victoria
P.S Grattis i förskott på födelsedagen kära dampi! hoppas din 20- års dag i USA blir perfekt! D.S
Tro och tvivel
Hemskt vad jag är dålig på att uppdatera nuförtiden, men jag sitter nästan aldrig vid datan längre.
Hursomhelst så har jag haft en bra tid nu både över jul och nyår. Julafton firades precis som vanligt och det är så julaftnar ska vara tycker jag.
På nyår var vi hos nisse, med våra två gäster Felicia och Mathias. Det blev en riktigt lyckad kväll och jag hade skitkul :)
Nu är det bara en vecka kvar innan allvaret som jag väntat på i ett år börjar. Ibland undrar jag vad fan jag har gett mig in på, men oftast är jag bara taggad. Jag har ju velat detta sen jag var 14 år och nu ska jag bevisa för mig själv att jag klarar av det också. För det ska jag göra.
FÖRRESTEN så vill jag tipsa alla om att läsa boken "Take a look at dig själv" av Lena Victorin. Hon skriver om en mycket skrämmande sanning som får mig att skämmas lite för att vara människa. För även om vi gärna tror gott om oss själva så är vi oftast inte bättre än de flesta andra som är lika fega och inte ingriper i ex. en misshandel. Fy skäms på oss!
Ikväll är det säsongspremiär för boxningen och det ska bli najs.
dagens gladhet: boxning står på schemat
/ Victoria
Hursomhelst så har jag haft en bra tid nu både över jul och nyår. Julafton firades precis som vanligt och det är så julaftnar ska vara tycker jag.
På nyår var vi hos nisse, med våra två gäster Felicia och Mathias. Det blev en riktigt lyckad kväll och jag hade skitkul :)
Nu är det bara en vecka kvar innan allvaret som jag väntat på i ett år börjar. Ibland undrar jag vad fan jag har gett mig in på, men oftast är jag bara taggad. Jag har ju velat detta sen jag var 14 år och nu ska jag bevisa för mig själv att jag klarar av det också. För det ska jag göra.
FÖRRESTEN så vill jag tipsa alla om att läsa boken "Take a look at dig själv" av Lena Victorin. Hon skriver om en mycket skrämmande sanning som får mig att skämmas lite för att vara människa. För även om vi gärna tror gott om oss själva så är vi oftast inte bättre än de flesta andra som är lika fega och inte ingriper i ex. en misshandel. Fy skäms på oss!
Ikväll är det säsongspremiär för boxningen och det ska bli najs.
dagens gladhet: boxning står på schemat
/ Victoria
There´s a world outside your window
HERREMENFÖRJÄVELEN!
Nu har det faktiskt gått lite för långt. Där står man och ler så vänligt man kan med fulla diskar och hyllor. Och in kommer människa efter människa med blicken fäst rakt framför sig, mobilen ringandes i fickan och magen hängandes på tok för långt ut över byxorna. ( Jag tycker faktiskt att det är hemskt att sälja mer dåligt fett till människor som redan har för mycket av det i sina ådror. Till slut orkar inte kroppen mer och då har jag hjälpt dem att få hjärt och kärlsjukdomar)
Med blicken fortfarande fäst rakt fram frågar dem: Har ni inga bredda bullar eller baguetter? Med mitt något ansträngda leende säger jag: Joooodå, där, och pekar lite till höger där en hel radda av baguetter, sallader och bredda mackor ligger.
- Har ni inga ostbullar idag?!
- Jovisst! Pekar precis bredvid axeln på kunden.
Går rakt in med bestämda steg, slänger en snabb blick på mig och säger:
NE-EJ! har ni inget lantbröd idag heller?
- Jodå, här har jag 5 stycken, säger jag med ett lite mer ansträngt leende och pekar på hyllan bakom mig, lite upp till vänster.
Nu kan det ju verka som om jag är en väldigt lättirriterad skitunge, MEN om man hör detta några gånger varje jobbdag i nästan 2 år får man till slut väldigt svårt att inte skrika MEN FÖR I HELVETE VRID PÅ DITT HUVUD OCH ÖPPNA ÖGONEN FÖR FAN!
Det skulle jag självklart aldrig göra ( bara inne i mitt eget huvud ) eftersom jag är Annas ansikte utåt, och då är det bara att ta skiten, räkna till tio och behålla lugnet ( och det ansträngda leendet).
Men ett litet tips när ni ska handla, se er omkring efter det ni söker. Vrid lite på huvudet åt båda hållen, kanske böj er lite ner ibland till och med. Personalen kommer älska er för att ni visar att inte alla är så lata att de frågar efter saker som finns mitt framför näsan.
dagens gladhet: några bilder från dansuppvisningen kom upp på facebook, YÄY
/ Victoria
Nu har det faktiskt gått lite för långt. Där står man och ler så vänligt man kan med fulla diskar och hyllor. Och in kommer människa efter människa med blicken fäst rakt framför sig, mobilen ringandes i fickan och magen hängandes på tok för långt ut över byxorna. ( Jag tycker faktiskt att det är hemskt att sälja mer dåligt fett till människor som redan har för mycket av det i sina ådror. Till slut orkar inte kroppen mer och då har jag hjälpt dem att få hjärt och kärlsjukdomar)
Med blicken fortfarande fäst rakt fram frågar dem: Har ni inga bredda bullar eller baguetter? Med mitt något ansträngda leende säger jag: Joooodå, där, och pekar lite till höger där en hel radda av baguetter, sallader och bredda mackor ligger.
