Farvel!!

Detta ar antagligen sista blogginlagget jag skriver i Val Thorens. Valdigt snart aker jag hem till Svedala igen. Helt jakla galet att sasongen ar slut (iaf min sasong, man kan aka skidor har till den 8 Maj om man vill) och att jag ska komma hem till mitt rum i vart hus i mitt lilla everod. Ibland har det kants som att den har dagen aldrig skulle komma, och nu ar den snart har. Ja jisses javlar!
Aven om jag inte har trivts sa bra alltid, ar jag verkligen glad att jag gjort det har for det ar en sjukt bra livserfarenhet. Jag har lart mig mycket bl.a att aka skidor (naja lite iaf), danska, lite franska, att jag klarar av en hel jakla del pa egen hand, vilka som har storst plats i hjartat, rakna euro, hur man somnar lattast nar det ar fest i ens lagenhet, att bo med 4 andra manniskor pa 25 km2 utan att bli galen, tycka om Coca- Cola Light (det ar en himla galen sak) inte vara sa petig och pjoskig och framst att bli mer open-minded gentemot livet och medmanniskor.
Och jag har Nisse att tacka for det, for om inte han hade dragit med mig hit hade jag aldrig kommit pa tanken att gora en skidsasong. Sa tack Nisse!

Men fy fan vad jag ser fram emot att komma hem. Ni ar bast och jag saknar er! Och jag saknar min lilla ponny sa han ska jag aka och pussa pa sa fort jag kommer hem, Ponnyn Finn= Basty!

Ja, snart star bowling pa schemat. Olidligt spannande om Nisse kommer att sla far idag igen, det aterstar att se. Vem som kommer sist?

Your's truly
/ Victoria

Ick bin dum moot and famous

Hm ja, vet inte hur man stavar på holländska men något i den stilen.
Idag har varit en bajsdag kan man säga. Började med hejdå frukost med Ville, och det var ju inte bajsigt då såklart. Han har varit här i en vecka och det har varit supernajs! Ovanligt lugnt också, en fest bara. Det har nog aldrig hänt i V T innan. Men Vi är trötta på det och Ville tyckte det var göttare med film än sprit så så blev det (inte oss emot då).
Igår var vi (jag, nisse och Ville) i Courchevel som ligger allra längst bort från oss i liftsystemet. Jag har aldrig varit där innan så det var ju minst sagt på tiden eftersom jag betalat så jävla mycket pengar för det. Jag har räknat ut att jag förlorar 7500 kr på mitt liftkort. Helvetes jävla skit. Typ. Men så ska man inte tänka för då börjar man gråta så skit i det nu.
Det var iaf najs med lite nya pister, solsken och trevligt sälle. Min goggle bränna börjar arta sig.
V T 22/3-11
Åter till varför den här dagen har sugit snorkråka såhär långt;
Jag tänkte åka skidor innan jobbet men mina ben är cp sen gårdagen och jag fick bara kramp hela tiden så det var inte alls kul. Fick stanna och slå på dem sådär en 85 ggr i en BLÅ PIST. Illa illa. Dessutom var folk sjukt irriterande och tröga. Kapade ens väg när dem såg en komma bakom dem med högre fart. Gick med sina jäkla stavar som om dem satsade på att ha ihjäl någon med dem. Trängdes extra mycket i liftkön. Och sånt tråk. Grrrrrrrrrrr ARGH sa jag för mig själv.
Sen var det dags att jobba för en gångs skull. Och nu har vår chef bestämt att vi ska ha öppet till klockan 18-18.30 varje dag och ha after-ski. "Så har vi musik o sånt, och Carlsberg i flaska och så blir det skitbra och skitkul och skitdejligt!" HM! säger jag. Det har blivit officiellt, jag hatar mitt jobb. Ja, där kom det. Det var väntat, frågan var bara hur länge jag skulle töjja med ännu ett livsmedel/service/var så jävla trevlig hela dagarna jobb. Och nu var det slut. Tack och jävla lov att jag bara har få dagar kvar nu!
Dessutom var chefen så jäkla överdriven så jag fick fotsvamp av henne. GRRRRRRRRRRRRRR igen!
Någon måtta får det vara!
Men jag har bara 3-4 gånger kvar nu så jag ser ljuset i tunneln.
Och på söndag kommer familjen hit :D wiiiiieeeeeeeeeeeee!
Sen åker jag hem med dem den 2 April. Herrejävlar vad tiden gått fort ändå. Svisch så var säsongen över.
Ja så kan det gå. Snart ska jag trösta mig med cola och ponnyakuten så känns det nog lite bättre sen.
/ Victoria

vafan

Man kan gå åt höger eller vänster. Jag vill inte gå åt något av hållen. Jag vill gå bakåt på stigen. Till när vägen inte var full av taggtråd, glasskärvor och tistlar.
När vägen var full av fjärilar, blommor och mjukt gräs.
Jag vill det så in i helvete!
Men jag vet att det inte går. Jag måste välja.
Jag vet också att något eller snarare båda hållen till sist leder till något bra. Jag vet bara inte vilken av dem som har minst taggar att ta sig igenom innan det blir bättre terräng igen.
För jag orkar inte med mer taggar i fötterna och rivsår på armarna.
Men jag måste orka med det. Vilket håll jag än väljer kommer jag att riva mig blodig.
Och jag vill inte blöda mer.
Men ingen kan få blodet att sluta rinna förutom jag själv.
Så vad tvekar jag för?
mitt hjärta.

