Inte min mest skärpta stund
Nu har jag jobbat natt både måndag och tisdag. Eller ja, jag har gått bredvid för att senare kunna jobba natt och make some money. Första natten gick tungt. jag höll på att somna ungefär 17 gånger och såg i kors mer än i tvärs. Andra natten gick mycket lättare, då höll jag bara på att somna typ 3 gånger. Det var ungefär som jag tänkt mig, dock mycket lugnare. Vi hade alldeles för lite att göra för min smak men annars så funkade det fint. Ska hoppa in lite hipp som happ nu i sommar så får vi se vart det bär hän!
Tur man inte ska skriva högskoleprovet eller hjärnoperera någon för huvudet och kroppen är liiiiide segare än vanligt. Men det blir nog bra med den saken om någon dag.
Över till tråkigare grejer. Om man söker på något på google och får upp skräckexempel så att man nästan får lite ont i hjärtat och tror att man t.ex. har en dödlig sjukdom för att man söker på magont, precis så är det med Finn och hans skada. Jag sökte på senskador och fick läskiga svar som tyvärr stämmer in på min stackars ponny. Den ytliga böjsenan har en omfattande skada längs hela underbenet. Veterinären trodde nästan att den var av men tack och jävla lov så var den åtminstone hel om än väldigt skadad. Så hon trodde att det skulle ta 1 år innan han är "frisk". Han kanske aldrig kommer att bli så frisk som han var innan, inte få hoppa pch sådana grejer. Och det är så jävla tråkigt och jag tycker så synd om honom när han står i sin lilla hage och tittar på mig med frågande blick. Men jag ska göra mitt bästa för att hans år som sjukling inte ska bli alltför tråkigt. Tur att han är lika glad och positiv som vanligt iaf <3 Han är bäst!
Här har jag precis fått honom. En av dem bästa stunderna i mitt liv <3
Nu ska jag kolla lite på EM- matchen och sen sova som fan.
/ Victoria
Från klaraberg till dig
Helgen som gick spenderades i ingen mindre stad (?) än Eslöv hos min kära dampe. Vi har sagt att jag skulle komma dit nu sen hon började där för nästan ett år sen, och nu äntligen blev det av. Det var en svinbra helg verkligen. Den innehöll precis så mycket skratt och knasigheter som man kan tänka sig. Tack dampi! <3
En grej jag tänkt på ett tag är att det är så jävla sorgligt hur lite man vet om sina vänner. Och hur lite man träffas eller bara pratar i telefon. Utan facebook hade man fasen varit clue-less och det är fan inte helt okej. Och jag vet att det är mitt fel också, men om man passar bollen och sällan får den tillbaka blir man ju rätt jävla trött.
Jaja nu ska jag sluta whyna som pippi i min feberyra och kolla på Chuck istället.
Hejdå
/ Victoria
jävla piss
Idag fyller världens finaste lilla guldklimp 19 år!
Tyvärr kan det nog vara så att det här är hans värsta födelsedag so far. I tisdags ringde Gabriella och sa att Finn var halt på kvällen när dem tog in honom och när jag sen kom på morgonen igår såg jag direkt att något var jävligt fel, ringde veterinären direkt och efter några timmars väntande kom han och konstaterade att ponpon antagligen har sträckt ut antingen djupa- eller ytliga böjsenan. Han kunde inte fastställa riktigt vad som hänt utan om 2 veckor ska det komma ut en annan veterinär och ultraljuda benet för att se precis vad som är skadat. Så tills dess är det sjukhage, lindor och medicin som gäller. Det värsta är att det kan ta mellan 3- 12 månader innan han är bra igen.
Känns så in i helvete förjävligt och hemskt att jag bara vill gömma mig i ett hörn och gråta. Men som Nisse sa så får jag försöka tänka att det kunde varit värre, han är ändå vid gott mod och finns kvar hos mig. Tack och lov.
Men iaf ett stort grattis till den bästa ponnyn man kan tänka sig, min ponpon <3