- Har ni inga ostbullar idag?!
- Jovisst! Pekar precis bredvid axeln på kunden.
Går rakt in med bestämda steg, slänger en snabb blick på mig och säger:
NE-EJ! har ni inget lantbröd idag heller?
- Jodå, här har jag 5 stycken, säger jag med ett lite mer ansträngt leende och pekar på hyllan bakom mig, lite upp till vänster.
Nu kan det ju verka som om jag är en väldigt lättirriterad skitunge, MEN om man hör detta några gånger varje jobbdag i nästan 2 år får man till slut väldigt svårt att inte skrika MEN FÖR I HELVETE VRID PÅ DITT HUVUD OCH ÖPPNA ÖGONEN FÖR FAN!
Det skulle jag självklart aldrig göra ( bara inne i mitt eget huvud ) eftersom jag är Annas ansikte utåt, och då är det bara att ta skiten, räkna till tio och behålla lugnet ( och det ansträngda leendet).
Men ett litet tips när ni ska handla, se er omkring efter det ni söker. Vrid lite på huvudet åt båda hållen, kanske böj er lite ner ibland till och med. Personalen kommer älska er för att ni visar att inte alla är så lata att de frågar efter saker som finns mitt framför näsan.
dagens gladhet: några bilder från dansuppvisningen kom upp på facebook, YÄY
/ Victoria
Och hennes man med andedräkten
Ensamhet är nog det sorgligaste jag vet
Jag trivs bäst i öppna landskap
För tredje gången på mindre än ett halvår är jag hus- och djurpassare. Även denna gången är jag i Lönhult, men inte hos mina kära släktingar utan hos deras "grannar" eller hur jag ska förklara det bäst. En gård som ligger en bit ifrån en annan gård ungefär. Så grannar på landet.
Här är det inte bara hästar, ohnej! Nu sköter jag om:
2 kor (den ena är brunstig och vill sparkas men dem är söta ändå)
10 (?) hönor (grymma äggläggare)
7 katter
15 (?) får
4 hundar
6 hästar (enorma som sjutton, mankhöjden är några centimeter högre än mitt huvud)
Jag har alltså att göra kan man säga. Men det är ju såhär jag vill ha det när jag blir stor och det är bra att ha provat på hur lång tid det tar att utfodra, mocka, rasta och sådär till alla. Djur är bäst och när jag blir stor och bor på min gård ska jag också ha det såhär. Inte så många katter dock för katter är lite räliga.
Och jag har börjat fundera på det här med polisyrket. Samtidigt som jag tycker att det verkar vara ett väldigt intressant och utvecklande arbete känner jag att det nog kan ha en hel del nackdelar också. Dessutom tycker jag mycket mer om djur än om människor och det skulle vara väldigt roligt att jobba med djur på något sätt. Tyvärr fick jag stryka veterinäryrket eftersom jag inte kan räkna, och jag vet inte om jag egentilgen vill bli det. Det är ju bara sjuka djur man omges av då, och även om det måste vara en otroligt härlig känsla att hjälpa ett djur att bli friskt så är det nog inte riktigt min grej. Jag slogs av tanken att kanske bli djurskötare när jag såg ett avsnitt av "djursjukhuset". Då får jag arbeta med djur hela tiden. Men hur utvecklande är det?
För att komma framåt som person, måste man ställas inför utmaningar och klara av dem. Lever man i en super trygg miljö där allting flyter på, lär man sig ingenting och utvecklas inte ett dugg. Och jag vill aldrig sluta lära mig, aldrig sluta känna känslan av att ha klarat något som krävde kämparglöd.
Det är därför jag vill göra lumpen. För att ställas inför utmaningar som jag, och min grupp, ska klara av. För att se hur jag fungerar utan mat,sömn och under press. För att se hur jag fungerar i grupp under press. Jag vet inte själv hur jag kommer att reagera och det ska bli mycket intressant att se hur det går.
I lördes var jag på besöksdag i Ronneby och det var så jäkla bra att jag åkte dit. Jag fick träffa mitt befäl, som verkar vara bra och kunnig. Jag fick se lite av platsen där jag ska tillbringa de 11 månaderna. Jag fick mina kängor och har tid att vänja fötterna vid dem nu innan inryck. OCH jag fick träffa de andra människorna som också ska göra lumpen samtidigt som jag. Det var väldigt skönt att få lite ansikten att känna igen den 11/1. Jag pratade speciellt mycket med en tjej från Höör som verkar väldigt trevlig. Även de killarna jag pratade med verkar trevliga och sköna. Så det känns så grymt mycket mer taggat nu inför den inryck!
dagens gladhet: jag fick ut de enorma pållarna utan några missöden, hoppas det går lika bra in också ^ ^
/ Victoria
Practise makes you perfect!
Ja ikväll är det äntligen dags för mig att få stå på en scen och dansa dansa :D ska bli riktigt riktigt roligt och det ska filmas så jag kanske lägger ut det här sen. Så du kan se det dampe :)
Känns bra, alla stegen sitter och jag är laddad som fan!
