Titta när jag dansar
Uuuuugh vad jag är trött idag! Helt sjukt, fast jag o nisse tog en powernap på sådär en timme. Kanske är just därför huvudet känns som en skänkelstum ponny med tjock gräsmage och dåligt humör.
MEN nu ska jag gå till jobbet och vara ett jävligt trevligt vårdbiträde! hajohå!
Dagens tips är panda da panda- titta när jag dansar. Sitter som en smäck.
/ Victoria
Happy b-day!
Idag fyller min älskade ponpon 18 år! Det firade vi med en skogstur i det underbara vädret och han var pigg och galen :) grattis som fan till min vita bästaste springare <3
Du & jag <3
/ Victoria
kvidevitt
Förändringen knackar på dörren... jag är dålig på att öppna med positiv inställning men brukar till sist finna mig i vad den har att erbjuda. Så blir det säkert även denna gång.
Jag och nisse fick lägenheten så nu har operation flytta hemifrån börjat. Har ju redan flyttat hemifrån en gång kan man säga, även om det mesta fick vara kvar i Everöd när kosan styrde mot Val Thorens. Ett spännande nytt kapitel i livet! :)
Jag har börjat på ett nytt jobb också! hemtjänsten här i Everöd. Jobbat 4 dagar och det känns finfint! blir nog ett bra sommarjobb och förhoppningsvis lite höstjobb också. Nu har man ju en hyra att tänka på ojoj.
Idag har jag varit och ridit på Helenas häst Carizma. Det var roligt och fartfyllt :) Jag och jojjo blir kollegor nu och det är ju suveränt!
Ganska kontrollerat
Nästan kontrollerat.
Nu ska jag dra in till stan med ett litet flyttlass. Tjolahopp!
/ Victoria
Jag och nisse fick lägenheten så nu har operation flytta hemifrån börjat. Har ju redan flyttat hemifrån en gång kan man säga, även om det mesta fick vara kvar i Everöd när kosan styrde mot Val Thorens. Ett spännande nytt kapitel i livet! :)
Jag har börjat på ett nytt jobb också! hemtjänsten här i Everöd. Jobbat 4 dagar och det känns finfint! blir nog ett bra sommarjobb och förhoppningsvis lite höstjobb också. Nu har man ju en hyra att tänka på ojoj.
Idag har jag varit och ridit på Helenas häst Carizma. Det var roligt och fartfyllt :) Jag och jojjo blir kollegor nu och det är ju suveränt!
Ganska kontrollerat
Nästan kontrollerat.
Nu ska jag dra in till stan med ett litet flyttlass. Tjolahopp!
/ Victoria
Home sweet home!
Nu har jag varit i Sverige i lite mer än en vecka. Och det är maddafukking awesome!
Allt jag saknat i Frankrike har jag nu fått uppleva. Och det har varit en mycket mycket bra vecka :)
Största grejen kan man nog säga är att jag fick en ponny i försenad födelsedagspresent! Hur jäkla sjukt är inte det då?! Jag kom till Lönhult och överraskade dem några timmar innan jag sagt och dem överraskade mig verkligen tillbaka! när jag stod och borstade Finn kom Anna in och satte på honom en ny ljusblå grimma, räckte över grimskaftet till mig och så började hela familjen sjunga "ja må hon leva". Jag trodde dem skämtade och när jag insåg att dem inte gjorde det blev jag glad som en ko vid vårsläppet. SKITGLAD alltså! Så nu efter 21 år gick önskan i uppfyllelse, jag är hästägare! Han ska bo kvar i Lönhult sålänge så får jag se hur det blir sen. Men det är underbart att jag nu är ägare till den bästa, finaste, snällaste och nuffigaste ponnyn som finns.
TACK LÖNHULT FÖR ATT NI GAV MIG ER GULDKLIMP! <3
Sjukt najs att vara tillbaka i boxningshallen igen och svettas med klubbisarna. Och att träffa alla gulliga människor jag saknat. Och att gå/ springa i skogen. Och att sova i min egen RENA säng. Och att dricka svenskt kaffe. Och att vara i ett RENT stort hus. And so on....
Helt enkelt så jävla najs att vara hemma! :)
Igår var jag duktig som fan tycker jag själv. Jag gick upp och promenerade som fan i en timme. Sen städade jag och tvättade och plockade undan och så. Sen åkte jag till Lönhult och pysslade med min ponny, longerade honom och mockade stallet. Hem och äta lite, sen vidare till boxningen. Direkt efter det bort till Tullen för att klättra med Felicia. Sjukt jobbigt men skoj som fan :) det ska jag göra fler gånger när mina nävar har vilat upp sig lite.
Sen åkte jag hem och somnade gott!
Idag sprang jag först en runda och sen följde jag med Jojjo och Helena till veterinären med lilla Caxa. Sen har jag hängt med jojjo hela dagen. Najs!
Dem ringde från Skogåsa också så jag ska dit på intervju på fredag :) hoppas hoppas!
Varit och tittat på en lägenhet idag också. Den var riktigt fin så jag och nisse håller tummarna!
