Idag känns livet roligare igen! Eller rättare sagt, hela denna veckan har varit roligare trots att den varit full av lite allt möjligt men mestadels plugg. Jag ska helt enkelt inte göra för lite ofysiska aktiviteter under för lång tid för då dimper humöret som gamlingars hängetudor. Och nu har jag varit i full gång hela dagarna och då blir jag mycket gladare!

Ska alldeles strax in och kötta mitt sista bilogi 1 prov. Det känns helt okej tror jag, jag har pluggat mycket och tycker att det är intressant så förhopnningsvis har faktan fastnat också. Sista kapitlet i boken handlar om miljöpåverkan och jag är SÅ glad att det ingår i kursen att få lära sig att våra val påverkar miljön i stor omsträckning. Det känns som att många stadsbor i klassen fick en del aha- upplevelser och jag önskar att alla tar till sig åtminstone lite av det vi får lära oss. Det var såklart inte bara stadsborna som lärde sig nya saker, men vi lite mer bönner kände nog faktiskt till litegrann innan, dessutom har jag ju en fantasisk Felicia som är en riktig miljökämpe och som jag lär mig av. Det jag fick en aha- upplevelse av var att vi använder SÅ mycket mer vatten än vad vi tror. Bara att koka kaffe kräver oerhört mycket mer än bara den lilla mängden vi häller i bryggaren. Kaffebönan har krävt vatten och för att bryggaren ska fungera krävs vatten. Varje svensk använder ca 74 badkar vatten VARJE dag! En aningens större mängd än jag tänkt på. Och alla mediciner vi proppar i oss påverkar våra fiskar eftersom läkemedel inte kan brytas ner av våra kroppar utan följer med kisset ut i reningsverken. När sen avloppsvattnet rinner ut där dem små fiskarna bor hämmas deras fortplantningsorgan av de olika substanserna. Så tänk på att inte konsumera mer än vad som verkligen behövs! Jag är glad att jag för det mesta faktiskt har "rent" kiss och inte skadar firrarna.

 

Finns mycket mer att säga men nu måste jag in och skriva provet här. Sen ska jag belöna mig med massage!! Det behövs som fan och det är den bästa Sofia som ska rädda min kropp från knutor och smärta. Lovely!

Var nu rädda om er OCH miljön!

 

/ Victoria

 

P.S. ponpons ben är bra igen :D :D :D D.S

Alltså jävelen vad bra young and beautiful med Lana Del Rey är. Den bara kastar sig in i min kropp och jag får gåshud och den där brinnande, sköra känslan som bara riktigt magnifika låtar kan frambringa. Så jävla bra helt enkelt.

Har varit en ganska seg helg. Mycket pluggande mestadels. Travade för första gången sen skadan på min bästaste i lördes och sen var han lite svullen på kvällen :( sen idag när jag hämtade honom efter att han gått och vräkt i sig gräs i 3 timmar var han helt konstig och frustade som fan och darrade och liksom drog ihop bakdelen. Vet inte om han hade ont i magen så jag tog en lång promenad med honom i ösregnet så att magen skulle komma igång och det gav resultat och sen slutade han med konstigheterna. Vi kom fram till sen att han kanske frös. Jag vet inte, ibland är det så jäkla läskigt och tyngande att vara ensam vårdnadstagare till sin älskade kompis. När jag gav dem kvällsmat sen var benet mer svullet igen, kan bero på den långa promenaden där han sprang på tväre och blåste upp sig en del :( jävla skit. Han har stått lindad nu två nätter och det hjälper så jag hoppas det ska kännas bättre imorgon. Hatar när Finn inte mår bra.

Iaf så fick jag jobbet i fredags så numera kan jag kalla mig servitris! Så nu är åtminstone sommaren säkrad. Hösten är som ett stort frågetecken och just ikväll pallar jag inte bry mig. Typ blöööööööö

Nu ska jag väl gå och lägga mig kanske. Eller något. Tja

 

Dagens outfit så att säga.

Har blivit sådär förkyld så snoret bara skvätter åt alla håll och kanter som jag blir då och då.

Nös precis så tussarna flög ut och landade med ett plask på golvet. Oh yeah

 

Annars så är det full rulle kan man väl säga. Provjobb imorgon som jag verkligen hoppas ska resultera i sommarjobb och ett schema snarast.

 

Nu blir det sängen, en bok och jädra massa näsdukar!