JAAIII HOOOO!
dagens gladhet: dansuppvisning för första gången i mitt långa liv :D
/ Victoria
Känns bra, alla stegen sitter och jag är laddad som fan!
JAAIII HOOOO!
dagens gladhet: dansuppvisning för första gången i mitt långa liv :D
/ Victoria
El classico
Ja ikväll är det dags för detta stora fenomen- El Classico! och sen min första tur till Barcelona i maj har jag blivit lite av ett FC Barcelona fan. Därför ska det bli spännande att se matchen. Jag hoppas ju då såklart att Barca tar hem det. Den som tittar får se
Helgen har varit ganska full rulle. Först jobb i fredes och sen hem fort till nisse för o duscha o fixa lite inför gästernas ankomst. Det var dags för nisses inflyttningsfest att äga rum. Gästerna kom och gick kan man väl säga. Jag, nisse, nicke och sara roade oss sedan själva. Men det var en helt okej kväll.
I lördes träffade vi nicke, sara o fille i stan och så gick vi rundor bland allt folk för att leta present till adde som har fyllt 20. När vi hittat det skulle vi fika tänkte vi. Eftersom det var långlördag och en massa juljippon överallt så var de flesta fikaställen fulla. Så vi gick till södertorget till kaffe & sånt. Där var inte en enda människa när vi kom dit. Hur går dem runt kan man ju undra?
Iaf, efter fikan gick jag o nisse hem till honom o kollade på Ronny & ragge och sov lite. Sen bar det av mot Arkelstorp för att fira Adde. Det blev också en trevlig kväll med så mycket skratt att jag fick kramp i kinderna. Fille han kan hålla låda när han får lite i sig och det gick inte många minuter utan att vi skrattade så tårarna rann.
Idag körde jag hem från nisse för att följa med jojjo till stallet. Det var najs och väldigt härligt väder. Sen dess har jag kollat på tv och slappat som fan.
Idag är det första advent och det gillar jag. Julmusiken har gått för fullt och snart blir det glöggmys med familjen och nisse = ) I like
dagens gladhet: att vara ute i friska luften med jojjo och bella, och att det är glöggtider igen :)
/ Victoria
Helgen har varit ganska full rulle. Först jobb i fredes och sen hem fort till nisse för o duscha o fixa lite inför gästernas ankomst. Det var dags för nisses inflyttningsfest att äga rum. Gästerna kom och gick kan man väl säga. Jag, nisse, nicke och sara roade oss sedan själva. Men det var en helt okej kväll.
I lördes träffade vi nicke, sara o fille i stan och så gick vi rundor bland allt folk för att leta present till adde som har fyllt 20. När vi hittat det skulle vi fika tänkte vi. Eftersom det var långlördag och en massa juljippon överallt så var de flesta fikaställen fulla. Så vi gick till södertorget till kaffe & sånt. Där var inte en enda människa när vi kom dit. Hur går dem runt kan man ju undra?
Iaf, efter fikan gick jag o nisse hem till honom o kollade på Ronny & ragge och sov lite. Sen bar det av mot Arkelstorp för att fira Adde. Det blev också en trevlig kväll med så mycket skratt att jag fick kramp i kinderna. Fille han kan hålla låda när han får lite i sig och det gick inte många minuter utan att vi skrattade så tårarna rann.
Idag körde jag hem från nisse för att följa med jojjo till stallet. Det var najs och väldigt härligt väder. Sen dess har jag kollat på tv och slappat som fan.
Idag är det första advent och det gillar jag. Julmusiken har gått för fullt och snart blir det glöggmys med familjen och nisse = ) I like
dagens gladhet: att vara ute i friska luften med jojjo och bella, och att det är glöggtider igen :)
/ Victoria
alkis- Tore
Ja Bert är för tosigt. Och jag gillar tosiga saker.
Helgen har vi spenderat i Norrköping hos Freddan. Fredagen drack vi lite öl, kollade idol, spelade bordshockey och gick ut på Bishop och tog en öl där. Jag kom in fast det var 23. Ohyeah
Lördagen kon Fredrik upp från Karlskrona. Fredrik är Freddans bästa kompis. Vi käkade lunch och sen drog vi ut på stan för att leta lite fynd. Vi hittade öl, presentpapper och en t-shirt. Efterd et gick vi och tog en öl på en irländsk inspirerad pub. God öl och goda chilinötter och det var allt som allt en trevlig stund. Sen drog vi hemåt och sov ett tag för att sen starta med maten, hemmagjorda hamburgare á la Freddan. Det blev väldigt gott och vi blev alla ruskigt mätta. Vid 8 tiden kom sen Erik och mackan och vi drack ännu mer öl och lite annat, bland annat cuba libre som faktiskt är väldigt gott trots att det är en cola drink. Hade önskelåtar från spotify på lagom hög volym och pratade om ditten o datten och hade najs. Sen vid 12 tror jag klockan var begav vi oss ner mot staden för att hamna på Hugo. Ett trevligt ställe där vi dansade loss rejält, precis i min smak. Vid 2 gick vi hemåt igen och sen förstår jag inte riktigt vad vi hade för oss för sista gången jag kollade på klockan var den halv 4 och då hade vi inte börjat göra iordning för att gå o lägga oss.
