Tänkte att jag som dem flesta andra skulle reflektera lite över mitt 2012. Det blir lite hipp som happ för jag har inte lust till något avancerat därför skriver jag sånt som dyker upp bara:

Åkte till Sälen med Jojjo i mars, vi hade det bra och provade alla anläggningarna där finns, lite coolt. Jag började nytt jobb i januari som personlig assistent. Efter sådär en 6-8 veckor undrade jag vad jag hade gett mig in i, men jag stod ut ett tag till, sådär en 9 månader till och det har väl ändå varit en bra erfarenhet. Började våren bra med min lilla ponpon, vi tog tömkörningslektioner och han var i fin form tills han en dag nästan slet av sig ytliga böjsenan hagen och det tog tvärtsopp på typ allt. Efter mycket hagvila och en jävla massa slit rent ut sagt är vi nu framme vid den dagen imorgon då jag ska rida på honom igen för första gången på 8 månader. Stort! En av mina favorit ögonblick detta året är när veterinären vid andra ultraljudet förvånat sa att skadan inte syntes alls mycket längre och att hon inte trodde att det skulle läka så bra som det gjort, och när hon vid tredje besöket sa att jag måste gjort allt rätt och att Finn var väldigt välskött och fin. Varmt i hjärtat. Jag och nisse har flyttat från gamla näsby till söder, till en fin lägenhet som vi trivs i. Jag var på ivö och bäckaskogs slott med mina galna kompisar från gymnasiet, lätt bland det roligaste på hela året. Puss på er! Vi bestämde oss för att äntligen få tummen ur och bokade en resa till Sydamerika, Chile, Bolivia och Peru. Var iväg i 9 veckor med min nisse och försökte uppleva så mycket som möjligt. En mognande, bra och mind. opening resa som jag är väldigt glad över blev av. Lilla Felicia tog studenten och vi, jag, ännu mindre Fannyyee och hon firade i Malmö. Blev inte som vi tänkt men väldigt bra ändå. Jag beslutade mig för vad jag vill bli när jag blir stor. Bara det ger mig en hel del ro i själen. Så jävla skönt att ha ett klart mål att sikta mot igen, även om det blir svårt så är det bara full patte framåt. Jag har lärt känna Gabriella och Catharina mina stallkompisar som jag trivs väldigt bra med och som står ut med Finns alla påhitt.

 

Ja det var litegranna, det har ju hänt så himla mycket mer men allt kommer inte fram just nu.

2013 ska jag stressa mindre, prioritera allt jag vill hinna med och bara kötta mot alla mina mål!

 

Ikväll blir det galaj hos Emil och Ida, tänk att detta är 5e nyår som jag har någon att pussa på när det smäller. Tur att du står ut nisse <3

 

Ha en trevlig kväll allihop och dont drink and skjut nyårsraketer!!

 

/ Victoria

Ja nu har vi varit på svensk mark i knappt 5 dagar och harrejävelen vad det har varit full fart framåt sedan dess. Kvällen vi kom hem åt vi först hos Marie, sen megaröjde vi våra väskor och sen kom Emil och Ida hit. Dagen efter var det AF (väntade på att få träffa en maddafukking handläggare i en och en halv jävla timme) lite julklappsshopping, återse min saknade bästa ponny och stallkompisar och såklart min fina familj! Åt middag och sov där och dagen efter var jag halva dagen i stallet och sen var vi hemma hos Emil och Ida och åt pizza och spelade. Dagen efter där åkte jag till stallet tidigt och var där några timmar för att sen fira jul i Everöd med Lönhult (egentligen fel att kalla familjen Gartz Levin det nu men så är det liksom). Det var väldigt väldigt kul att träffa dem alla igen. Dagen efter stod jobb på schemat klockan 07.00 och innan jag hann gå hem för dagen vid 15 frågade dem om jag ville jobba kväll också och det ville jag ju såklart med tanke på hur min ekonomiska situation ser ut nu och man tjänar fetebra på storhelger. När jag slutat vid 21.30 körde jag till Träne för att fira en stund julafton med nisse och hans familj. Idag var det upp med tuppen för att först köra till stallet och få dem sista instruktionerna av Gabriella innan dem åker till Borneo och sen köra till Axeltorp för att jobba. Efter 8 timmar åkte jag hem till mor och far och fick mat, däckade en stund på soffan innan jag körde till stallet och gav hästarna kvällematen. Sen hem till nisse för att svira om och gå till Emil och Ida där Madde och Linus också befann sig. Stannade bara en stund för jag kände mig så trött men väl hemma fick jag lite panik över mitt arbete på Axeltorp och var tvungen att söka rundor för att se om det fanns något annat jobb. Hittade typ personlig assistent jobb bara som jag skulle ha chans att få. Aldrig i mitt jävla liv igen säger jag bara! Är så fruktansvärt trött på att gå till ett jobb som jag inte trivs på. Att ha lite ångest innan det är dags att gå dit och en liten klump i magen när man väl är där. Har varit alldeles för mycket sånt senaste åren. Men vad gör man när man har skulder att betala. Man tiger och lider! och letar som en idiot efter något nytt.

