Oh happy day
Började dagen med skidåkning med Sofie. Najs var det, ny snö och solsken- kanon! sen jobbade jag i 3 timmar och sen åkte vi lite till, jag och Sofie. Men alla pister var uppåkna vid den tiden så vi åkte hem ganska snabbt. Snart åker Sofie hem :( då har jag ingen åkkompis som är lite mer på min nivå längre. Men jag får väl åka själv eller något, det löser sig!
När jag kom hem skickade jag ett sms till Terry och frågade om han var seriös när han sa till jojjo att han tyckte att jag skulle komma hem och boxas på hemmagala den 25 mars. Han sa ja självklart jag är alltid seriös och blir jätteglad om du kommer hem. Jag bokade flygbiljetten direkt, och kommer hem den 23 mars. UNDERBART!!!!!!!
Dagen blev genast bättre :) Sen åker jag ner med mor och far igen den 27 mars. Sen får vi se vad som händer.
Ikväll är det kanske fest, får se om jag orkar.
/ Victoria
don´t go wasting your time
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva.
Jag saknar då.
Orden.
Känslan.
Allt.
Jag saknar att känna mig stark.
/ Victoria
Egoinlägg
Presentera dig själv:
Min första kärlek: Min allra första "kärlek" var i en shetlandsponny som hette Cocos. OJ vad jag älskade den ponnyn även fast han var bångstyrig som fan. Han luktade godare än alla parfymer i världen. Sen var det i Robin jansson, min kompis storebror. Var nog ungefär 9- 10 år kanske.
Mina föräldrar: Lisbeth och Dan, mor och far. Jobbar båda på bank. Pappa är en skojare med ett skämt redo i alla lägen. Mor gillar att läsa och kriminalserier på tv. Dem är dem bästa föräldrarna man kan ha! <3
Om det här vore min sista dag: Jag har faktiskt aldrig tänkt i dem banorna. Det finns ju tusen miljoner saker man vill hinna då. T.ex. boxas en sista gång, äta allt som är gott, träffa alla jag älskar, rida på min ponnyyy, vara ute i friskluft och skog, se alla platser i världen som jag inte upplevt än, göra något bra för någon annan, lära mig något nytt, hoppa fallskärm. Och en massa annat. Men när den dagen kommer hoppas jag mest att jag ser tillbaka på ett lyckligt, givande liv och dör nöjd.
Favoritsaker: Svår fråga faktiskt... Och tråkig så skit i den.
Min livsfilosofi: Jag har ingen direkt filosofi, men jag lever lite efter mitt motto; No pain- No gain. Ibland måste det göra ont för att man ska växa av det och få ut något bra av livet. Det startade som mitt boxningsmotto, men det passar så bra till övriga livet också tycker jag. Det måste gå neråt ibland för att vi ska uppskatta när det går uppåt igen. För det gör det ju alltid till slut, även om det känns långt iväg ibland.
10 saker du inte vet om mig: Ni som är nära vet nog det mesta, men ska försöka komma på något.
1. Jag hatar fötter jättemycket.
2. Jag nästan måste först ligga på höger sida och sedan byta till vänster precis innan jag somnar, annars rubbas min sömnmekanism och jag ligger vaken längre även om jag är megatrött.
3. Jag trivs inte ihop med ytliga människor.
4. Jag är grym på låttexter, lär mig dem snabbt och sen sitter dem i huvudet livet ut typ.
5. Jag sög på napp tills jag var 7 år, då ville jag ta hål i öronen och mamma ställde ultimatumet; napp eller örhängen!
6. Jag gillar inte att ha långa naglar.
7. Jag gillar att ha senap på mackan.
8. Jag lyssnar just nu på när min danska roomie bajsar hejvilt.
9. Min matchlåt var thunderstruck med AC/DC förut, innan skadan.
10. Jag har ett ärr på örat. Ett minne från min syster.
Dåliga vanor och laster: Jag kommer nog tyvärr försent hyffsat ofta, och jag hatar den egenskapen för jag hatar när andra är sena och då ska jag inte vara sån själv! Och så tänker jag för mycket. Och planerar för mycket. Och oroar mig för mycket.