/ Victoria
Allt jag saknat i Frankrike har jag nu fått uppleva. Och det har varit en mycket mycket bra vecka :)
Största grejen kan man nog säga är att jag fick en ponny i försenad födelsedagspresent! Hur jäkla sjukt är inte det då?! Jag kom till Lönhult och överraskade dem några timmar innan jag sagt och dem överraskade mig verkligen tillbaka! när jag stod och borstade Finn kom Anna in och satte på honom en ny ljusblå grimma, räckte över grimskaftet till mig och så började hela familjen sjunga "ja må hon leva". Jag trodde dem skämtade och när jag insåg att dem inte gjorde det blev jag glad som en ko vid vårsläppet. SKITGLAD alltså! Så nu efter 21 år gick önskan i uppfyllelse, jag är hästägare! Han ska bo kvar i Lönhult sålänge så får jag se hur det blir sen. Men det är underbart att jag nu är ägare till den bästa, finaste, snällaste och nuffigaste ponnyn som finns.
TACK LÖNHULT FÖR ATT NI GAV MIG ER GULDKLIMP! <3
Sjukt najs att vara tillbaka i boxningshallen igen och svettas med klubbisarna. Och att träffa alla gulliga människor jag saknat. Och att gå/ springa i skogen. Och att sova i min egen RENA säng. Och att dricka svenskt kaffe. Och att vara i ett RENT stort hus. And so on....
Helt enkelt så jävla najs att vara hemma! :)
Igår var jag duktig som fan tycker jag själv. Jag gick upp och promenerade som fan i en timme. Sen städade jag och tvättade och plockade undan och så. Sen åkte jag till Lönhult och pysslade med min ponny, longerade honom och mockade stallet. Hem och äta lite, sen vidare till boxningen. Direkt efter det bort till Tullen för att klättra med Felicia. Sjukt jobbigt men skoj som fan :) det ska jag göra fler gånger när mina nävar har vilat upp sig lite.
Sen åkte jag hem och somnade gott!
Idag sprang jag först en runda och sen följde jag med Jojjo och Helena till veterinären med lilla Caxa. Sen har jag hängt med jojjo hela dagen. Najs!
Dem ringde från Skogåsa också så jag ska dit på intervju på fredag :) hoppas hoppas!
Varit och tittat på en lägenhet idag också. Den var riktigt fin så jag och nisse håller tummarna!
/ Victoria
Farvel!!
Detta ar antagligen sista blogginlagget jag skriver i Val Thorens. Valdigt snart aker jag hem till Svedala igen. Helt jakla galet att sasongen ar slut (iaf min sasong, man kan aka skidor har till den 8 Maj om man vill) och att jag ska komma hem till mitt rum i vart hus i mitt lilla everod. Ibland har det kants som att den har dagen aldrig skulle komma, och nu ar den snart har. Ja jisses javlar!
Aven om jag inte har trivts sa bra alltid, ar jag verkligen glad att jag gjort det har for det ar en sjukt bra livserfarenhet. Jag har lart mig mycket bl.a att aka skidor (naja lite iaf), danska, lite franska, att jag klarar av en hel jakla del pa egen hand, vilka som har storst plats i hjartat, rakna euro, hur man somnar lattast nar det ar fest i ens lagenhet, att bo med 4 andra manniskor pa 25 km2 utan att bli galen, tycka om Coca- Cola Light (det ar en himla galen sak) inte vara sa petig och pjoskig och framst att bli mer open-minded gentemot livet och medmanniskor.
Och jag har Nisse att tacka for det, for om inte han hade dragit med mig hit hade jag aldrig kommit pa tanken att gora en skidsasong. Sa tack Nisse!
Men fy fan vad jag ser fram emot att komma hem. Ni ar bast och jag saknar er! Och jag saknar min lilla ponny sa han ska jag aka och pussa pa sa fort jag kommer hem, Ponnyn Finn= Basty!
Ja, snart star bowling pa schemat. Olidligt spannande om Nisse kommer att sla far idag igen, det aterstar att se. Vem som kommer sist?
Your's truly
/ Victoria
Aven om jag inte har trivts sa bra alltid, ar jag verkligen glad att jag gjort det har for det ar en sjukt bra livserfarenhet. Jag har lart mig mycket bl.a att aka skidor (naja lite iaf), danska, lite franska, att jag klarar av en hel jakla del pa egen hand, vilka som har storst plats i hjartat, rakna euro, hur man somnar lattast nar det ar fest i ens lagenhet, att bo med 4 andra manniskor pa 25 km2 utan att bli galen, tycka om Coca- Cola Light (det ar en himla galen sak) inte vara sa petig och pjoskig och framst att bli mer open-minded gentemot livet och medmanniskor.
Och jag har Nisse att tacka for det, for om inte han hade dragit med mig hit hade jag aldrig kommit pa tanken att gora en skidsasong. Sa tack Nisse!
Men fy fan vad jag ser fram emot att komma hem. Ni ar bast och jag saknar er! Och jag saknar min lilla ponny sa han ska jag aka och pussa pa sa fort jag kommer hem, Ponnyn Finn= Basty!
Ja, snart star bowling pa schemat. Olidligt spannande om Nisse kommer att sla far idag igen, det aterstar att se. Vem som kommer sist?
Your's truly
/ Victoria
Ick bin dum moot and famous
Hm ja, vet inte hur man stavar på holländska men något i den stilen.
Idag har varit en bajsdag kan man säga. Började med hejdå frukost med Ville, och det var ju inte bajsigt då såklart. Han har varit här i en vecka och det har varit supernajs! Ovanligt lugnt också, en fest bara. Det har nog aldrig hänt i V T innan. Men Vi är trötta på det och Ville tyckte det var göttare med film än sprit så så blev det (inte oss emot då).
