blööööö

Förkylningen har slagit till, inte oväntat alls faktiskt. Mer oväntad är framtidsångesten som börjat gro i kropp och knopp. Jag vet fasen inte vad jag ska göra av mitt liv!!!??? Jag har sagt upp mig från assistent jobbet och slutar innan vi reser. Det känns bra som fan. Sen är jag ju timvikarie i hemtjänsten och det är ju som det är. Jag gillar delar av vårdtagarna punkt kan man väl säga om det. Jag kände för att prova ett annat ställe och har varit på axeltorp en dag. Vet inte riktigt vad jag tycker om det. Sjukdomen är mycket mer närvarande och tydlig där och jag vet inte... sorgligt men ändå värdigt. Men om det är för mig vettifan. Och skulle jag börja där är det ändå bara tills jag vet mer om vad jag ska göra av mig själv. Vi ska resa den 16e oktober och det är fint som fan. Men när vi kommer hem är det snålt om pengar och jobb. Vad gör man då? och jag blir fan inte yngre, dags att bestämma sig för vad och var man vill plugga snart. Och ja, jag vet man behöver inte stressa, man är fortf. ung och blabla, men jag kan inte låta bli ändå och så är det med det. Pratade med mor och far för ett tag sen om utbildning, och självklart ska det vara en rolig, intressant och utvecklande utbildning MEN viktigast är ju faktiskt om den leder till ett jobb eller ej. Och träning/kost nånting känns ganska luddigt? Ännu luddigare blir det av att jag blir sååååååååååååå sugen på djursjukskötare när jag ser djurakuten. Harregud man blir ju tosig! 
Näe ta og haell jkaften pa deg tror jag för ikväll.
/ Victoria

Victoria

Man kan inte välja när och hur man ska dö. Det enda man kan bestämma är hur man ska leva.

RSS 2.0