Imorgon är det hemtjänsten som gäller och det är iaf lite bättre. Där får jag köra rundor själv och träffa hyffsat friska människor. Och det kan jag stå ut med ett tag till. Har dubbelpass på torsdag också i HTJ och sen kanske jag har en ledig dag om ingen hör av sig som jag ska chilla lite på. Och springa en runda som fan. 

Förstår inte min kropp riktigt, har ätit hur mycket skit som helst under resan och inte tränat nånting, ändå väger jag mindre än på flera år. Hur går det ihop?! sen när jag äter bra och tränar mycket går jag upp en massa. Dock väger ju muskler mer men ändå, man borde inte bli smalare av att lata sig och frossa. Nåväl, smal eller tjock, i vår SKA jag gå en match igen. Om jag så ska göra det med bara vänstran! 

 

Btw känner jag nu hur för jävla skönt det har varit att nästan inte ha känt stress på 9 veckor. Här hemma har jag typ en stresskänsla i kroppen för det mesta. Illa illa usch vad illa.

 

Nu ska jag sluta babbla. Kommer fler bilder och analyser av resan vid ett tillfälle i framtiden när jag har tid och lust. Håll tillgodo!

 

 

/ Victoria

Ja kara lasare nu ar vi i Lima for tredje gangen! Vi har dock varit pa lite olika stallen och det ar ju sa jakla stort sa det kanns som olika platser. Dock ar vi i Miraflores for andra gangen och har kanner vi oss ganska hemma vid det har laget. Vi tankte ju forst stanna i Huaraz tills det var dags att spendera sista dagarna i Lima innan hemfard, men vi ar alldeles for rastlosa sa vi akte till centrala Lima och var lite kulturella, gick pa museum (dar var en bild pa en kvinna som spydde en fet bladda pa golvet, hur fan kan det vara konst!?) kollade lite i shoppingcenter utan att handla, blev dova och galna av trafiken (det var verkligen SJUK trafik, den vralade en i orat och spottade avgaser i ens nasa och oga) och gick i en fontanpark. Hade kunnat vara valdigt romantiskt och fint men njaaa...vi kande inte kanslan riktigt. Pa tal omk trafiken igen, jag kan inte slappa det an, sahar gar det till ska ni veta: om det ar rott och man star i en bilko sa tutar man pa bilen framfor litegranna bara for att. Och nar det sen blir gront och bilfan framfor inte har borjat kora efter en halv sekund da JAVLAR hanger vi oss pa tutan sa han skams lite! Och sa gor typ alla av de miljoner som kor dar. Forstar ni min galenhet lite va?! uff tacka vet jag skogen och frisk luft, livet pa lannet e tamejfan vad jag vill ha!

Naval, efter centrala Lima akte vi till Paracas som ligger 4 timmar soderut. Dar finns Islas Ballestas som kallas "the poor men´s Galapagos" och dem tankte vi att vi kunde se. Efter en kort battur stannade vi vid on dar det fanns sjolejon, faglar av alla dess slag, pingviner och lite annat smatt och gott. Plus en os av typ hundandedrakt. Det var coolt och vi fick nog bra bilder. Dem kommer men just nu sitter jag pa hostelets dator.

Efter typ 2 1/2 timme var den utflykten klar och vi skulle sla ihjal nagra timmar i vantan pa bussen. Det gjorde vi genom att spela kort, ata Ceviche (som vi inte alls gillade) och dralla rundor pa olika bankar. Val tillbaks i Miraflores har vi bara atit och hittat Hostel. Imorgon blir det shopping och harklippning. Och sa ska vi ata varldens godaste glass/frusna yougurt som vi hittade sist vi var har. Jag har seriost dromt om detta ljuvliga tingest sen dess MMMMM!