Igår var vi (jag, nisse och Ville) i Courchevel som ligger allra längst bort från oss i liftsystemet. Jag har aldrig varit där innan så det var ju minst sagt på tiden eftersom jag betalat så jävla mycket pengar för det. Jag har räknat ut att jag förlorar 7500 kr på mitt liftkort. Helvetes jävla skit. Typ. Men så ska man inte tänka för då börjar man gråta så skit i det nu.
Det var iaf najs med lite nya pister, solsken och trevligt sälle. Min goggle bränna börjar arta sig.
Åter till varför den här dagen har sugit snorkråka såhär långt;
Jag tänkte åka skidor innan jobbet men mina ben är cp sen gårdagen och jag fick bara kramp hela tiden så det var inte alls kul. Fick stanna och slå på dem sådär en 85 ggr i en BLÅ PIST. Illa illa. Dessutom var folk sjukt irriterande och tröga. Kapade ens väg när dem såg en komma bakom dem med högre fart. Gick med sina jäkla stavar som om dem satsade på att ha ihjäl någon med dem. Trängdes extra mycket i liftkön. Och sånt tråk. Grrrrrrrrrrr ARGH sa jag för mig själv.
Sen var det dags att jobba för en gångs skull. Och nu har vår chef bestämt att vi ska ha öppet till klockan 18-18.30 varje dag och ha after-ski. "Så har vi musik o sånt, och Carlsberg i flaska och så blir det skitbra och skitkul och skitdejligt!" HM! säger jag. Det har blivit officiellt, jag hatar mitt jobb. Ja, där kom det. Det var väntat, frågan var bara hur länge jag skulle töjja med ännu ett livsmedel/service/var så jävla trevlig hela dagarna jobb. Och nu var det slut. Tack och jävla lov att jag bara har få dagar kvar nu!
Dessutom var chefen så jäkla överdriven så jag fick fotsvamp av henne. GRRRRRRRRRRRRRR igen!
Någon måtta får det vara!
Men jag har bara 3-4 gånger kvar nu så jag ser ljuset i tunneln.
Och på söndag kommer familjen hit :D wiiiiieeeeeeeeeeeee!
Sen åker jag hem med dem den 2 April. Herrejävlar vad tiden gått fort ändå. Svisch så var säsongen över.
Ja så kan det gå. Snart ska jag trösta mig med cola och ponnyakuten så känns det nog lite bättre sen.
/ Victoria
vafan
Man kan gå åt höger eller vänster. Jag vill inte gå åt något av hållen. Jag vill gå bakåt på stigen. Till när vägen inte var full av taggtråd, glasskärvor och tistlar.
När vägen var full av fjärilar, blommor och mjukt gräs.
Jag vill det så in i helvete!
Men jag vet att det inte går. Jag måste välja.
Jag vet också att något eller snarare båda hållen till sist leder till något bra. Jag vet bara inte vilken av dem som har minst taggar att ta sig igenom innan det blir bättre terräng igen.
För jag orkar inte med mer taggar i fötterna och rivsår på armarna.
Men jag måste orka med det. Vilket håll jag än väljer kommer jag att riva mig blodig.
Och jag vill inte blöda mer.
Men ingen kan få blodet att sluta rinna förutom jag själv.
Så vad tvekar jag för?
mitt hjärta.
Getupa getup a get down all my niggahs
Goddagens!
Ja då har mina fina göllkompisar varit här. Började med en brakfest som slutade i en förjävlig bakfylla dagen efter. Hm ajdå.
Men vi tog oss ut och åkte skidor hela dagen lång! Jojjo som först inte tänkt åka alls var ivrigast av oss alla och ville helst inte pausa utan åka hela tiden. Dampe som knappt åkt skidor innan började med en sjuhelsikes fart i horisontell riktning i backen. Sjukt rolig syn! sen lugnade hon sig en aning men var duktig för att ha åkt så lite :) det var en sjukt fin dag vi fick. Solen lös och det var varmt och skönt. Andra dagen var det så blåsigt så att alla liftar var stängda =( sån jäkla otur dem har! det har inte hänt en enda gång på hela säsongen och en av de två skiddagar dem har ska det såklart inträffa. Men vi åkte lite upp&ner i barnbacken så det blev nånting av det hela iaf. Det var verkligen bajsegött att ha dem här. Skrattade så jag fick ont i magen flera gånger, och det har inte hänt på jag vet inte hur länge. Och att skratta bör man, annars dör man (lite i själen)
Annars så är jag tillbaka på jobbet.I förrgår var det säljrekord, igår var jag själv hela dagen och det hände ingenting och idag blev plötligt alla fransmän hungriga vid 13. Det svänger snabbt som fan och man vet aldrig hur stressig dagen kommer bli. Men sånt är livet som sandwichpige!
Precis sökte jag även lite kurser till hösten. Idrottspsykologi och nutrition. Riktigt intressant så jag hoppas jag kommer in, men det tror jag faktiskt. Känns bra att ha en plan för närmsta framtiden igen. Jag fungerar inte riktigt utan det.