Söndagen mådde alla kasst, speciellt nisse som spydde med jämna mellanrum, utom jag som var pigg som en mört med astma. Alltså ganska så pigg. Efter lite chillande och lite lunch började vi styra hemåt mot skåne igen. Eftersom nisses tillstånd inte förbättrats sedan morgonen fick jag köra hela vägen. Vi stannade 5- 6 gången för att nisse behövde "ta lite frisk luft". Stackars honom tyckte jag och fredrik bergkvist men det var ju faktiskt självförvållat trots allt. Väl hemma efter en ganska seg tur drog jag och nisse direkt till bion där vi mötte upp en del av gänget från skolan för att äntligen se TWILIGHT. Jag som riktig Twilight nörd har sett fram emot att få se den ett tag och jag gillade den faktiskt. Böcker som är bra brukar oftast bli filmer som inte är så bra. Men jag tycker att dem hade lyckats med det här. Dock var Edward inte snygg längre. Han såg ut som en översminkad gammal mops. Men filmen var bra!
Idag måndag vaknade jag i lägenheten och tog bussen hem till kära everöd. Tittade på det sista avsnittet av Ally Mcbeal med stort vemod. En av de bästa serierna som gjorts tog idag slut. Oj som jag grät i slutet. Det där med att säga hejdå har aldrig varit min starka grej, och nu när Ally sa hejdå till alla sina jobbkompisar för att flytta till New York, sa hon också hejdå till mig. Och då gick det inte att hålla inne med tårarna såklart. Halleda så blödig jag är...
Snart ska jag in till stan igen för att träna boxning. Najs! imorgon är det jobb igen. Och på onsdag är det dans = )
dagens gladhet: jag är ledig!
/ Victoria
Helgen har vi spenderat i Norrköping hos Freddan. Fredagen drack vi lite öl, kollade idol, spelade bordshockey och gick ut på Bishop och tog en öl där. Jag kom in fast det var 23. Ohyeah
Lördagen kon Fredrik upp från Karlskrona. Fredrik är Freddans bästa kompis. Vi käkade lunch och sen drog vi ut på stan för att leta lite fynd. Vi hittade öl, presentpapper och en t-shirt. Efterd et gick vi och tog en öl på en irländsk inspirerad pub. God öl och goda chilinötter och det var allt som allt en trevlig stund. Sen drog vi hemåt och sov ett tag för att sen starta med maten, hemmagjorda hamburgare á la Freddan. Det blev väldigt gott och vi blev alla ruskigt mätta. Vid 8 tiden kom sen Erik och mackan och vi drack ännu mer öl och lite annat, bland annat cuba libre som faktiskt är väldigt gott trots att det är en cola drink. Hade önskelåtar från spotify på lagom hög volym och pratade om ditten o datten och hade najs. Sen vid 12 tror jag klockan var begav vi oss ner mot staden för att hamna på Hugo. Ett trevligt ställe där vi dansade loss rejält, precis i min smak. Vid 2 gick vi hemåt igen och sen förstår jag inte riktigt vad vi hade för oss för sista gången jag kollade på klockan var den halv 4 och då hade vi inte börjat göra iordning för att gå o lägga oss.
Söndagen mådde alla kasst, speciellt nisse som spydde med jämna mellanrum, utom jag som var pigg som en mört med astma. Alltså ganska så pigg. Efter lite chillande och lite lunch började vi styra hemåt mot skåne igen. Eftersom nisses tillstånd inte förbättrats sedan morgonen fick jag köra hela vägen. Vi stannade 5- 6 gången för att nisse behövde "ta lite frisk luft". Stackars honom tyckte jag och fredrik bergkvist men det var ju faktiskt självförvållat trots allt. Väl hemma efter en ganska seg tur drog jag och nisse direkt till bion där vi mötte upp en del av gänget från skolan för att äntligen se TWILIGHT. Jag som riktig Twilight nörd har sett fram emot att få se den ett tag och jag gillade den faktiskt. Böcker som är bra brukar oftast bli filmer som inte är så bra. Men jag tycker att dem hade lyckats med det här. Dock var Edward inte snygg längre. Han såg ut som en översminkad gammal mops. Men filmen var bra!
Idag måndag vaknade jag i lägenheten och tog bussen hem till kära everöd. Tittade på det sista avsnittet av Ally Mcbeal med stort vemod. En av de bästa serierna som gjorts tog idag slut. Oj som jag grät i slutet. Det där med att säga hejdå har aldrig varit min starka grej, och nu när Ally sa hejdå till alla sina jobbkompisar för att flytta till New York, sa hon också hejdå till mig. Och då gick det inte att hålla inne med tårarna såklart. Halleda så blödig jag är...
Snart ska jag in till stan igen för att träna boxning. Najs! imorgon är det jobb igen. Och på onsdag är det dans = )
dagens gladhet: jag är ledig!
/ Victoria
Apparaten luktar skit
Idag är jag ledig och det är jävligt skönt. Inte för att jag jobbar sådär jätteofta nu, men om man inte gillar sitt jobb så mycket så känns även få dagar som för mycket. MEN jag är väldigt glad att jag överhuvudtaget har ett jobb, det är inte många som har sån tur så jag ska inte klaga för mycket. En sak är säker, jag ska inte vara inom bageri/konditori/restaurang branschen när jag blir stor.
