Riktigt rolig träning igår som fyllde mig med massa energi. Boxning är fasen också bäst. Extra kul att Fannyyeeeaaaa var där!

 

Nu köttar vi äppelmarknad på Gästis hela helgen, så den där extra energin kommer att behövas. Tjo!

 

Dagarna går så fruktansvärt fort och man kan inte annat än att hänga med. Ibland vill jag bara borra ner hälarna i marken och stanna upp lite. Livet som det ser ut nu börjar gå mot sitt slut och samtidigt som jag ser riktigt mycket fram emot det nya och spännande, så finns det saker i detta som jag inte vill ska försvinna. Egentligen är det nog bara livet med min ponny nära mig där jag träffar honom varje dag som jag fasar för ska ta slut. Han ger så mycket glädje och kärlek. Och trygghet. Och nu ska jag lämna iväg honom snart. Min sedvanliga hat-kärlek till förändring gör sig påmind. Som tur är kan jag nästan lova mig själv att när han väl har kommit till Hinken, och jag väl har kommit iväg med min andra hjärtegubbe så kommer allting att kännas lätt. Det är alltid stunderna innan "hejdå" och när man måste vända sig om för att gå som är dem värsta. Jag är alldeles för blödig för sånt.

Men dessa sista veckorna ska jag verkligen uppskatta min guldklimp och livet som hästmänniska. Smutsiga fingrar, svart snor, halm i strumporna och villkorslös kärlek från en vit, fyrbent bästa vän.

 

En intet ont anande Victoria stod på flygplatsen i Oslo och undrade var i Norge vi skulle hän. Fick en biljett i handen med destination Antalya. Småkaos i hjärnan och "men nu blev det nog fel här, detta ligger ju i Turkiet och vi ska ju till en stuga i Norge". Tittar upp på tre leende människor och hör Björn Rosenström sjunga "jag har blivit luraad wo-o" från Tobbes mobil. Nisse har alltså, med hjälp av kollektivet och min mor, lyckats få mig att hela tiden tro att vi skulle tillbringa några dagar i en stuga i Norge när vi i själva verket skulle på solsemester en vecka i Alanya! Så fin överraskning han gjort min nissepånke. 

Så vi har stekt och svettats som as i 40+ och doppat o dippat i havet som höll ca 30+. En himla skön svennesemester (min och nisses första)..(antagligen sista också)..(hehe) där vi bara chillaxade, drack öl, solade, hamamade, svettades sf, dansade på barer, bord och dansgolv, åt gott och skrattade. Tack Ida och Tobbe för himla roligt sällskap, och tack mest och sf till nisse som ordnade detta, du är fin du älskling <3

Självklart blev jag sjuk i vanlig ordning på resan och är det fortfarande, så både gårdagen och idag har varit lugna för att vara jag. Umgåtts med min ponpon som visade att han saknat mig genom att gnäggande komma springandes genom hagen, följa mig med blicken när jag gick omkring och trava efter när jag kom för långt bort. Den gubben alltså :´)

Jag har en skön känsla av att ett nytt kapitel snart börjar, och istället för att känna ovilja inför förändring som jag brukar, är jag sugen på att kasta mig in i den. Det går fint.

Höst, du är för första gången hos mig väldigt välkommen.

 

 Bilden har ingenting egentligen med inlägget att göra, mer än att den känns så himla jag