 

/ Victoria

"herregud vad fan har jag gett mig in på, jag som inte ens tycker om att springa långt" var väl ungefär min inställning innan loppet. Hade verkligen inte skött träningen som jag borde, och med handen på hjärtat var 7 km den längsta sträckan jag sprungit innan. Dåligt av mig som fan. Typ 2 veckor innan hände något med hälen dessutom, så dem enda skorna jag kunnat ha var mina gamla löparskor som inte har någon dämpning kvar. Men vad ska man göra liksom?! Mitt mål innan det startade var att jag bara skulle ta mig runt och komma i mål hel, det fick ta den tiden den tog och med tanke på dem dåliga skorna hade jag lagt upp en plan om att efter 5 km gå 1 km, sen springa 2, gå 1 och fortsätta så typ hela vägen. MEN! När vår startgrupp kommit iväg så var det inte alls som jag tänkt mig. Sprang första 2 km med ett konstant leende tror jag och var så inspirerad och glad över att vara del av denna stora skara som tog sig framåt genom den fina miljön och med en grym publik. Genom hela loppet möttes man av folk som hejjade och peppade, och då var vi ändå 5:e sista startgruppen! Då hade en del stått där genom 20 grupper och med gassande sol bara för att heja fram alla löpare. Fina människor!!

Hade bävat inför broarna; götaälvsbron och älvsborgsbron heter dem väl, och även avenyn för dem skulle vara väldigt jobbiga hade jag hört. Men icke! Dem kändes inte alls så långa som dem ser ut och avenyn gick som en dans nog mycket tack vara festen som pågick där. När jag sprang förbi kilometersiffran med en 8 fnissade jag lite för mig själv och tänkte att jag är fan dum i huvudet, det var det längsta jag sprungit i mitt liv och då hade jag "bara" 13 km kvar. Och min första mil sprang jag på 1,02 på ett halvmara. Då klappade jag mig själv lite på kinden och fnissade lite till. Under hela loppet förutom ca dem 2-3 sista km bara njöt jag av hela upplevelsen. Allt var så jävla häftigt och folk var så grymma så det gick inte att tycka att det var tråkigt eller jobbigt, man lyftes fram av varandra. När jag var inne på sista 1,3 km typ så tyckte jag att klockan började bli mycket så då kutade jag som fan (så gott det nu gick med 2 mil i benen) för då hade löpardjävulen i mig kommit fram på riktigt och tyckte att jag inte skulle vara så jädra långsam ändå. Så den där planen jag hade innan där jag skulle gå och springa om vartannat sprack ju för när jag provade gå blev jag stressad både av klockan och av att bli omsprungen av alla, så det gick ju fan inte. Så när det väl gäller har jag alltså ändå huvud till att pressa mig själv även i löpning och det är ju himla roligt att veta om sig själv!

Klockan slutade på 2,18 och jag kan fan inte fatta såhär i efterhand att jag sprang 21,1 km. Så sjukt stolt över mig själv och nöjd med att jag klarade det! Man kan fan mer än man tror.

Tackade min kropp många gånger under loppet för att den är så snäll som ställer upp på såhär sjuka saker utan att jag förberett den, kroppen är grym!

Och tack till gänget som sprang, och lindells för att vi fick bo hos er!

Detta var det första jag och nisse gjort ihop inom den här kategorin och det tyckte jag var bland det bästa av allt, så tack nisse för att vi gjorde det :*

 

 

Idag fyller världens bästa ponny 20 år!

Han fick en ny grimma som han poserar i på bilderna som vi tog innan idag.

Och han fick även gå på hoppbanan och äta gräs i några timmar vilket var mycket uppskattat! Mat är alltid bäst i ponnyvärlden. Precis som Finn.

 

 

I måndes var veterinären här och gjorde ett ultraljud på senan för 4e gången. Jag hade känslan redan innan av att det skulle vara bra, han har ju inte varit varm och svullen mer än typ en gång sen i oktober även fast jag har ridit och tömkört mycket på sista tiden. Och känslan var rätt så nu är han till 99% friskförklarad!!!!!!! Senvävnaderna som i princip inte funnits sedan skadan är nu tillbaka nästan helt. Det enda som återstår är att de ska "lägga sig rätt" och inte i ett virrvarr som dem gör nu. Men det är bara att motionera på med försiktighet såklart så trodde veterinären att vi till och med ska kunna hoppa något litet skutt om typ 1 år! Det var precis på dagen ett år sedan skadan uppkom den dagen vet. var här så det har ju verkligen tagit sin tid men det gör inget för vi ska ändå bara skogsmulla och ha kul jag och min ponpon. Han är så jäkla fin och gör mig så glad min lilla tokponny!