I workout!
Jahaja då var vi snart inne på sista veckan i november. Tiden går så fort så det är läskigt, det kan inte bara vara jag som tycker det? Man får hålla i sig och hänga med för några bromsar finns där minsann inte.
Ja nu har nisse varit iväg i 21 dagar. Just nu är han i Kuala Lumpur och mår fint (hoppas jag!). Och nu har jag bestämt mig för att åka ner jag också för lite sol och bad och nya upplevelser så den 5e December lämnar även jag svedala för varmare breddgrader. Najs! Jag kommer alltså vara brunare än alla dem som inte har orange fejkbränna för andra gången i mitt liv, whoopie!
I helgen har jag jobbat som fan, och nånstans tyckte jag, jojjo och Makke att en utgång passade in där också. Eller egentligen tänkte jag och jojjo att vi skulle ta en öl och snacka om vad som hänt sen sist, men Makke hade andra planer och höll oss ute till klockan 2.30. Liiiide trötta var vi imorse när klockan ringde vid 05.45. Men ett trevligt vårdbiträde var jag jäklariden hela dagen lång ändå! imorgon jobbar jag kväll så jag ska sova jävligt länge har jag tänkt. Sen ska jag rida på min lilla ponny för första gången på lääänge. Har inte funkat med armbågen innan, men nu tror jag det ska gå. Eller det får gå helt enkelt! På tal om min ponny så är han bäst. Han är så fin och snäll och fantastisk så mitt hjärta nästan spricker. Jag älskar min ponpon. Här kommer en bild på honom bara för det.
Ja nu har nisse varit iväg i 21 dagar. Just nu är han i Kuala Lumpur och mår fint (hoppas jag!). Och nu har jag bestämt mig för att åka ner jag också för lite sol och bad och nya upplevelser så den 5e December lämnar även jag svedala för varmare breddgrader. Najs! Jag kommer alltså vara brunare än alla dem som inte har orange fejkbränna för andra gången i mitt liv, whoopie!
I helgen har jag jobbat som fan, och nånstans tyckte jag, jojjo och Makke att en utgång passade in där också. Eller egentligen tänkte jag och jojjo att vi skulle ta en öl och snacka om vad som hänt sen sist, men Makke hade andra planer och höll oss ute till klockan 2.30. Liiiide trötta var vi imorse när klockan ringde vid 05.45. Men ett trevligt vårdbiträde var jag jäklariden hela dagen lång ändå! imorgon jobbar jag kväll så jag ska sova jävligt länge har jag tänkt. Sen ska jag rida på min lilla ponny för första gången på lääänge. Har inte funkat med armbågen innan, men nu tror jag det ska gå. Eller det får gå helt enkelt! På tal om min ponny så är han bäst. Han är så fin och snäll och fantastisk så mitt hjärta nästan spricker. Jag älskar min ponpon. Här kommer en bild på honom bara för det.
I lördes hade Rebecca 25- års fest. Hon hade kul och det var lyckat! här kommer 2 bilder för att visa vilken stor skillnad en dusch och lide smink gör:
Stallsmutsig och dann
uppsnoffsad! plötsligt blev jag 5 år äldre och ser faktiskt ut att vara så gammal jag är (tror jag)
Sen är här en bild på när jag och jojjo dricker vin. Var tvungen att ha det på bild för det händer så sällan.
Avslutar med en bild på en saknad filur
cause I´m a gooddamn fool, but then again so are you <3
/ Victoria
Nothing
Jag är egentligen inte så arg som det verkar i förra inlägget. När jag skadade mig för 5 år sen och började förstå hur illa det faktiskt var, grät jag typ hela tiden. Allt var så jävla sorgligt. Och mitt i allt blev jag arg för att det var så orättvist att en 16- åring ska ha en söndrig kropp redan. Och så höll det på. Länge!
Denna gången är inte detsamma. Skadan i armbågen är antagligen precis samma skit som sist, men känslorna är annorlunda. Istället för förtvivlan känner jag apati. Totalt jävla apatisk som en docka.
Det kan bero på att jag lärt mig stänga av tankarna. För om jag stannar upp och tänker på hur läget ser ut, då blir jag som mitt 16- åriga jag igen. Men på den tiden var det första stora negativa saken som hänt mig. Jag hade inte behövt vara så ledsen innan skadan så där fanns många tårar på lager. Mitt 21- åriga jag har varit för jävla mycket ledsen att jag inte orkar vara det mer. Nu låter jag som ett bortskämt jävla i-landsproblem barn, men sanningen är att jag faktiskt inte varit sådär jävla jätteglad under de här 5 åren.
Och det känns verkligen som det är så som jag sagt innan, mitt liv får inte vara lätt för länge. Är jag lycklig i mer än någon månad så måste det hända något som trycker mig neråt igen.
Jag kan inte ens ta hand om min häst ordentligt nu. Jävla handikapp att vara enarmad.
Nej nu ska jag ta mitt skal till sängen och sova.
God jävla natt.
>_<
Men för i helvete
Hur jävla svårt kan det vara för en 21- årig kropp att hålla sig hel?! Blir så in i helvetes trött på min jävla skitkropp som alltid ska stå i vägen för det jag vill göra. Klena fanskap!
PISS!
