Sista dagen det har aret
Jaha da gar 2010 mot sitt slut. Det har varit bade ett valdigt bra och valdigt daligt ar.
Det bra ar bl a att jag antligen kom upp i ringen igen, 3 ganger med 2 vinster och 1 forlust! Sa fruktansvart underbart javla glad att det gick till sist :) Och det ar tack vare Sofia sa mangen tack gar till henne!
Jag och alskyponny har varit ute pa en del pay&jumps och klubbtavlingar, och bade han och jag alskade det :) fler blir det 2011 hoppas jag!
ja, jag skulle rabbla lite till men tiden pa datan gar snart ut :/
Det samsta detta aret ar att alskade mormor lamnade oss. Men i vara hjartan finns du foralltid <3
Nyarsfirandet imorgon blir nog pizza hemma hos oss och sen firande med en massa svenskar pa tango. snajsit!
En kul sak ar att jag under den har manaden i frankrike lart mig 5 ganger sa mycket danska som franska. Men jag hor danska typ 24/7, bade pa jobbet och i lagenheten och franska bara nar jag handlar i affarer eller fransman handlar av mig pa jobbet.
Idag kom det ett helt gang snobbmothafuckafransman som var sa snobbiga och otrevliga. Dem tyckte det var konstigt att jag inte kunde franska. JAHA KAN DU SVENSKA DA DUMME FAN?
MASTE GA!
/ Victoria
Det bra ar bl a att jag antligen kom upp i ringen igen, 3 ganger med 2 vinster och 1 forlust! Sa fruktansvart underbart javla glad att det gick till sist :) Och det ar tack vare Sofia sa mangen tack gar till henne!
Jag och alskyponny har varit ute pa en del pay&jumps och klubbtavlingar, och bade han och jag alskade det :) fler blir det 2011 hoppas jag!
ja, jag skulle rabbla lite till men tiden pa datan gar snart ut :/
Det samsta detta aret ar att alskade mormor lamnade oss. Men i vara hjartan finns du foralltid <3
Nyarsfirandet imorgon blir nog pizza hemma hos oss och sen firande med en massa svenskar pa tango. snajsit!
En kul sak ar att jag under den har manaden i frankrike lart mig 5 ganger sa mycket danska som franska. Men jag hor danska typ 24/7, bade pa jobbet och i lagenheten och franska bara nar jag handlar i affarer eller fransman handlar av mig pa jobbet.
Idag kom det ett helt gang snobbmothafuckafransman som var sa snobbiga och otrevliga. Dem tyckte det var konstigt att jag inte kunde franska. JAHA KAN DU SVENSKA DA DUMME FAN?
MASTE GA!
/ Victoria
Livet i Val Thorens
Nu ar det en manad sedan vi borjade farden ner hit. Minus de 5 dagarna vi var hemma igen, har vi redan varit har i 1 manad. 4 to go!
Och nu ar det snart julafton. Min forsta hemifran. Kanns konstigt men det blir nog coolt har nere. Inte sa julmysigt kanske men bra pa sitt satt. Och sen kommer Ingrid och Niclas och halsar pa 5/1- 8/1. Najs!
Jobbet i snackbaren rullar pa. Vi har inte sa mycket att gora nu nar det lagsasong men det blir nog kul nar folk borjar valla hit. Dem 2 danska flickorna jag jobbar med ar jatte trevliga och alla chefer ar schyssta sa jag ar mycket nojd med mitt jobb. Far ju mat varje dag ocksa och det ar underbart att slippa pasta och tomatsas!
Jag ar inte sa grym pa skidor an, men var sak har sin tid!
Ikvall ska vi nog bara ta en ol nanstans. Far se vad som hander.
Ha det bast darhemma i juletid!
/ Victoria
Klumpen finns kvar. Den ar lattare att tygla men den finns dar fortfarande. Inte en dag gar utan att jag tanker pa dig mormor <3
Och nu ar det snart julafton. Min forsta hemifran. Kanns konstigt men det blir nog coolt har nere. Inte sa julmysigt kanske men bra pa sitt satt. Och sen kommer Ingrid och Niclas och halsar pa 5/1- 8/1. Najs!
Jobbet i snackbaren rullar pa. Vi har inte sa mycket att gora nu nar det lagsasong men det blir nog kul nar folk borjar valla hit. Dem 2 danska flickorna jag jobbar med ar jatte trevliga och alla chefer ar schyssta sa jag ar mycket nojd med mitt jobb. Far ju mat varje dag ocksa och det ar underbart att slippa pasta och tomatsas!
Jag ar inte sa grym pa skidor an, men var sak har sin tid!
Ikvall ska vi nog bara ta en ol nanstans. Far se vad som hander.
Ha det bast darhemma i juletid!
/ Victoria
Klumpen finns kvar. Den ar lattare att tygla men den finns dar fortfarande. Inte en dag gar utan att jag tanker pa dig mormor <3
Imagine
Nu har jag upplevt det också. En begravning. Ända sedan jag var liten har jag trott att det skulle vara farmors som blev den första. Men döden ändrade plötsligt sitt sikte ifrån henne till min älskade lilla mormor. Snabbt var det henne siktet var inställt på. Och sen tog han henne. Bort från oss föralltid.