Planen är att plugga och boxas som fan. Jag vill verkligen satsa detta året. Sen hur det blir får vi se, men jag ska sträva efter det åtminstone. Kött fifan
Nästa vecka sitter jag hemma i Everöd, trött efter en resa från Val Thorens och ett najs sparringpass med jojjo. En kopp gott svenskt kaffe i handen och ett rent hus att vara i. Otroligt hur länge vi varit borta, och hur lite det är kvar nu. Jag förstår det inte riktigt. Och vad som sker är ännu oklart men jag hoppas på det bästa. Något annat är fan ta mig oacceptabelt. Så det så!
nu ska jag svira om till festutstyrsel (utan alkohol förståss eftersom jag piskat mig runt runt upp o ner i denna sjukt tunga luften på löprundor som ger mig klökningar) och bege mig bort till Simon och lille Basse för ikväll är det fest *2. Fest för att Ville kommer hit, och fest för att Lars är väck!
ENNERLI som dansken säger!
/ Victoria
berg och dalbana
Skapa. Jag känner verkligen för det, att skapa något. Speciellt att skriva något för det är väl där min starka skaparsida finns. Jag har alltid haft lätt för att uttrycka mig i ord och tycker att det är roligt. Jag har tänkt lite på att i framtiden kombinera skrivande och hälsa/friskvård. På något sätt skriva om träning och på det sättet hjälpa människor att få ett sundare liv. Men var när hur är fortfarande ett frågetecken, det får jag lösa en annan dag.
Jag har också tänkt på andra sätt att hjälpa människor, för det vill jag verkligen. Mitt yrke måste inkludera det, annars kommer jag inte att trivas om jag känner mig själv rätt. Ledsna människor har jag tänkt mycket på. Jag tycker faktiskt att jag är bra på att trösta folk som är ledsna.
Ett exempel är när jag var i lumpen, där jag mådde riktigt psykiskt dåligt, sämre än vad jag någonsin hade gjort förr. Jag och 2 andra i min pluton stod nere vid befälens kontor och skulle prata med vårt högsta befäl, löjtnant Kristoffersson. Den ene var en tjej som skulle till tandläkaren, och den andre en kille som också mådde psykiskt dåligt. Medan vi stod och väntade på att han skulle komma ut till oss upprepade jag för mig själv "börja inte gråta nu, för fan Victoria han ska inte få se dig gråta!!!" jag svalde och svalde för att få bort klumpen i halsen men den satt där, stenhårt. Så kom Kristoffersson ut och tjejen med tanden pratade först, sedan gick hon och det var killens tur. Han berättade att han mådde dåligt och saknade sin flickvän och började gråta. När jag såg hans tårar och förtvivlan var det som om mina tårar och min förtvivlan flög iväg. Som om jag måste lägga det åt sidan för här finns någon som behöver att jag är stark nu. Jag fann styrka i hans sorg. Plötsligt var klumpen borta och jag stod och klappade honom på ryggen för att trösta medan Kristoffersson stod där lika kall som alltid. När löjtnanten sedan vände sig mot mig kunde jag klart och tydligt säga "jag vapenvägrar!" utan vare sig någon klump i halsen eller tårar på kinderna.
Och det har hänt flera gånger att jag känner mig starkare när jag ser någon som mår lika dåligt som jag. Jag vill hjälpa personen att må bättre, för jag vet hur jävla skit allt känns, och när jag försöker få den andre att må bättre lyckas jag också ofta få mig själv att må bättre.
Det kanske låter helt ego? hm..inte i mitt huvud iaf, och jag menar inte att vara egoistisk. Jag menar bara att jag mår bättre av att hjälpa ledsna själar. Så att arbeta med det på något sätt skulle vara spännande.
Men riktigt vilket yrke det skulle vara vet jag inte. Något tips?
Annars så kommer mina vänner snart, 8 dagar för att vara exakt och det längtar jag jättemycket till. Och så vill jag att Terry ska svara på mitt sms så att jag kan styra upp framtiden lite mer. Jag har styrt upp den en hel del faktiskt, om man jämför med för bara några månader sedan, men hans svar behövs för att det ska bli mer stabilitet. Så snälla Terry svara nu!!!!
/ Victoria
Oh happy day
Började dagen med skidåkning med Sofie. Najs var det, ny snö och solsken- kanon! sen jobbade jag i 3 timmar och sen åkte vi lite till, jag och Sofie. Men alla pister var uppåkna vid den tiden så vi åkte hem ganska snabbt. Snart åker Sofie hem :( då har jag ingen åkkompis som är lite mer på min nivå längre. Men jag får väl åka själv eller något, det löser sig!
När jag kom hem skickade jag ett sms till Terry och frågade om han var seriös när han sa till jojjo att han tyckte att jag skulle komma hem och boxas på hemmagala den 25 mars. Han sa ja självklart jag är alltid seriös och blir jätteglad om du kommer hem. Jag bokade flygbiljetten direkt, och kommer hem den 23 mars. UNDERBART!!!!!!!
Dagen blev genast bättre :) Sen åker jag ner med mor och far igen den 27 mars. Sen får vi se vad som händer.
Ikväll är det kanske fest, får se om jag orkar.
/ Victoria
don´t go wasting your time
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva.
Jag saknar då.
Orden.
Känslan.
Allt.
Jag saknar att känna mig stark.
/ Victoria
Egoinlägg
Presentera dig själv:
Min första kärlek: Min allra första "kärlek" var i en shetlandsponny som hette Cocos. OJ vad jag älskade den ponnyn även fast han var bångstyrig som fan. Han luktade godare än alla parfymer i världen. Sen var det i Robin jansson, min kompis storebror. Var nog ungefär 9- 10 år kanske.
