Bor just nu i brösarp i min mosters hus. Ensam förutom två hundar. Älskar det. 

Har dock lärt mig något nytt om mig själv under våra promenader- tror att jag på riktigt hade kunnat bli lite galen av att bli dragen i under en längre tid. Nu har vi varit ute två gånger om dagen i ca 45 min sen i lördes och jag tappar det fan nästan. Idag blev jag så..frustrerad? att jag kastade bajspåsen så den fastnade i ett träd, satte mig på marken 2 gånger och började lipa några gånger.  

Som tur är så är dem världens bästa hundar annars så min galenhet försvinner in igen tills jag plockar fram den och tar ut den på säcken. Tack och lov för boxningen, speciellt nu. Vet inte hur jag hade klarat mig utan den. 

Jag hoppas att det är omständigheterna som gör mig sån här, och att dem förändras till det bättre snart. Tur att jag innerst inne är en ganska trygg person. Hjälp annars. 

Igår var jag med klubben på sydsvenska mästerskapen i Ljungby. Tyvärr inte som deltagare utan som sekond, vilket ju är det näst bästa. Jag har inte varit med på en turnering på typ...2 år så det var riktigt kul att se en massa boxning, både bra och dålig. Extra kul var det att Achie också var där med sin nya klubb Kalmar. Hon tävlade inte heller utan var också sekond till sina diplomkillar. Så jäkla gött för vi bara föll in i vårt gamla snack och trams som om vi fortfarande träffas och tränar ihop nästan varje dag trots att det nog var mer än 2 år sen vi sågs senast. Älskar sånt! Pratade om massa gamla minnen som tex när vi alla 7 boxare delade rum och Joel fes som fan hela natten, och när jag fick klä på Achie samtidigt som hon hoppade hopprep för att hennes match skulle börja typ 3 min senare. Det var fan tider det!

Iaf gick det okej för kbk, Ari vann (as usual) dem andra tre förlorade tyvärr men gjorde bra matcher mot duktiga killar. Nu är min egen köttarlust ännu större än tidigare och mitt pepp på att träna som fan och äta bra ännu starkare så nu jävlariden. Snart står jag i ringen igen.

Lite bilder från helgen:

Sitter hos mina gamlingar som jag gjort så många gånger förr och kommer göra så många gånger till. Är trött men också bestämd och sugen på att ta mig själv i kragen ännu mer och kötta min egen träning som fan men också min ponnys. Har gjort ett bra upplägg som jag jävlariden ska hålla. 

Tjoflöjt för fan.

Alltså, detta året blir jag 24 år gammal. När jag ser Paradise hotel deltagare (vill piska mig själv för att jag kollar på det men så är det) som är 24 tänker jag att dem är vuxna på riktigt och i nästa sekund kommer jag på att vi ju är lika gamla. Och jag känner mig jävligt långt ifrån vuxen på riktigt. Och för att addera lite åldersstress (ni kan skratta som är 50+ och tycker det är löjligt  att ha åldersnoja när man är 23 men sånt är det!) kommer jag inte att ha min utbldning färdig än på många år. Innan jag ens kommer in på den måste jag skärpa mig som fan och det kommer ta MINST 2 år tror jag. Då är jag 26 år när jag PÅBÖRJAR en 3- årig utbildning. Nä fy fan jag vill gråta lite.

Och i nästa stund örfila mig själv för att jag nojjar. Det löser sig för fan och jag kommer göra det mesta av åren innan jag börjar plugga, se mer av världen och vara young and crazy (nåja lite iaf) innan allvaret börjar. Sen kommer stresstankarna tillbaka, och men förjävelen folk i min ålder har redan en gedigen utbilding och ett fast jobb med något dem gillar och en säker inkomst och fina egna boenden.

Swisch, men jag har varit i 4 världsdelar, träffat folk från andra kulturer, sett platser man knappt tror finns på riktigt, provat jobb i olika branscher, bott utomlands. 

 

Och faktiskt, nu när jag sitter här och skriver detta så inser jag att mitt liv som det sett ut och som det kommer att se ut, där jag antagligen är en av dem äldsta i klassen, är så jävla mycket bättre än om jag hade jobbat på Strömsholm som djursjukvårdare och bott i en liten lägenhet med ett jobb jag älskar och haft en fast inkomst i dagsläget. Det livet kommer sen.

 

Så för fan Victoria, chilla! Res, upplev, testa nya saker, var lös och ostabil och planera bara några månader i taget. Allt det andra kommer. 

 

Och slapa stressen och människor som spär på den istället för att lyssna. Nu är det nu, och nu är jag fortfarande 23 år gammal (ung) och har en otydlig och spännande framtid som kan utspela sig varsomhelst i världen. NJUT!

 

/ Victoria