Mina första tårar kom i bilen på väg till kapellet. Hela morgonen försökte jag glömma vad det var vi gjorde vid oss till. Men i bilen kunde jag inte få bort tankarna längre. Sedan när vi skulle hälsa på alla gäster. Ingen log som vanligt när man hälsar på någon. Alla var dystra, ledsna, mörka.
Vi gick in sist i rummet. Skulle hälsa mot kistan. Hälsa mot mormor som låg där inuti. Jag kunde inte. Hade fullt upp med att kontrollera gråten.
Sen satt vi där. Med en ros i ena handen och en näsduk i andra.
Min gråt var på vippen till hysterisk. Sådär så att man inte längre andas in och ut, man bara kippar efter andan inåt, inåt.
Hela tiden satt jag och tänkte "andas in...andas ut, lugna dig"
Försökte att inte lyssna så koncentrerat på vad prästen sa eller vad kantorn sjöng. Vackra ord om mormor och livet och döden. Det var lite för mycket just då.
Såg mig omkring fåtal gånger. Folk tittade ner i marken, inbundna, sorgsna. Många av männen med hårt sammanbitna käkar som för att hejda tårarna från att komma. Men det är okej att släppa ut dem.
Sedan var det dags att gå ut. Mina släktingar skulle bära ut mormor i kistan. Vi andra följde efter. Sakta, sakta gick vi mot morfars grav där mormor nu också skulle vila.
Nu skulle vi ta farväl. Vi, dem närmsta, gick fram först. Sa vårt farväl, slängde våra rosor och ställde oss sedan åt sidan så att alla de andra fick komma fram och göra likadant.
Farväl med några få ord. Med några få gester. Farväl föralltid.
Mormor ville att det skulle vara upplösning vid graven och så blev det. Vi sa hejdå till alla som kommit. Nu hade de flesta släppt fram tårarna.
Hon ville också att vi (min familj+ peters familj) skulle åka hem till henne och äta smörgåstårta som Anna gjort. Det gjorde vi också. Det var en fin stund. Konstigt att vara hos henne utan att hon var där.
Den enorma klumpen i halsen till trots, det var fint.
Allting. Bland det sorgligaste, hemskaste, mest hjärtskärande jag varit med om.
Men någonstans fanns det ljus i allt mörker. Vi var där av kärlek till Ann- Britt Levin. Världens bästa mormor.
Du lever i våra hjärtan och minnen. Tack för allt. Vi älskar dig nu och föralltid.
Mina första tårar kom i bilen på väg till kapellet. Hela morgonen försökte jag glömma vad det var vi gjorde vid oss till. Men i bilen kunde jag inte få bort tankarna längre. Sedan när vi skulle hälsa på alla gäster. Ingen log som vanligt när man hälsar på någon. Alla var dystra, ledsna, mörka.
Vi gick in sist i rummet. Skulle hälsa mot kistan. Hälsa mot mormor som låg där inuti. Jag kunde inte. Hade fullt upp med att kontrollera gråten.
Sen satt vi där. Med en ros i ena handen och en näsduk i andra.
Min gråt var på vippen till hysterisk. Sådär så att man inte längre andas in och ut, man bara kippar efter andan inåt, inåt.
Hela tiden satt jag och tänkte "andas in...andas ut, lugna dig"
Försökte att inte lyssna så koncentrerat på vad prästen sa eller vad kantorn sjöng. Vackra ord om mormor och livet och döden. Det var lite för mycket just då.
Såg mig omkring fåtal gånger. Folk tittade ner i marken, inbundna, sorgsna. Många av männen med hårt sammanbitna käkar som för att hejda tårarna från att komma. Men det är okej att släppa ut dem.
Sedan var det dags att gå ut. Mina släktingar skulle bära ut mormor i kistan. Vi andra följde efter. Sakta, sakta gick vi mot morfars grav där mormor nu också skulle vila.
Nu skulle vi ta farväl. Vi, dem närmsta, gick fram först. Sa vårt farväl, slängde våra rosor och ställde oss sedan åt sidan så att alla de andra fick komma fram och göra likadant.
Farväl med några få ord. Med några få gester. Farväl föralltid.
Mormor ville att det skulle vara upplösning vid graven och så blev det. Vi sa hejdå till alla som kommit. Nu hade de flesta släppt fram tårarna.
Hon ville också att vi (min familj+ peters familj) skulle åka hem till henne och äta smörgåstårta som Anna gjort. Det gjorde vi också. Det var en fin stund. Konstigt att vara hos henne utan att hon var där.
Den enorma klumpen i halsen till trots, det var fint.
Allting. Bland det sorgligaste, hemskaste, mest hjärtskärande jag varit med om.
Men någonstans fanns det ljus i allt mörker. Vi var där av kärlek till Ann- Britt Levin. Världens bästa mormor.
Du lever i våra hjärtan och minnen. Tack för allt. Vi älskar dig nu och föralltid.