Getupa getup a get down all my niggahs

Goddagens! Ja då har mina fina göllkompisar varit här. Började med en brakfest som slutade i en förjävlig bakfylla dagen efter. Hm ajdå. Men vi tog oss ut och åkte skidor hela dagen lång! Jojjo som först inte tänkt åka alls var ivrigast av oss alla och ville helst inte pausa utan åka hela tiden. Dampe som knappt åkt skidor innan började med en sjuhelsikes fart i horisontell riktning i backen. Sjukt rolig syn! sen lugnade hon sig en aning men var duktig för att ha åkt så lite :) det var en sjukt fin dag vi fick. Solen lös och det var varmt och skönt. Andra dagen var det så blåsigt så att alla liftar var stängda =( sån jäkla otur dem har! det har inte hänt en enda gång på hela säsongen och en av de två skiddagar dem har ska det såklart inträffa. Men vi åkte lite upp&ner i barnbacken så det blev nånting av det hela iaf. Det var verkligen bajsegött att ha dem här. Skrattade så jag fick ont i magen flera gånger, och det har inte hänt på jag vet inte hur länge. Och att skratta bör man, annars dör man (lite i själen) Annars så är jag tillbaka på jobbet.I förrgår var det säljrekord, igår var jag själv hela dagen och det hände ingenting och idag blev plötligt alla fransmän hungriga vid 13. Det svänger snabbt som fan och man vet aldrig hur stressig dagen kommer bli. Men sånt är livet som sandwichpige! Precis sökte jag även lite kurser till hösten. Idrottspsykologi och nutrition. Riktigt intressant så jag hoppas jag kommer in, men det tror jag faktiskt. Känns bra att ha en plan för närmsta framtiden igen. Jag fungerar inte riktigt utan det. Planen är att plugga och boxas som fan. Jag vill verkligen satsa detta året. Sen hur det blir får vi se, men jag ska sträva efter det åtminstone. Kött fifan Nästa vecka sitter jag hemma i Everöd, trött efter en resa från Val Thorens och ett najs sparringpass med jojjo. En kopp gott svenskt kaffe i handen och ett rent hus att vara i. Otroligt hur länge vi varit borta, och hur lite det är kvar nu. Jag förstår det inte riktigt. Och vad som sker är ännu oklart men jag hoppas på det bästa. Något annat är fan ta mig oacceptabelt. Så det så! nu ska jag svira om till festutstyrsel (utan alkohol förståss eftersom jag piskat mig runt runt upp o ner i denna sjukt tunga luften på löprundor som ger mig klökningar) och bege mig bort till Simon och lille Basse för ikväll är det fest *2. Fest för att Ville kommer hit, och fest för att Lars är väck! ENNERLI som dansken säger! / Victoria

berg och dalbana

Skapa. Jag känner verkligen för det, att skapa något. Speciellt att skriva något för det är väl där min starka skaparsida finns. Jag har alltid haft lätt för att uttrycka mig i ord och tycker att det är roligt. Jag har tänkt lite på att i framtiden kombinera skrivande och hälsa/friskvård. På något sätt skriva om träning och på det sättet hjälpa människor att få ett sundare liv. Men var när hur är fortfarande ett frågetecken, det får jag lösa en annan dag.
Jag har också tänkt på andra sätt att hjälpa människor, för det vill jag verkligen. Mitt yrke måste inkludera det, annars kommer jag inte att trivas om jag känner mig själv rätt. Ledsna människor har jag tänkt mycket på. Jag tycker faktiskt att jag är bra på att trösta folk som är ledsna.
Ett exempel är när jag var i lumpen, där jag mådde riktigt psykiskt dåligt, sämre än vad jag någonsin hade gjort förr. Jag och 2 andra i min pluton stod nere vid befälens kontor och skulle prata med vårt högsta befäl, löjtnant Kristoffersson. Den ene var en tjej som skulle till tandläkaren, och den andre en kille som också mådde psykiskt dåligt. Medan vi stod och väntade på att han skulle komma ut till oss upprepade jag för mig själv "börja inte gråta nu, för fan Victoria han ska inte få se dig gråta!!!" jag svalde och svalde för att få bort klumpen i halsen men den satt där, stenhårt. Så kom Kristoffersson ut och tjejen med tanden pratade först, sedan gick hon och det var killens tur. Han berättade att han mådde dåligt och saknade sin flickvän och började gråta. När jag såg hans tårar och förtvivlan var det som om mina tårar och min förtvivlan flög iväg. Som om jag måste lägga det åt sidan för här finns någon som behöver att jag är stark nu. Jag fann styrka i hans sorg. Plötsligt var klumpen borta och jag stod och klappade honom på ryggen för att trösta medan Kristoffersson stod där lika kall som alltid. När löjtnanten sedan vände sig mot mig kunde jag klart och tydligt säga "jag vapenvägrar!" utan vare sig någon klump i halsen eller tårar på kinderna.
Och det har hänt flera gånger att jag känner mig starkare när jag ser någon som mår lika dåligt som jag. Jag vill hjälpa personen att må bättre, för jag vet hur jävla skit allt känns, och när jag försöker få den andre att må bättre lyckas jag också ofta få mig själv att må bättre.
Det kanske låter helt ego? hm..inte i mitt huvud iaf, och jag menar inte att vara egoistisk. Jag menar bara att jag mår bättre av att hjälpa ledsna själar. Så att arbeta med det på något sätt skulle vara spännande.
Men riktigt vilket yrke det skulle vara vet jag inte. Något tips?
Annars så kommer mina vänner snart, 8 dagar för att vara exakt och det längtar jag jättemycket till. Och så vill jag att Terry ska svara på mitt sms så att jag kan styra upp framtiden lite mer. Jag har styrt upp den en hel del faktiskt, om man jämför med för bara några månader sedan, men hans svar behövs för att det ska bli mer stabilitet. Så snälla Terry svara nu!!!!
/ Victoria

Victoria

Man kan inte välja när och hur man ska dö. Det enda man kan bestämma är hur man ska leva.

RSS 2.0