Mina föräldrar: Lisbeth och Dan, mor och far. Jobbar båda på bank. Pappa är en skojare med ett skämt redo i alla lägen. Mor gillar att läsa och kriminalserier på tv. Dem är dem bästa föräldrarna man kan ha! <3
Om det här vore min sista dag: Jag har faktiskt aldrig tänkt i dem banorna. Det finns ju tusen miljoner saker man vill hinna då. T.ex. boxas en sista gång, äta allt som är gott, träffa alla jag älskar, rida på min ponnyyy, vara ute i friskluft och skog, se alla platser i världen som jag inte upplevt än, göra något bra för någon annan, lära mig något nytt, hoppa fallskärm. Och en massa annat. Men när den dagen kommer hoppas jag mest att jag ser tillbaka på ett lyckligt, givande liv och dör nöjd.
Favoritsaker: Svår fråga faktiskt... Och tråkig så skit i den.
Min livsfilosofi: Jag har ingen direkt filosofi, men jag lever lite efter mitt motto; No pain- No gain. Ibland måste det göra ont för att man ska växa av det och få ut något bra av livet. Det startade som mitt boxningsmotto, men det passar så bra till övriga livet också tycker jag. Det måste gå neråt ibland för att vi ska uppskatta när det går uppåt igen. För det gör det ju alltid till slut, även om det känns långt iväg ibland.
10 saker du inte vet om mig: Ni som är nära vet nog det mesta, men ska försöka komma på något.
1. Jag hatar fötter jättemycket.
2. Jag nästan måste först ligga på höger sida och sedan byta till vänster precis innan jag somnar, annars rubbas min sömnmekanism och jag ligger vaken längre även om jag är megatrött.
3. Jag trivs inte ihop med ytliga människor.
4. Jag är grym på låttexter, lär mig dem snabbt och sen sitter dem i huvudet livet ut typ.
5. Jag sög på napp tills jag var 7 år, då ville jag ta hål i öronen och mamma ställde ultimatumet; napp eller örhängen!
6. Jag gillar inte att ha långa naglar.
7. Jag gillar att ha senap på mackan.
8. Jag lyssnar just nu på när min danska roomie bajsar hejvilt.
9. Min matchlåt var thunderstruck med AC/DC förut, innan skadan.
10. Jag har ett ärr på örat. Ett minne från min syster.
Dåliga vanor och laster: Jag kommer nog tyvärr försent hyffsat ofta, och jag hatar den egenskapen för jag hatar när andra är sena och då ska jag inte vara sån själv! Och så tänker jag för mycket. Och planerar för mycket. Och oroar mig för mycket.
Mina drömmar: Att aldrig sluta utvecklas som person. Att bo på min fina gård med mina fina djur och min fina familj. Och det skulle inte vara helt fel att bli framgångsrik inom boxningen och sen en känd, omtyckt och sjuktgrym tränare av något slag.
Barndomsminne: När jag, Lovisa och Rebecca rymde hemifrån för att Lovisa skulle gå hem till sig och vi ville leka längre. Det var en sommarkväll och vi gick in i skogen och gömde oss, så började det åska och tiden gick. Rebecca gick hem för hon var rädd för åskan och när jag och Lovve till sist blev upptäckta där vi gömde oss bakom en container så hade våra föräldrar väckt hela kvarteret för att leta efter oss. Och mamma skällde ut oss framför alla människor och sen var alla arga och vi fick utegångsförbud.
Ett pinsamt ögonblick: Jag skulle hålla ett tal på engelska lektionen i 8:an om min praktikplats. Jag hade praoat på ett dagis (jag som älskar barn) och fröken frågade vad jag gjorde när barnen sov middag. "I am sleeping with them" sa jag då och kom till min förfäran och klasskompisarnas förtjusning på vad jag sagt lite för sent. Jobbigt läge.
Detta ångrar jag: Att jag inte började dansa när jag var yngre. Och boxas för den delen. Annars ska man inte tänka så mycket på vad man gjort. No regrets, they don´t work som Robbie sjunger.
Mina dåliga sidor: Jag dömer människor för snabbt ibland, men jag är inte sen att ändra uppfattning. Som sagt, jag tänker för mycket.
Mitt hem: Just nu bor jag i Frankrike med 5 andra personer i en lägenhet på 25km2. Här är nästan alltid stökigt. Vi har en balkong med en spya på, ett allrum där vi alla sover, lagar mat, festar, allt utom det vi gör på toan som är ganska stor med en badkarsdusch och mycket toapapper. Utsikten är suverän, bara alptoppar så långt ögat når!
Det här får mig att gråta: VÄLDIGT många saker. Jag är så att säga en blödig person, och kan börja gråta huxflux närsom helst.
Det här är jag bra på: Att lära mig låttexter, att trösta folk när dem är ledsna (tror jag?) att göra sandwiches snabbt, att lära mig språk, att hålla hemligheter, att stava och lära mig praktiska saker snabbt. Och på att fokusera.
Mina rädslor: Fötter, att bli gravt invalid, höjder.
Min favoritplats: Lönhult, boxningshallen, på Ponnyys rygg.
Saker jag saknar: mina nära och kära därhemma och i himlen. Boxningen, Lönhult, att vara barn, en framtidsplan.