Idag i bussen var vi med om javligt sjuk sak. Vi sag en dod manniska ligga pa motorvagen med bara en liten filt over ansiktet. Det var forsta gangen for oss bada att se en dod person. Chockande, men inte sa farligt som man kan tro. Han lag precis som om han sov med tacket over huvudet och sag inte "sondrig" ut alls. Men jag tankte bara att hans mamma vantade pa att han skulle komma hem nanstans men att det kommer han aldrig gora. Livet ar mer omtaligt an man tror ibland. Sa var radda om er!

Vila i frid du frammande man.

 

Bilder kommer, imorgon om allt gar som jag vill.

 

/ Victoria

Efter förra arga inlägget har jag bestämt mig för att skita i allt det jag skrev då och istället lägga ut bilder som får tala nästan för sig själva. Men inte nu, internet på rummet är långsamt.

I förrgår kom vi till Huanchaco, en liten by vid havet i ganska mycket norra Peru. Här hade vi tänkt surfa och chilla och det har vi verkligen gjort kan man säga. Igår gick vi inte upp förrän 14.30 hoppsansa! Men hur ofta ligger vi och drar oss så länge iSverige? aldrig nånsin, och vi hade inget planerat för dagen så varför inte liksom. Vi har ju faktiskt semester! Och jag kanske ska tillägga att vi spenderat 21 timmar på en buss, sovit dåligt under två nätter i Lima och sen spenderat nästa natt på en 10 timmars bussresa hit. Så vi hade faktiskt anledning att vara sletna. Men idag tog vi oss i kragen och surfade lite! Hyrde all utrustning och lärare för en billig peng. Det var som väntat härligt men här är ganska puttiga vågor och jävligt stenig botten så vi blev väl lite besvikna. Men vi stod båda upp typ direkt och läraren var imponerad så allt hade vi inte glömt från surfresan för 3 år sen! Nu tar vi en liten powernap efter lunchen/middagen innan vi ska dricka billiga cocktails med några surfare, fina grejer!

 

Hoppas ni mår bra i snön!

/ Victoria

jag hade skrivit ett sketalångt inlägg i det förra men bara typ en tredjedel publicerades!!!!! ggggggggghrrrrrrrrr jävla skitsida!!!!!!

nu skiter jag i fanskapet. Vi ska ha mat"!

Det har minsann varit lite dåligt på bloggfronten här ajabaja men internet anslutningen är inte alltid vad man kan önska och vi har faktiskt farit runt på en hel del icke-WiFi befintliga platser. Börjar från början!

Efter Copacabana och Puno(där jag blev rånad, otrevlig stad!) åkte vi till Arequipa. Det var en ganska lugn och skön stad med sketagod frukost på ett frukt och frusen yougurt ställe. Inne i staden gjorde vi inte mycket men utanför hände det grejer. Första dagen Raftade vi i Río Chili, så jädra kul! kommer snäppet efter dödens väg i rolighet. Tredje natten/tidiga morgonen började vi en 3 dagars vandring några timmar utanför A i Colca Canyon. Den är mer än dubbelt så djup som Grand Canyon i USA, alltså rätt fet! Själva vandringen var sådär kan man väl säga, första dagen gick det bara nerför vilket resulterade i ömmande höfter och lite skavsår på föderna. Andra dagen var det mer variation men fortfarande långa perioder av antingen upp eller ner. Tredje dagen var bara uppför i 1 km. Låter pyttelite men ack så långt det kan vara om det är uppför en jäkla canyon man vandrar. Väl uppe var vi stolta, illaluktande och glada! Vi bodde i super enkla rum men på så himla fina platser! Man försöker verkligen insupa hela omgivingen och njuta för fullt av det man ser men förmodligen kommer det vara enklare att göra hemifrån Sverige när man är fullt upp i sina rutiner igen. Då kan man tänka att " jo jag har faktiskt stått och sett ut över en canyon med en Condor svävande över mitt huvud och solen brännande i nacken". Det var hursomhelst intressant att testa på hur det är att vandra, och en bra erfarenhet inför Macchu Picchu.

---

 

---

---

---

---

---