Det här med den 19-åriga tjejen ute på Näsbyfält är något som finns i tankarna mycket om dagarna nu. Jag känner mig så grymt illa till mods när jag tänker på alltihop. Både hon och han gick på C4 samtidigt som mig. Vi har vandrat runt i samma korridorer som helt normala tonåringar och nu ligger hon nedsövd på sjukhuset med sönderskuret ansikte och möjliga hjärnskador. Tack vare honom. Det är så förjävla hemskt! det är människor som honom som får mig att vilja bli polis så att jag förhoppningsvis kan göra något åt sånt här. Man blir fan mörkrädd av sånt här, och jag hatar att vanligt folk ska behöva gå runt och vara rädda för att gå ensamma, eller kanske 2 och 2 när det är mörkt för att nån dum jävel med nått fel i hjärnan ska komma och råna,våldta,misshandla,mörda..ja listan kan bli lång. Varför kan vi inte bara vara snälla mot varandra?! hur jävla svårt är det att låta varandra vara? tänk vilken dröm det hade varit att leva i en värld där man inte behövde oroa sig för att gå ensam någonstans, närsomhelst på dygnet. Men det kommer nog inte hända mer än i sagor möjligen för vår värld är alldeles för överfull av sjuka människor. Och jag hatar det!
Annars så har nisse flyttat in i sin lägenhet och haft lite galaj där, jag o carro har ridit hos Elisabeth och så har jag varit lite tränare för diplomboxarna.
dagens gladhet: jag är ledig
/ Victoria
Det här med den 19-åriga tjejen ute på Näsbyfält är något som finns i tankarna mycket om dagarna nu. Jag känner mig så grymt illa till mods när jag tänker på alltihop. Både hon och han gick på C4 samtidigt som mig. Vi har vandrat runt i samma korridorer som helt normala tonåringar och nu ligger hon nedsövd på sjukhuset med sönderskuret ansikte och möjliga hjärnskador. Tack vare honom. Det är så förjävla hemskt! det är människor som honom som får mig att vilja bli polis så att jag förhoppningsvis kan göra något åt sånt här. Man blir fan mörkrädd av sånt här, och jag hatar att vanligt folk ska behöva gå runt och vara rädda för att gå ensamma, eller kanske 2 och 2 när det är mörkt för att nån dum jävel med nått fel i hjärnan ska komma och råna,våldta,misshandla,mörda..ja listan kan bli lång. Varför kan vi inte bara vara snälla mot varandra?! hur jävla svårt är det att låta varandra vara? tänk vilken dröm det hade varit att leva i en värld där man inte behövde oroa sig för att gå ensam någonstans, närsomhelst på dygnet. Men det kommer nog inte hända mer än i sagor möjligen för vår värld är alldeles för överfull av sjuka människor. Och jag hatar det!
Annars så har nisse flyttat in i sin lägenhet och haft lite galaj där, jag o carro har ridit hos Elisabeth och så har jag varit lite tränare för diplomboxarna.
dagens gladhet: jag är ledig
/ Victoria
Livet på lannet!
Sedan förra söndagen har jag varit som jag vill bli när jag blir stor, nämligen boende på en hästgård ute i skogen. Mina kära släktingar i Lönhult är i Egypten och har det fint och jag ställer självklart upp som hus och djur passare. Till min hjälp har jag haft cakko och vi har haft det riktigt roligt = ) så många sjuka saker som har hänt under veckan som gått var det ett tag sen jag var med om. Och så mycket som vi har skrattat här var det längesen jag gjorde. Underbart helt enkelt! På kvällen har nisse också varit här och slagits med carro och beskyddat oss från monster som lurar i skogen. Trevligt!
Nästa torsdag ska jag ner här i krokarna igen och då passa "grannarnas" hästgård. Då ska jag bo där ensam och sköta djur som jag inte alls känner så det blir kanske inte riktigt lika fartfyllt som här i Lönhult men jag får göra det bästa av situationen. Dem har 4 hundar där, och här bor 3 stycken och det kan ju tänkas då att det inte är det bästa för en hundallergiker som jag, men under denna veckan har jag inte känt av allergin alls :D jag har inte behövt använda nån medecin nångång och det är superbra 5 av 5 toast!
Idag ska jag städa som satan här i huset och stallet så att familjen kommer hem till ett rent fint hus, och så ska jag hitta till sturup också vilket inte är det lättaste för min del som knappt hittar till maxi i kristianstad =/
Men jag får lösa det, med lite hjälp från nisse kanske. Apråpå nisse så ringde min mobil typ en kvart efter att han kört till jobbet. Då hade han kört på ett rådjur som inte dog direkt =( HEMSKT! men medan han satt där o ringde polisen o sådär så dog det av sig själv och det var skönt, så slapp det lida så länge. Jägaren skulle komma och ta hand om det sen och det är bra. Tur det finns människor som klarar av sånt där.