Mina drömmar: Att aldrig sluta utvecklas som person. Att bo på min fina gård med mina fina djur och min fina familj. Och det skulle inte vara helt fel att bli framgångsrik inom boxningen och sen en känd, omtyckt och sjuktgrym tränare av något slag.
Barndomsminne: När jag, Lovisa och Rebecca rymde hemifrån för att Lovisa skulle gå hem till sig och vi ville leka längre. Det var en sommarkväll och vi gick in i skogen och gömde oss, så började det åska och tiden gick. Rebecca gick hem för hon var rädd för åskan och när jag och Lovve till sist blev upptäckta där vi gömde oss bakom en container så hade våra föräldrar väckt hela kvarteret för att leta efter oss. Och mamma skällde ut oss framför alla människor och sen var alla arga och vi fick utegångsförbud.
Ett pinsamt ögonblick: Jag skulle hålla ett tal på engelska lektionen i 8:an om min praktikplats. Jag hade praoat på ett dagis (jag som älskar barn) och fröken frågade vad jag gjorde när barnen sov middag. "I am sleeping with them" sa jag då och kom till min förfäran och klasskompisarnas förtjusning på vad jag sagt lite för sent. Jobbigt läge.
Detta ångrar jag: Att jag inte började dansa när jag var yngre. Och boxas för den delen. Annars ska man inte tänka så mycket på vad man gjort. No regrets, they don´t work som Robbie sjunger.
Mina dåliga sidor: Jag dömer människor för snabbt ibland, men jag är inte sen att ändra uppfattning. Som sagt, jag tänker för mycket.
Mitt hem: Just nu bor jag i Frankrike med 5 andra personer i en lägenhet på 25km2. Här är nästan alltid stökigt. Vi har en balkong med en spya på, ett allrum där vi alla sover, lagar mat, festar, allt utom det vi gör på toan som är ganska stor med en badkarsdusch och mycket toapapper. Utsikten är suverän, bara alptoppar så långt ögat når!
Det här får mig att gråta: VÄLDIGT många saker. Jag är så att säga en blödig person, och kan börja gråta huxflux närsom helst.
Det här är jag bra på: Att lära mig låttexter, att trösta folk när dem är ledsna (tror jag?) att göra sandwiches snabbt, att lära mig språk, att hålla hemligheter, att stava och lära mig praktiska saker snabbt. Och på att fokusera.
Mina rädslor: Fötter, att bli gravt invalid, höjder.
Min favoritplats: Lönhult, boxningshallen, på Ponnyys rygg.
Saker jag saknar: mina nära och kära därhemma och i himlen. Boxningen, Lönhult, att vara barn, en framtidsplan.
Det här ska jag bli när jag blir stor: klok, förälder, harmonisk och rik, rik såklart!
Ett litet tidsfördriv såhär en tisdagkväll. Hoppas det ska smaka.
/ Victoria
running up that hill
ett inlägg till på samma dag, det händer inte ofta!
Jobbandet idag gick bra, jobbade med Sigrid som är superdejlig och vi hade inte så stressigt som vanligt så det var najs. Vi snackade skit och åt sandwiches istället för att arbeta hårt. Sådana dagar behövs ibland.
Efter jobbet stack jag och tränade. Först ett step pass. Jag har aldrig provat step innan och så råkade jag välja passet för icke nybörjare. Hajohå vad jag inte hängde med! men som tur var för mig så gjorde ingen av de andra det heller så jag behövde inte känna mig så dum som hela tiden hoppa på fel ställe och snurrade åt fel håll. Instruktören tyckte iaf jag var duktig för att vara helt nybörjare. Förresten, om det inte redan var svåra rörelser i snabbt tempo, så gör det inte saken bättre att hon endast förklarade allt på franska. Så jag hade ingen aning om vad nästa rörelse var, utan det var bara att försöka vara snabb som fan och kolla på dem andra. Men jag ska absolut gå på flera pass.
