Tänk om...
Idag när jag gick på jobbet och skulle hälla vin till någon fick jag en så stark känsla av att jag borde köpa en biljett till Melbourne och bara åka och hälsa på min australiensiska familj. Hur svårt kan det va?!
I just det ögonblicket- inte så svårt alls.
Men vid närmare eftertanke är det ganska svårt just nu. Inte omöjligt, men inte lngt ifrån.
Tänk om det inte var så jävla långt till Australien, att det inte kostade jättemycket pengar för en flygbiljett och att jag inte har en massa åtaganden här hemma som jag inte bara kan åka ifrån.
Då hade jag åkt typ imorgon.
Jag saknar Bruce.
Och Evanne, alla djuren. Att jobba från tidig morgon till kväll med olika djursysslor. Få lära mig om historia eller vilken växt man kan använda som tvål av Bruce.
Jag saknar livet där så himla jävla mycket.
Tänk att det där är jag, på en unghäst som aldrig gjort det där förut. Aldrig burit runt någon på sin rygg. Och att jag fick lära mig allt av den där mannen. Lyllos mig.
/ Victoria
När man ser saker ur ett mer sunt perspektiv
Dagen idag kan räknas till en av de där dagarna där man påminns om att ingen är här föralltid.
När man känner sig smått patetisk för att man blev så knäckt av att jobberbjudandet hamnade i skräpposten och jobbet man helst ville ha redan var tillsatt.
När två skadade armbågar som hindrar en från att syssla med sin favoritsport på riktigt, får en att bli deprimerad.
När det känns som att man aldrig kommer vara en av dem som kan åka på spontanweekend och surfa i Biarritz för att man aldrig kommer ha pengar över till sådant.
När man känner sig stressad för att stallet, hemmet, träning, socialt liv och jobb ska hinnas med på bästa sätt och det slutar med att allt blir halvdant.
När man känner sig stressad över att vara 25 och inte ens ha påbörjat en utbildning.
Vad spelar det egentligen för roll?
Vanliga dagar spelar det stor roll. Då känns det där stort och jätteviktigt.
Men idag, en sådan dag som aldrig kan bli en i mängden för att man vaknade av en isande kalldusch.
Då betyder det ingenting. Spelar ingen som helst jävla roll.
För det är det här som gör det. Så länge ni är med mig <3
/ Victoria
En del av det underbara
Första bilden sen jag landat i Australien, blivit upphämtad på flygplatsen av Jodie och matad med frukost på McDonalds. Här har jag ingen aning om vad som väntar men väldigt nyfiken och förväntansfull.
Första veckan fick jag vara med om så många nya saker. Allt ifrån hur man selar en häst till hur man kör tvåspann och hur det känns att sitta i en vagn med hästar som stegrar rundor o ramlar i en hög. För att sen vara uppklädd till elegant groom på ett Bröllop.
Bruce började lite avvaktande för att kolla in vad jag för en. Men efter att jag räddat en vagn, hämtat hästar själv som jag i efterhand förstod var ett test och jobbat på utan att klaga från morgon till kväll i några dagar började han tina upp.
Fångade in två unghästar från en flock på ca 15 hästar som vi skulle rida in. Här är min Virginia. Kändes väldigt avlägset att jag skulle sitta på hennes rygg bara några veckor senare som dem försökte intala mig.
Blev antastad av Charlie Chuckles som blev helt kär i mig. Han juckade på/med min keps så fort han kom åt.
Såg ut såhär mestadels. Asgött.
Jobbade på med att vinna Virginias förtroende och lära henne och mig själv allt som hör den Australiensiska vuxenhästvärlden till.
Hjälpte till med slutfixet på huset som Bruce har byggt. Så jävla fint.
Fortsättning följer!
/ Victoria