dagens gladhet: hus, djur, människor och marker är efter en vecka i min vård hela och välbehållna ( om inget händer under dagen innan jag fått hem familjen vill säga men hoppas inte det, peppar peppar som fan) och det är ju en liten bedrift och det känns bra att få ett ansvar (i detta fallet ett stort ansvar med 9 individers liv i mina händer) aom man klarar av att hantera = ) klapp på axeln
/ Victoria
P.S DAMPIIIIIIII!!!!! nisse har skype på sin dator så jag ska använda den så fort som möjligt för jag saknar dig också min älskade vän! hoppas du har det underbart i USA och att du gör det mesta av allt <3<3<3
Nästa torsdag ska jag ner här i krokarna igen och då passa "grannarnas" hästgård. Då ska jag bo där ensam och sköta djur som jag inte alls känner så det blir kanske inte riktigt lika fartfyllt som här i Lönhult men jag får göra det bästa av situationen. Dem har 4 hundar där, och här bor 3 stycken och det kan ju tänkas då att det inte är det bästa för en hundallergiker som jag, men under denna veckan har jag inte känt av allergin alls :D jag har inte behövt använda nån medecin nångång och det är superbra 5 av 5 toast!
Idag ska jag städa som satan här i huset och stallet så att familjen kommer hem till ett rent fint hus, och så ska jag hitta till sturup också vilket inte är det lättaste för min del som knappt hittar till maxi i kristianstad =/
Men jag får lösa det, med lite hjälp från nisse kanske. Apråpå nisse så ringde min mobil typ en kvart efter att han kört till jobbet. Då hade han kört på ett rådjur som inte dog direkt =( HEMSKT! men medan han satt där o ringde polisen o sådär så dog det av sig själv och det var skönt, så slapp det lida så länge. Jägaren skulle komma och ta hand om det sen och det är bra. Tur det finns människor som klarar av sånt där.
dagens gladhet: hus, djur, människor och marker är efter en vecka i min vård hela och välbehållna ( om inget händer under dagen innan jag fått hem familjen vill säga men hoppas inte det, peppar peppar som fan) och det är ju en liten bedrift och det känns bra att få ett ansvar (i detta fallet ett stort ansvar med 9 individers liv i mina händer) aom man klarar av att hantera = ) klapp på axeln
/ Victoria
P.S DAMPIIIIIIII!!!!! nisse har skype på sin dator så jag ska använda den så fort som möjligt för jag saknar dig också min älskade vän! hoppas du har det underbart i USA och att du gör det mesta av allt <3<3<3
F A D F <3
Jaha, då var det gjort. Jag o dampe har sagt hejdå till varandra för ett års tid. Många många tårar rann och det var riktigt jobbigt men som vi sa, det är nu tiden är den rätta för att utforska världen, sen har man jobb och familj att ta hand om och kan inte bara dra iväg ett år. Så gör det mesta av din USA vistelse älskling så firar vi jul i Agusa när du kommer hem = )
Annars så är min kropp inte som den ska. Har haft sjuk huvudvärk sådär varannan dag sen i lördes kväll och förkylningen går hit o dit. Inte alls vad jag behöver. Börjar känna mig stressad över inryck, det är bara 2 månader kvar nu och min kondiotion är förjävlig! måste bli frisk nu så jag kan börja lägga på ett kol.
Vissa dagar när jag tänker på lumpen är jag så sjukt taggad och längtar efter att få börja äventyret, och andra dagar är jag nästan rädd för vad jag har gett mig in på. Jag ska ha folk som skriker och vrålar på mig varje dag i ett år, jag ska sova ute i skogen i februari utan mat, vatten, sovsäck eller sällskap, jag ska vara vaken nästan dygnet runt i början, jag ska konstant ha en tidsgräns för allt jag gör, kissa, klä på mig, hämta saker, gå till andra sidan skogen och dylikt. Och det kanske inte är så konstigt att man kan bli lite fundersam på varför man frivilligt utsätter sig för det här. Men jag ska klara det som fan! allt sitter i huvudet (förutom astman, andas kan jag tyvärr inte välja om jag vill kunna göra eller inte ) men säger jag till mig själv att nu ska du jävlariden röra på dina fötter och klara av att gå de här 3 milen med all packning så ska jag fan ta mig göra det också! Att ge upp finns inte i min värld.
OCH det här satans mysteriet med mina armbågar har fått ännu en daignos. Denna gång av en av de bästa ortopederna inom området i hela sverige. Jag var där för ca 1 månad sen och förklarade att min högra armbåge gör ont när den inte ska göra ont. Att det gör ont när jag boxas vet jag inte går att göra så mycket åt, men att den gör ont när jag cyklar, bär på saker, kastar bollar eller har den böjd ett längre tag borde gå att lösa trodde jag. Specialistens utlåtande blev att jag inte ska styrketräna eller boxas på 3-4 månader, även om det kan kännas LITE BITTERT, men att då ska mina problem försvinna. Jag har för i helvete hållt upp med allt sånt i mer än ett jävla år och ändå är det såhär. Så jag ska gå med en armbåge det är fel på för resten av mitt liv nu. Jävla skitdoktorer! dom lyssnar ju inte, och bryr sig inte om mer än att dem får sina jävla 300 kr för att dem gör undersökningen. FY SKÄMS!
dagens gladhet: jag ska dansa och det tycker jag om.