Det här ska jag bli när jag blir stor: klok, förälder, harmonisk och rik, rik såklart!
Ett litet tidsfördriv såhär en tisdagkväll. Hoppas det ska smaka.
/ Victoria
running up that hill
ett inlägg till på samma dag, det händer inte ofta!
Jobbandet idag gick bra, jobbade med Sigrid som är superdejlig och vi hade inte så stressigt som vanligt så det var najs. Vi snackade skit och åt sandwiches istället för att arbeta hårt. Sådana dagar behövs ibland.
Efter jobbet stack jag och tränade. Först ett step pass. Jag har aldrig provat step innan och så råkade jag välja passet för icke nybörjare. Hajohå vad jag inte hängde med! men som tur var för mig så gjorde ingen av de andra det heller så jag behövde inte känna mig så dum som hela tiden hoppa på fel ställe och snurrade åt fel håll. Instruktören tyckte iaf jag var duktig för att vara helt nybörjare. Förresten, om det inte redan var svåra rörelser i snabbt tempo, så gör det inte saken bättre att hon endast förklarade allt på franska. Så jag hade ingen aning om vad nästa rörelse var, utan det var bara att försöka vara snabb som fan och kolla på dem andra. Men jag ska absolut gå på flera pass.
Sen direkt efter stannade jag kvar på nästa pass som var något på franska som jag inte förstod men jag var inte så trött så jag tänkte att ett pass till nog skulle göra susen. Men det var bland det tråkigaste jag gjort. Vi punkttränade en muskel i ca 10 minuter med nästan samma rörelse och det var en kamp mor krampen hela passet igenom. Inte alls kul så det ska jag inte gå på igen.
Ja, tack och lov för träning. Det är bland det bästa som finns. Det är nästan enda stunden som jag kan stänga av mina tankar. Och det behöver jag verkligen göra ibland för det maler och maler och det är piss och lort som danskarna säger. blablamalmaltjatjat hörs det. Men egentligen vill alla tankar bara ha stabilitet. Och glädje. Och att livet är lite jävla lätt ibland.
Jag längtar hem.. så är det bara.
MEN No Pain- No Gain!
/ Victoria
Vid ett frukostbord i VT lyssnandes på bråk mellan en dansk och en stockholmare.
Ja, vår kära kära (HÖM) roomie Lars mustach är tillbaka. Han har varit i Sverige en vecka och det har vi alla 4 gillat skarpt. Men nu är friden borta igen.
Imorse var jag på mitt livs första personalmöte. Det var lite information om kommande vecka, den kända vecka 7. 5000 danska gymnasie elever, 1000 danska privatpersoner, 300 svenskar och några andra kommer till VT. Det betyder jobba jobba joobba! vi ska ta på löpskorna sa chefen och jobba typ hela tiden. Men vi får betalt för det så visst, pengar behövs alltid.
Nu ska jag gå och jobba i vår rena sandwich stuga som vi rengjorde som fan igår.
BTW, min mamma och pappa är bäst! <3
/ Victoria
Heartbeats
Nu pågår SM i boxning hemma i sverige och där skulle jag medverkat om jag inte vore här. Den enda från klubben som var med var Joel som gick sin match i torsdes och förlorade. Synd! Hade jag varit med hade jag mött riktigt tufft motstånd! bl a Klara Svensson från Höllviken som är Sveriges bästa damboxare i 64 kg (enligt rankingen iaf) Och jag vet att jag inte hade haft mycket att sätta emot henne, inte i dagsläget iaf. Men jag skulle så jävla gärna vilja komma upp på den nivån, och med risk för att låta självgod så jag tror jag inte att det hade varit helt omöjligt med rätt träning. Jag har talang, det vet jag OCH jag har passion för sporten och det behövs absolut om man ska orka träna på det viset och alltid tänka på vikten och dylikt.
Tänk så jävla coolt det hade varit att fara runt med landslaget i olika länder och se världen samtidigt som man gör något man älskar. Jag har läst om en tjej från NBK Akilles, Maja Strömberg (som är sjukt jävla grym) hon är blott 19 år men redan har hon varit i en massa länder och boxats. JAG VILL OCKSÅ!!
Och genom boxningen motivera och lära andra människor om träning och hälsa. Det hade varit så jäkla kul!
Vi får se om jag en dag kommer dit. Min tränare sa efter förra matchen att om jag får lite bättre kondition, lite bättre teknik och lite mer erfarenhet kan jag bli en av dem på toppen i Sverige. Jag vet inte om jag trodde honom, men drömma kan man alltid! Och sikta in sig på mål som må verka omöjliga men kanske inte är det i slutändan.
Annars så är jag lite trött på livet här. Det är samma sak än hit än dit. Men så är det ju, allt går i perioder och nu är det en lite mer neråt perdiod. Det vänder nog igen.
I Mars kommer Jojjo och Elin hit och DET ÄR UNDERBART SOM FAN!!!! :) Jag längtar efter er!!
Nu ska jag äta mat från John´s som jag gör varje dag.
/ Victoria
WIE
Dampe och Jojjo kommer hit!!! YIHA! nu blev jag gladare :) mitten av mars, då jäklar. Längtar som fan efter er mina fina vänner.
Och sen i slutet kommer min kära familj hit :) underbart!
Jag längtar verkligen efter alla er nära,kära och gulliga därhemma. Så ni vet!
vad händer tro? ja vem vet!
så är det...