Sen direkt efter stannade jag kvar på nästa pass som var något på franska som jag inte förstod men jag var inte så trött så jag tänkte att ett pass till nog skulle göra susen. Men det var bland det tråkigaste jag gjort. Vi punkttränade en muskel i ca 10 minuter med nästan samma rörelse och det var en kamp mor krampen hela passet igenom. Inte alls kul så det ska jag inte gå på igen.
Ja, tack och lov för träning. Det är bland det bästa som finns. Det är nästan enda stunden som jag kan stänga av mina tankar. Och det behöver jag verkligen göra ibland för det maler och maler och det är piss och lort som danskarna säger. blablamalmaltjatjat hörs det. Men egentligen vill alla tankar bara ha stabilitet. Och glädje. Och att livet är lite jävla lätt ibland.
Jag längtar hem.. så är det bara.
MEN No Pain- No Gain!
/ Victoria
Vid ett frukostbord i VT lyssnandes på bråk mellan en dansk och en stockholmare.
Ja, vår kära kära (HÖM) roomie Lars mustach är tillbaka. Han har varit i Sverige en vecka och det har vi alla 4 gillat skarpt. Men nu är friden borta igen.
Imorse var jag på mitt livs första personalmöte. Det var lite information om kommande vecka, den kända vecka 7. 5000 danska gymnasie elever, 1000 danska privatpersoner, 300 svenskar och några andra kommer till VT. Det betyder jobba jobba joobba! vi ska ta på löpskorna sa chefen och jobba typ hela tiden. Men vi får betalt för det så visst, pengar behövs alltid.
Nu ska jag gå och jobba i vår rena sandwich stuga som vi rengjorde som fan igår.
BTW, min mamma och pappa är bäst! <3
/ Victoria
Heartbeats
Nu pågår SM i boxning hemma i sverige och där skulle jag medverkat om jag inte vore här. Den enda från klubben som var med var Joel som gick sin match i torsdes och förlorade. Synd! Hade jag varit med hade jag mött riktigt tufft motstånd! bl a Klara Svensson från Höllviken som är Sveriges bästa damboxare i 64 kg (enligt rankingen iaf) Och jag vet att jag inte hade haft mycket att sätta emot henne, inte i dagsläget iaf. Men jag skulle så jävla gärna vilja komma upp på den nivån, och med risk för att låta självgod så jag tror jag inte att det hade varit helt omöjligt med rätt träning. Jag har talang, det vet jag OCH jag har passion för sporten och det behövs absolut om man ska orka träna på det viset och alltid tänka på vikten och dylikt.
Tänk så jävla coolt det hade varit att fara runt med landslaget i olika länder och se världen samtidigt som man gör något man älskar. Jag har läst om en tjej från NBK Akilles, Maja Strömberg (som är sjukt jävla grym) hon är blott 19 år men redan har hon varit i en massa länder och boxats. JAG VILL OCKSÅ!!
Och genom boxningen motivera och lära andra människor om träning och hälsa. Det hade varit så jäkla kul!
Vi får se om jag en dag kommer dit. Min tränare sa efter förra matchen att om jag får lite bättre kondition, lite bättre teknik och lite mer erfarenhet kan jag bli en av dem på toppen i Sverige. Jag vet inte om jag trodde honom, men drömma kan man alltid! Och sikta in sig på mål som må verka omöjliga men kanske inte är det i slutändan.
Annars så är jag lite trött på livet här. Det är samma sak än hit än dit. Men så är det ju, allt går i perioder och nu är det en lite mer neråt perdiod. Det vänder nog igen.
I Mars kommer Jojjo och Elin hit och DET ÄR UNDERBART SOM FAN!!!! :) Jag längtar efter er!!
Nu ska jag äta mat från John´s som jag gör varje dag.
/ Victoria
WIE
Dampe och Jojjo kommer hit!!! YIHA! nu blev jag gladare :) mitten av mars, då jäklar. Längtar som fan efter er mina fina vänner.
Och sen i slutet kommer min kära familj hit :) underbart!
Jag längtar verkligen efter alla er nära,kära och gulliga därhemma. Så ni vet!
vad händer tro? ja vem vet!