/ Victoria
Annars så är min kropp inte som den ska. Har haft sjuk huvudvärk sådär varannan dag sen i lördes kväll och förkylningen går hit o dit. Inte alls vad jag behöver. Börjar känna mig stressad över inryck, det är bara 2 månader kvar nu och min kondiotion är förjävlig! måste bli frisk nu så jag kan börja lägga på ett kol.
Vissa dagar när jag tänker på lumpen är jag så sjukt taggad och längtar efter att få börja äventyret, och andra dagar är jag nästan rädd för vad jag har gett mig in på. Jag ska ha folk som skriker och vrålar på mig varje dag i ett år, jag ska sova ute i skogen i februari utan mat, vatten, sovsäck eller sällskap, jag ska vara vaken nästan dygnet runt i början, jag ska konstant ha en tidsgräns för allt jag gör, kissa, klä på mig, hämta saker, gå till andra sidan skogen och dylikt. Och det kanske inte är så konstigt att man kan bli lite fundersam på varför man frivilligt utsätter sig för det här. Men jag ska klara det som fan! allt sitter i huvudet (förutom astman, andas kan jag tyvärr inte välja om jag vill kunna göra eller inte ) men säger jag till mig själv att nu ska du jävlariden röra på dina fötter och klara av att gå de här 3 milen med all packning så ska jag fan ta mig göra det också! Att ge upp finns inte i min värld.
OCH det här satans mysteriet med mina armbågar har fått ännu en daignos. Denna gång av en av de bästa ortopederna inom området i hela sverige. Jag var där för ca 1 månad sen och förklarade att min högra armbåge gör ont när den inte ska göra ont. Att det gör ont när jag boxas vet jag inte går att göra så mycket åt, men att den gör ont när jag cyklar, bär på saker, kastar bollar eller har den böjd ett längre tag borde gå att lösa trodde jag. Specialistens utlåtande blev att jag inte ska styrketräna eller boxas på 3-4 månader, även om det kan kännas LITE BITTERT, men att då ska mina problem försvinna. Jag har för i helvete hållt upp med allt sånt i mer än ett jävla år och ändå är det såhär. Så jag ska gå med en armbåge det är fel på för resten av mitt liv nu. Jävla skitdoktorer! dom lyssnar ju inte, och bryr sig inte om mer än att dem får sina jävla 300 kr för att dem gör undersökningen. FY SKÄMS!
dagens gladhet: jag ska dansa och det tycker jag om.
/ Victoria
ctrl+alt+ delete
Riktigt bra låt med svenska akademien. Dem är så jäkla grymma på texter.
I helgen var det åter tävlingar i Hilleröd där jag var med för 2 år sen och gjorde en insats som jag är så jävla stolt över, och som är bland det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Jag vann över en duktig tjej på teknisk knockout. SÅ BRA VAR JAG! och nu är jag såhär. Fy fan säger jag bara. Det är fan inte rättvist att en 17 åring går sönder. Och nu har jag varit hos en av de bästa läkarna som finns inom ämnet och han kan inte heller hjälpa mig. Sorg, hat och ilska.
Jag beundrar människor som har tålamod att jobba med utvecklingsstörda människor. Idag på jobbet kom där in ett gäng utvecklingsstörda gamla mäniskor och en av dem sa konstant i de 40 minutrarna dem var där: "JAG VILL HEM!" jag höll på att bli galen bara på den stunden, och deras hjälppersoner är med dem varje dag. Det är värt att beundras!
dagens gladhet: nisse hämtade mig från jobbet och hjälpte mig med att stänga så jag slapp ta bussen. Det är kärlek <3
/ Victoria
I helgen var det åter tävlingar i Hilleröd där jag var med för 2 år sen och gjorde en insats som jag är så jävla stolt över, och som är bland det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Jag vann över en duktig tjej på teknisk knockout. SÅ BRA VAR JAG! och nu är jag såhär. Fy fan säger jag bara. Det är fan inte rättvist att en 17 åring går sönder. Och nu har jag varit hos en av de bästa läkarna som finns inom ämnet och han kan inte heller hjälpa mig. Sorg, hat och ilska.
Jag beundrar människor som har tålamod att jobba med utvecklingsstörda människor. Idag på jobbet kom där in ett gäng utvecklingsstörda gamla mäniskor och en av dem sa konstant i de 40 minutrarna dem var där: "JAG VILL HEM!" jag höll på att bli galen bara på den stunden, och deras hjälppersoner är med dem varje dag. Det är värt att beundras!
dagens gladhet: nisse hämtade mig från jobbet och hjälpte mig med att stänga så jag slapp ta bussen. Det är kärlek <3
/ Victoria
Just beat it
jag går rundor och sjunger Beat it för mig själv inne i mitt huvud, och jag kan inte sjunga så bra så det är ganska irriterande faktiskt så var god och försvinn din sadans låt.
Idag har jag jobbat och det var faktiskt nästan på vippen till trivsamt. Nu när det är kallt och ruggigt ute är det faktiskt ganska mysigt inne på smulan och nu säljer vi soppa och såhär och har levande ljus på borden som höjer myskänslan. Och det är bra för då är det sååååååå mycket enklare att masa sig dit = ) och jag har faktiskt fått ganska mycket jobb, mycker mer än vad jag trodde innan iaf, typ 2-3 gånger i veckan och det är inte fy skam minsann!