Hej 2011.
2 veckor av nya året har passerat. En del har hänt. Jag har varit med om den värsta natten i mitt liv, åkt skidor med Ingrid och Niclas, jobbat en del, och så vidare.....
Livet här är som vanligt.
Imorgon ska jag ha skidlektion, det blir nog najs.
Jag önskar att jag var bättre på att leva i nuet. Bara stänga av alla surrande tankar och finnas i stunden. Men jag är dålig på det. Även om jag tränar på att bli bättre.
Jaja...så är det.
/ Victoria
Sista dagen det har aret
Jaha da gar 2010 mot sitt slut. Det har varit bade ett valdigt bra och valdigt daligt ar.
Det bra ar bl a att jag antligen kom upp i ringen igen, 3 ganger med 2 vinster och 1 forlust! Sa fruktansvart underbart javla glad att det gick till sist :) Och det ar tack vare Sofia sa mangen tack gar till henne!
Jag och alskyponny har varit ute pa en del pay&jumps och klubbtavlingar, och bade han och jag alskade det :) fler blir det 2011 hoppas jag!
ja, jag skulle rabbla lite till men tiden pa datan gar snart ut :/
Det samsta detta aret ar att alskade mormor lamnade oss. Men i vara hjartan finns du foralltid <3
Nyarsfirandet imorgon blir nog pizza hemma hos oss och sen firande med en massa svenskar pa tango. snajsit!
En kul sak ar att jag under den har manaden i frankrike lart mig 5 ganger sa mycket danska som franska. Men jag hor danska typ 24/7, bade pa jobbet och i lagenheten och franska bara nar jag handlar i affarer eller fransman handlar av mig pa jobbet.
Idag kom det ett helt gang snobbmothafuckafransman som var sa snobbiga och otrevliga. Dem tyckte det var konstigt att jag inte kunde franska. JAHA KAN DU SVENSKA DA DUMME FAN?
MASTE GA!
/ Victoria
Det bra ar bl a att jag antligen kom upp i ringen igen, 3 ganger med 2 vinster och 1 forlust! Sa fruktansvart underbart javla glad att det gick till sist :) Och det ar tack vare Sofia sa mangen tack gar till henne!
Jag och alskyponny har varit ute pa en del pay&jumps och klubbtavlingar, och bade han och jag alskade det :) fler blir det 2011 hoppas jag!
ja, jag skulle rabbla lite till men tiden pa datan gar snart ut :/
Det samsta detta aret ar att alskade mormor lamnade oss. Men i vara hjartan finns du foralltid <3
Nyarsfirandet imorgon blir nog pizza hemma hos oss och sen firande med en massa svenskar pa tango. snajsit!
En kul sak ar att jag under den har manaden i frankrike lart mig 5 ganger sa mycket danska som franska. Men jag hor danska typ 24/7, bade pa jobbet och i lagenheten och franska bara nar jag handlar i affarer eller fransman handlar av mig pa jobbet.
Idag kom det ett helt gang snobbmothafuckafransman som var sa snobbiga och otrevliga. Dem tyckte det var konstigt att jag inte kunde franska. JAHA KAN DU SVENSKA DA DUMME FAN?
MASTE GA!
/ Victoria
Livet i Val Thorens
Nu ar det en manad sedan vi borjade farden ner hit. Minus de 5 dagarna vi var hemma igen, har vi redan varit har i 1 manad. 4 to go!
Och nu ar det snart julafton. Min forsta hemifran. Kanns konstigt men det blir nog coolt har nere. Inte sa julmysigt kanske men bra pa sitt satt. Och sen kommer Ingrid och Niclas och halsar pa 5/1- 8/1. Najs!
Jobbet i snackbaren rullar pa. Vi har inte sa mycket att gora nu nar det lagsasong men det blir nog kul nar folk borjar valla hit. Dem 2 danska flickorna jag jobbar med ar jatte trevliga och alla chefer ar schyssta sa jag ar mycket nojd med mitt jobb. Far ju mat varje dag ocksa och det ar underbart att slippa pasta och tomatsas!
Jag ar inte sa grym pa skidor an, men var sak har sin tid!
Ikvall ska vi nog bara ta en ol nanstans. Far se vad som hander.
Ha det bast darhemma i juletid!
/ Victoria
Klumpen finns kvar. Den ar lattare att tygla men den finns dar fortfarande. Inte en dag gar utan att jag tanker pa dig mormor <3
Och nu ar det snart julafton. Min forsta hemifran. Kanns konstigt men det blir nog coolt har nere. Inte sa julmysigt kanske men bra pa sitt satt. Och sen kommer Ingrid och Niclas och halsar pa 5/1- 8/1. Najs!
Jobbet i snackbaren rullar pa. Vi har inte sa mycket att gora nu nar det lagsasong men det blir nog kul nar folk borjar valla hit. Dem 2 danska flickorna jag jobbar med ar jatte trevliga och alla chefer ar schyssta sa jag ar mycket nojd med mitt jobb. Far ju mat varje dag ocksa och det ar underbart att slippa pasta och tomatsas!
Jag ar inte sa grym pa skidor an, men var sak har sin tid!
Ikvall ska vi nog bara ta en ol nanstans. Far se vad som hander.
Ha det bast darhemma i juletid!
/ Victoria
Klumpen finns kvar. Den ar lattare att tygla men den finns dar fortfarande. Inte en dag gar utan att jag tanker pa dig mormor <3
Imagine
Nu har jag upplevt det också. En begravning. Ända sedan jag var liten har jag trott att det skulle vara farmors som blev den första. Men döden ändrade plötsligt sitt sikte ifrån henne till min älskade lilla mormor. Snabbt var det henne siktet var inställt på. Och sen tog han henne. Bort från oss föralltid.
Mina första tårar kom i bilen på väg till kapellet. Hela morgonen försökte jag glömma vad det var vi gjorde vid oss till. Men i bilen kunde jag inte få bort tankarna längre. Sedan när vi skulle hälsa på alla gäster. Ingen log som vanligt när man hälsar på någon. Alla var dystra, ledsna, mörka.
Vi gick in sist i rummet. Skulle hälsa mot kistan. Hälsa mot mormor som låg där inuti. Jag kunde inte. Hade fullt upp med att kontrollera gråten.
Sen satt vi där. Med en ros i ena handen och en näsduk i andra.
Min gråt var på vippen till hysterisk. Sådär så att man inte längre andas in och ut, man bara kippar efter andan inåt, inåt.
Hela tiden satt jag och tänkte "andas in...andas ut, lugna dig"
Försökte att inte lyssna så koncentrerat på vad prästen sa eller vad kantorn sjöng. Vackra ord om mormor och livet och döden. Det var lite för mycket just då.
Såg mig omkring fåtal gånger. Folk tittade ner i marken, inbundna, sorgsna. Många av männen med hårt sammanbitna käkar som för att hejda tårarna från att komma. Men det är okej att släppa ut dem.
Sedan var det dags att gå ut. Mina släktingar skulle bära ut mormor i kistan. Vi andra följde efter. Sakta, sakta gick vi mot morfars grav där mormor nu också skulle vila.
Nu skulle vi ta farväl. Vi, dem närmsta, gick fram först. Sa vårt farväl, slängde våra rosor och ställde oss sedan åt sidan så att alla de andra fick komma fram och göra likadant.
Farväl med några få ord. Med några få gester. Farväl föralltid.
Mormor ville att det skulle vara upplösning vid graven och så blev det. Vi sa hejdå till alla som kommit. Nu hade de flesta släppt fram tårarna.
Hon ville också att vi (min familj+ peters familj) skulle åka hem till henne och äta smörgåstårta som Anna gjort. Det gjorde vi också. Det var en fin stund. Konstigt att vara hos henne utan att hon var där.
Den enorma klumpen i halsen till trots, det var fint.
Allting. Bland det sorgligaste, hemskaste, mest hjärtskärande jag varit med om.
Men någonstans fanns det ljus i allt mörker. Vi var där av kärlek till Ann- Britt Levin. Världens bästa mormor.
Du lever i våra hjärtan och minnen. Tack för allt. Vi älskar dig nu och föralltid.
Mina första tårar kom i bilen på väg till kapellet. Hela morgonen försökte jag glömma vad det var vi gjorde vid oss till. Men i bilen kunde jag inte få bort tankarna längre. Sedan när vi skulle hälsa på alla gäster. Ingen log som vanligt när man hälsar på någon. Alla var dystra, ledsna, mörka.
Vi gick in sist i rummet. Skulle hälsa mot kistan. Hälsa mot mormor som låg där inuti. Jag kunde inte. Hade fullt upp med att kontrollera gråten.
Sen satt vi där. Med en ros i ena handen och en näsduk i andra.
Min gråt var på vippen till hysterisk. Sådär så att man inte längre andas in och ut, man bara kippar efter andan inåt, inåt.
Hela tiden satt jag och tänkte "andas in...andas ut, lugna dig"
Försökte att inte lyssna så koncentrerat på vad prästen sa eller vad kantorn sjöng. Vackra ord om mormor och livet och döden. Det var lite för mycket just då.
Såg mig omkring fåtal gånger. Folk tittade ner i marken, inbundna, sorgsna. Många av männen med hårt sammanbitna käkar som för att hejda tårarna från att komma. Men det är okej att släppa ut dem.
Sedan var det dags att gå ut. Mina släktingar skulle bära ut mormor i kistan. Vi andra följde efter. Sakta, sakta gick vi mot morfars grav där mormor nu också skulle vila.
Nu skulle vi ta farväl. Vi, dem närmsta, gick fram först. Sa vårt farväl, slängde våra rosor och ställde oss sedan åt sidan så att alla de andra fick komma fram och göra likadant.
Farväl med några få ord. Med några få gester. Farväl föralltid.
Mormor ville att det skulle vara upplösning vid graven och så blev det. Vi sa hejdå till alla som kommit. Nu hade de flesta släppt fram tårarna.
Hon ville också att vi (min familj+ peters familj) skulle åka hem till henne och äta smörgåstårta som Anna gjort. Det gjorde vi också. Det var en fin stund. Konstigt att vara hos henne utan att hon var där.
Den enorma klumpen i halsen till trots, det var fint.
Allting. Bland det sorgligaste, hemskaste, mest hjärtskärande jag varit med om.
Men någonstans fanns det ljus i allt mörker. Vi var där av kärlek till Ann- Britt Levin. Världens bästa mormor.
Du lever i våra hjärtan och minnen. Tack för allt. Vi älskar dig nu och föralltid.