Annars så passar jag och nisse pågar, hund och hus sen i torsdes. Jag trivs bra i vittskövle så det är väldigt najs = ) Jag tycker faktiskt mitt liv just nu är väldigt najs överhuvudtaget och det är en så jävla skön känsla. Jag trivs så enastående bra med att inte gå i skolan längre, JAG ÄLSKAR ATT SLIPPA GÅ I SKOLAN! Det är underbart när man tänker på hur de yngre får gå till skolan och lyda lärare medan jag går till jobbet och tjänar pengar. UNDERBART! saknar det faktiskt inte för en sekund.
Det som inte är underbart är att dampe åker till USA alldeles snart nu = ( jag är glad för din skull dampe att du gör en så bra upplevelse och får så mycket nya erfarenheter, men jag kommer sakna dina fisar jättemycket i Everöd! Hur ska detta gå egentligen?
dagens gladhet: det var nästan kul att jobba, det är mysigt att komma hem till min älskade nisse i vittskövle och jag tjänade mer än jag trodde i September.
/ Victoria
Idag har jag jobbat och det var faktiskt nästan på vippen till trivsamt. Nu när det är kallt och ruggigt ute är det faktiskt ganska mysigt inne på smulan och nu säljer vi soppa och såhär och har levande ljus på borden som höjer myskänslan. Och det är bra för då är det sååååååå mycket enklare att masa sig dit = ) och jag har faktiskt fått ganska mycket jobb, mycker mer än vad jag trodde innan iaf, typ 2-3 gånger i veckan och det är inte fy skam minsann!
Annars så passar jag och nisse pågar, hund och hus sen i torsdes. Jag trivs bra i vittskövle så det är väldigt najs = ) Jag tycker faktiskt mitt liv just nu är väldigt najs överhuvudtaget och det är en så jävla skön känsla. Jag trivs så enastående bra med att inte gå i skolan längre, JAG ÄLSKAR ATT SLIPPA GÅ I SKOLAN! Det är underbart när man tänker på hur de yngre får gå till skolan och lyda lärare medan jag går till jobbet och tjänar pengar. UNDERBART! saknar det faktiskt inte för en sekund.
Det som inte är underbart är att dampe åker till USA alldeles snart nu = ( jag är glad för din skull dampe att du gör en så bra upplevelse och får så mycket nya erfarenheter, men jag kommer sakna dina fisar jättemycket i Everöd! Hur ska detta gå egentligen?
dagens gladhet: det var nästan kul att jobba, det är mysigt att komma hem till min älskade nisse i vittskövle och jag tjänade mer än jag trodde i September.
/ Victoria
Home sweet home
Ja det har hänt, vi har kommit hem. Jag kan skriva ä igen :D
Resan har varit väldigt härlig, väldigt lärorik och väldigt fin. Vi har varit iväg i en hel jäkla månad! det är otroligt vad snabbt och långsamt det kan gå, en månadstid. I vårt fall har det varit både och tror jag. Nån dag ska jag berätta om alla våra äventyr och allt vi har sett, men nu ska jag gå och skåda detta nya svenska fenomen: Anna Anka. Hon måste vara något extra eftersom hon syns överallt och alla pratar om henne.
Vi får se när timmen är över om hon är värd all uppmärksamhet.
dagens gladhet: jag fick åka gratis buss till jobbet, och jag träffade mina snuffar där = )
/ Victoria
Resan har varit väldigt härlig, väldigt lärorik och väldigt fin. Vi har varit iväg i en hel jäkla månad! det är otroligt vad snabbt och långsamt det kan gå, en månadstid. I vårt fall har det varit både och tror jag. Nån dag ska jag berätta om alla våra äventyr och allt vi har sett, men nu ska jag gå och skåda detta nya svenska fenomen: Anna Anka. Hon måste vara något extra eftersom hon syns överallt och alla pratar om henne.
Vi får se när timmen är över om hon är värd all uppmärksamhet.
dagens gladhet: jag fick åka gratis buss till jobbet, och jag träffade mina snuffar där = )
/ Victoria
I(L)BCN
Nu ar jag `ter igen i Barcelona, denna najsiga stad! Jag och nisse fl´nger rundor och turistar allt vad vi orkar. I Paris s`g vi allt man skulle se, och det har vi nog gjort i Barcelona ocks`nu. Imorgon tar vi taget till Madrid for nagan dag dar, sen blir det kanske sevilla eller nan annanstans i varlden, vi far se helt enkelt!
Hoppas livet ar bra darhemma, for det ar det har = )
dagens gladhet: Vi ar i Barcelona = )
/ Victoria
Hoppas livet ar bra darhemma, for det ar det har = )
dagens gladhet: Vi ar i Barcelona = )
/ Victoria
Vive la France!
nu sitter jag och nisse pa ett hostel i Paris : ) Amsterdam var najs och nu ska vi njuta av n[gra dagar i denna stora stad. Nu blir det mat och Notre Dame och imorgon forts'tter vi turista med effieltornet och s[nt.
NAJS SOM FAN :)
ha det bra d'r hemma s[ ses vi om en m[nad!
dagens gladhet: VI AR I PARIS!
/ Victoria
NAJS SOM FAN :)
ha det bra d'r hemma s[ ses vi om en m[nad!
dagens gladhet: VI AR I PARIS!
/ Victoria
